Det är min lördagkväll denna här helgen och det passar mig alldeles ypperligt. Mor och far och bror är nånstans i luften mellan Sydney och Bangkok och Stephen har en öl eller kanske scotch and coke i handen på nån pub i Sydney med resten av bandmedlemmarna och jag sitter här, mätt och god med ett glas rött och kollar på på spåret på svt play. Tyvärr så kunde jag bara se avsnitt 2, av nån anledning funkade inte det första avsnittet men det är väl inte hela världen, skulle det vara så att det fortsätter att var kinkigt så har jag 11 svenska filmer jag lånat av Jenny som jag kan roa mig med.
Det har varit jättebra att ha familjen här men jag måste säga att jag är lite trött på att umgås intensivt i 4 veckor i taget och sen inte ses på ett år, jag ser fram emot den dagen jag kan åka och hälsa på och dricka en kopp kaffe och sen åka hem igen. Eller där jag iallafall inte behöver stanna mer än en helg för att det ska vara lönt. Och sist jag firade jul hemma var 2004 och det börjar ju bli ett tag sen nu.
Med bröllopsplanerna har vi inte kommit ett steg längre än kvällen då Stephen friade men Stephens mamma är väldigt excited, hon kunde inte sova på 3 nätter när Stephen berättade att han skulle fria nån gång inom en snar framtid. Det kan vara lite jobbigt ibland när allt det pratas om är förlovning och vem som ska komma till sverige på bröllop och pass som måste fixas och vart de ska bo och kort som alla möjliga släktingar skickat och vem som hon glömt bort att ringa och berätta att vi är förlovade och bla bla bla. Vi kan väl sammanfatta det hela med att det är lite större att förlova sig i Australien än det är hemma, här förlovar man sig för att man ska gifta sig om en eller ett par år, och det är killen som friar till tjejen oftast när hon minst anar det. Man kommer inte överens om att man ska gifta sig och så är det hemligt tills folk får inbjudan eller läser i tidningen att nån åkt till Paris och gift sig eller vad det nu kan tänkas vara. Och det är alla tjejers dröm att "walk down the aisle" och bli bortgiven av sin far i en vit marängklänning, något som man drömt om sen tidiga tonår. Jag kanske generaliserar en liten aning men det är lite så det är på denna sidan och det kan vara lite överväldigande när jag aldrig ens tänk att jag ska gifta mig innan jag träffade Stephen, och än mindre drömt om ett marängbröllop i nästan 20 år. Det ska tilläggas att man oftast inte skaffar barn innan man gifter sig, det börjar väl ändra sig en del men i många fall är det väldigt traditionellt.
Jag brottas lite med dilemmat att det är hyckleri att gifta sig i kyrkan om man inte är religiös men å andra sidan så har ju Dörarps lilla kyrka varit en del av mitt liv i och med att jag är döpt och konfirmerad där och sjöng i ungdomskören i ganska många år och tycker att det vore jätteromantiskt att bli bortgiven av min far vid altaret som är så välbekant. Jag har iofs ingen aning om vem prästen är nuförtiden men jag kan väl erkänna att det inte gör så värst mycket att det inte är samma som under min tid i ungdomskören... inga namn nämda. Och lilla Dörarp kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat även om jag nog aldrig kommer att bo där igen.
Till slut så kan jag tillägga att mitt bloggande förhoppningsvis kommer att vara tillbaka på rätt spår igen, men uppdatering iallafall nästan dagligen om allt går som det ska och jag ska sortera igenom lite bilder från de sista 4 veckorna och lägga upp mina favoriter. Vissa av dem kan jag inte förklara varför de är mina favvisar men jag bara tycker om dem. Jag tänkte även lägga upp bilderna som jag hade till min inlämningsuppgift för kamerakursen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar