Jahapp

Jag glömde bort bloggen igår, jag skulle ju berätta att jag har sett poliser i skottsäker väst 2 gånger den senaste veckan, jag kollade extra noga på nyheterna igår för att se om de hade nåt att rapportera men de sa inget så det var väl inget spännande. Småstadsmentaliteten sitter fortfarande i mig, för så fort jag ser en ambulans eller polisbil eller brandbil så undrar jag vad som hänt och vart den ska. I en by med ett par hundra invånare där alla känner alla så är det en sak men här i Adelaide så känner inte alla alla, även om stan ibland känns liten för det spelar ingen roll vem man pratar med så hittar man alltid nån gemensam nämnare. Typ pojkvännen till flöjtisten i orkestern gillar Stephens band, eller kamerakurslärarens flickvän jobbar för onkaparinga city council och kände igen namnet på min kompis ex. Tillbaka till ambulansen och poliserna, jag blir fortfarande lika nyfiken och Stephen reagerar inte ens, skulle jag fråga honom efteråt så skulle han nog inte ens lagt märke till sirenerna. Tacka vet jag middagsbordet hemma i Dörarp där man hade koll på allt och alla utanför! Det var ingen som gick förbi utan att vi utredde i minsta detalj vem var när hur och varför.

Nåt annat spännande som också hänt var att min kollega stannade till vid mitt skrivbord igår, på väg att göra sig en kopp kaffe. Han hade sett att min märkpenna var av ett annat märke en den han hade. Den jag hade var den som vi brukade ha förut, sen diskuterade vi en stund huruvida det var filtspets eller kulspets på pennorna. En stund senare kom han tillbaka och visade mig sin penna och vilket märke det var. Ibland så undrar jag...