Jag tror att jag redan har skrivit om plastfolien och Stephens mamma men jag kör en lite re-cap på det hela för idag kom hon och bytte plastfolie med mig och skulle räkna mellanskillnaden så att hon kunde ge mig den.
Det hela började för ca 3 månader sen när jag frågade Stephens mamma om hon möjligtvis hade glömt sin plastfolie hemma hos oss. Hon tar nämligen med sig allt hon behöver hit om det skulle vara så att vi har familjemiddag här istället för hos dem. Och med allt så menar jag allt! Från plastfolien att svepa in resterna med till mjölken i kaffet, för det behöver vi inte bekymra oss om, hon ordnar det. Och det har jag lärt mig att det är inget att göra åt så det är bara att låta henne hållas, det är liksom hennes uppgift. Hon har inte jobbat sen Stephen föddes och hennes uppgift är att vara mamma och ta hand om hushållet. Och hon har ett hjärta av guld så det gör väl inget.
Iallafall flera månader tillbaka så frågade jag henne om plastfolien eftersom det var en såndär rulle som har en liten plastgrej som man kan skära av plasten med, man drar den lilla plastgrejen längs en skena över folien så skär den av plasten. Istället för den vanliga taggade kanten liksom. Jag kunde inte komma ihåg att vi hade köpt den så jag tänkte att kanske hade Pauline lämnat kvar den hos oss vid nåt tillfälle. Och dum som jag var så nämnde jag att jag tyckte att det var lite bökigt att använda den för eftersom man inte håller i plasten när man skär av den så trillar den på golvet. Det skulle jag aldrig ha gjort.
Det var ju inte bra, sa Pauline, men min svägerska använder den typen så jag kan köpa den av dig och ge till henne, för du ska inte behöva använda den om den är så dum. Nä, sa jag lite lamt (alldeles för lamt insåg jag snart), det är ingen fara, bekymra dig inte om det. Åjo, nog skulle hon bekymra sig om det för nästa gång de var här så var det samma visa, tycker jag att det är besvärligt så ska jag inte behöva använda den. Jag försökte mig på att säga att det är ju bara plastfolie, den tar snart slut och nästa gång köper jag den vanliga varianten och "problemet" är ur världen men det visade sig vara lönlöst.
Och sagt och gjort, efter att ha nämnt det flertalet gånger så kom hon idag men en oöppnad rulle och bytte ut min, det var inte lönt att säga emot. Och så sa hon att hon skulle räkna ut mellanskillnaden så att hon kunde ge mig det. Då sa jag till väldigt tydligt (och inte alls lamt) att några pengar ska jag då rakt inte ha, jag vägrar att ta emot nåt. Det handlar max om 3 dollar vilket inte är 20 spänn ens men jag kan sätta min högra hand på att nästa gång ska hon försöka truga på mig några dollar och om jag vägrar så stoppar hon dem i min väska eller ger till Stephen när jag inte märker det.
Fortsättning följer...
ps, jag ska aldrig bli hemmafru, man har alldeles för stora problem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar