Jahapp, så då var julpyntet på intåg i affärerna. Idag var första gången jag såg tomtar och snögubbar i ett skyltfönster och det borde vara olagligt!!! Man får inte sälja julpynt i September, och inte i Oktober heller för den delen. November är ganska lagom att börja tycker jag. Och tänk vad härligt det är att gå runt i shorts och linne och nynna på bjällerklang bland konstsnö och juldekorationer. Man kommer liksom i sån härlig julstämning... NOT!
Men det är ganska härligt med sommarvädret här måste jag säga, jul eller inte. Det har börjat bli varmt ute och idag var första gången sen förra sommaren som jag gått runt i piketröja på jobbet utan att ha frusit. Och det luktar så härligt ute med allt som börjar blomma nu på vårkanten. Tyvärr så verkar det som om det ska bli regn och elände till helgen, men man vet aldrig här. Det är lite tvärtom mot Sverige, där säger de på nyheterna att det inte ska regna men det gör det iallafall. Här säger de att det ska regna, och vill gärna det också eftersom vi har haft den värsta torkan på väldigt länge, men det gör det inte. Det är bara att hoppas på att det inte ska regna så att jag kan pyssla om min trädgård och gräva lite ogräs och plantera om mina orkideer. Fast det vore ju förstås bra för torkan om det regnade...
torsdag 25 september 2008
onsdag 24 september 2008
Många stopp blir det...
Idag på vägen hem från jobbet gjorde jag en ny upptäckt, det är ca 300 meter mellan busshållplatserna i Australien. Är det konstigt att folk inte åker buss??? Man kommer ju aldrig fram.
måndag 22 september 2008
På Australien fronten 2 nya orkideer och en svensk sommardag
Igår hade vi en kanonfin dag, det är bara tidig vår men det var svensk högsommar ute. 25 grader och strålande solsken, jag brände mig nästan både på näsan, bröstet och armarna men solskyddsfaktor 30 åkte på i sista stund.
I lördags hade vi kräftskiva med svenskklubben, eller Swedish club of SA som vi heter. Tyvärr så hade de flesta svenskar jag känner här annat för sig och kunde inte komma och jag körde och lovade att hämta upp Stephen från en annan fest på vägen hem så det vart ingen snaps för min del, inte ens en öl till maten. Men jag åt kräftor tills jag nästan storknade. Jag tycker om kräftor och brukar äta en 5-10 stycken sen tycker jag att det blir för mycket jobb för ingenting och ger upp och tvättar händerna så gott det går och sitter sen och luktar på fingrarna resten av kvällen och konstaterar varje gång att japp, det gick inte att tvätta bort, det luktar fortfarande. Den här kräftskivan åt jag nog 20 stycken, visserligen var de ganska små och jag hoppade över en hel del klor men iallafall. Jag har småsår på händerna från att ha skurit mig på skalet. Kräftorna var inhandlade på IKEA såklart och det smakade precis som hemma i Sverigen. Jag tror att det var därför som jag åt så många. Det är samma sak med knäckebröd och ägg och kaviar, det har aldrig smakat så gott som det gör nu. Jag äter fortfarande inte djungelvrål men vem vet, kanske om jag bor här tillräckligt länge =)
På fredag är det dags för kräftor igen, denna gången med mina vänner som inte kunde komma på svenskklubbens kräftskiva. Tyvärr så kan Stephen inte följa med, han har spelning med bandet så han får klara sig utan kräftor men det är inget att göra åt. Kanske jag ska vara tacksam att jag har en ursäkt att inte komma på hans spelning...
I lördags hade vi kräftskiva med svenskklubben, eller Swedish club of SA som vi heter. Tyvärr så hade de flesta svenskar jag känner här annat för sig och kunde inte komma och jag körde och lovade att hämta upp Stephen från en annan fest på vägen hem så det vart ingen snaps för min del, inte ens en öl till maten. Men jag åt kräftor tills jag nästan storknade. Jag tycker om kräftor och brukar äta en 5-10 stycken sen tycker jag att det blir för mycket jobb för ingenting och ger upp och tvättar händerna så gott det går och sitter sen och luktar på fingrarna resten av kvällen och konstaterar varje gång att japp, det gick inte att tvätta bort, det luktar fortfarande. Den här kräftskivan åt jag nog 20 stycken, visserligen var de ganska små och jag hoppade över en hel del klor men iallafall. Jag har småsår på händerna från att ha skurit mig på skalet. Kräftorna var inhandlade på IKEA såklart och det smakade precis som hemma i Sverigen. Jag tror att det var därför som jag åt så många. Det är samma sak med knäckebröd och ägg och kaviar, det har aldrig smakat så gott som det gör nu. Jag äter fortfarande inte djungelvrål men vem vet, kanske om jag bor här tillräckligt länge =)
På fredag är det dags för kräftor igen, denna gången med mina vänner som inte kunde komma på svenskklubbens kräftskiva. Tyvärr så kan Stephen inte följa med, han har spelning med bandet så han får klara sig utan kräftor men det är inget att göra åt. Kanske jag ska vara tacksam att jag har en ursäkt att inte komma på hans spelning...
onsdag 17 september 2008
Ajaj
Det är över en vecka sen jag skrev senast, fy skäms på mig! Under tiden har jag skippat gymmet 3 ggr (men jag har gått minst 4 promenader i det fina vårvädret), bokat flygbiljetter till Sverige (fast ska man vara noggrann så är det faktiskt till Danmark vi har bokat, men från den här sidan så är det i princip samma sak), och jag har sökt ett jobb och ska på intervju imorgon. Jag har även köpt ytterligare 2 orkideer och inte heller dessa kommer att blomma de närmsta åren. Undrar just om jag kommer att tröttna på att vattna dem... Och jag måste se till att de blir vattnade varje dag när vi är i Sverige, annars kommer det inte att vara mycket kvar av dem när vi kommer tillbaka.
Iallafall så hade vi tur med flygbiljetter, vi fick ett bra pris med ett bra flygbolag och vi behöver bara mellanlanda en gång i Singapore. Visserligen får vi vänta där ett bra tag men det hade tagit ännu längre tid att mellanlanda på fler ställen. Och på vägen tillbaka kommer vi att stanna i Singapore i tre nätter och ha lite minisemester och ställa om klockan iallafall halvvägs till Adelaide tid. Nu återstår det bara att se om nån vill anställa mig och ge mig 4 veckors semester på en gång. Annars är det bara att bita ihop och komma igen här på jobbet.
I måndags startade en ny "senior manufacturing engineer" på min avdelning och Trevor som är konsult och som har varit här i över ett år och är den som jag "umgås" mest med här på jobbet slutar nästa vecka. Vi brukar gå på lunchpromenader varje dag om vädret tillåter och det är snart dags för det nu, det är en alldeles fantastisk dag ute. Solen skiner och himlen är klarblå, det blåser visserligen litegranna men det får gå ändå.
Iallafall så hade vi tur med flygbiljetter, vi fick ett bra pris med ett bra flygbolag och vi behöver bara mellanlanda en gång i Singapore. Visserligen får vi vänta där ett bra tag men det hade tagit ännu längre tid att mellanlanda på fler ställen. Och på vägen tillbaka kommer vi att stanna i Singapore i tre nätter och ha lite minisemester och ställa om klockan iallafall halvvägs till Adelaide tid. Nu återstår det bara att se om nån vill anställa mig och ge mig 4 veckors semester på en gång. Annars är det bara att bita ihop och komma igen här på jobbet.
I måndags startade en ny "senior manufacturing engineer" på min avdelning och Trevor som är konsult och som har varit här i över ett år och är den som jag "umgås" mest med här på jobbet slutar nästa vecka. Vi brukar gå på lunchpromenader varje dag om vädret tillåter och det är snart dags för det nu, det är en alldeles fantastisk dag ute. Solen skiner och himlen är klarblå, det blåser visserligen litegranna men det får gå ändå.
måndag 8 september 2008
Grannsämja och skrivkramp
Egentligen har jag inte skrivkramp, jag tänker hela tiden på saker som jag kan skriva om men det är soffpotatisen inom mig som har kommit fram lite på sistone. Jag är tröttare än vanligt och jag tror att det är för att jag behöver semester snart. Jag har inte haft ledigt ända sen Mars när Jonas och Merete var här, och nu är det helt plötsligt September! I Sverige har vi ju (oftast) semester på sommaren och sen lite ledigt över jul och nyår så det är liksom lagom utspritt. Här har vi visserligen aningen fler helgdagar tror jag (typ drottningens födelsedag, hästkapplöpning, och andra viktiga högtider...) men det är ju bara en dag här och där och det har varit dåligt även med det på sistone. Och eftersom vi inte har industrisemester och julen är mitt i sommaren så man får julledigt och semester på samma gång så blir det långt mellan semestrarna. Sen kan det ju ha att göra med att jag inte riktigt trivs på jobbet, men jag har bestämt mig för att inte hamna i gnällträsket när jag skriver blogg så nog om jobbet!
Jag körde just in min bil under vår car port, och på samma gång kom det en kvinna och gick förbi på trottoaren utanför vårt hus. Jag tänkte inte så mycket på det utan låste upp bilen och log lite menlöst mot henne, och då hörde jag att hon hälsade men jag hann inte fatta att hon sa nåt innan jag satt i bilen och det var försent och jag insåg att det var grannen som gått förbi. Det känns lite pinsamt men till mitt försvar så har jag nog sett henne max 5 gånger på ett år och dessutom var det mörkt ute. Jag är ju som bekant uppvuxen i Dörarp och är van vid att alla känner alla och hälsar på alla så därför känns det lite konstigt att jag inte kände igen grannen och inte sa "Hi how are you" utan att egentligen vänta mig nåt svar tillbaks. För så säger man här "How are you", och man vill egentligen oftast inte veta, det är bara nåt man säger för att vara artig. Så tex på jobbet när jag kliver in genom ytterdörren så säger både jag och receptionisten "Good morning, how are you" men ingen av oss svarar. Det tog ett bra tag innan jag vande mig vid det, när jag gjorde exjobbet på electrolux svarade jag alltid "I am fine thanks" och ibland la jag till "how are you", fast det var nästan aldrig nån som svarade. Men det kändes bara så konstigt att istället för att svara på frågan hur jag mådde så skulle jag bara fråga tillbaka. Det är samma sak när man går och handlar mat, kassören frågar 99 gånger av 100 "how are you". I början var jag nog ganska otrevlig för jag låtsades att jag inte hörde eller bara mumlade nåt tillbaka. Och har man riktigt otur, eller inte är på humör, så kan du ge dig på att man hamnar hos kassörskan som kör 20 frågor "how was your day today" "did you have a busy day" "did you have a good weekend" "what are you up to tonight" och så vidare. En började berätta hur hon aldrig ville jobba nattskift och slutade med att berätta att hon spenderade 3.000 dollar på julklappar varje år, vilket motsvarar ca nånstans mellan 15-18.000 kronor. Det var sista gången jag gick till hennes kassa, nu kollar jag alltid så att jag slipper henne.
Förresten för er som inte vet så kan ni gå in på google street view och kolla in vårt lilla hus och våran gata. Jag trodde att jag lyckades kopiera in en bild från google som man kan klicka på men nåt gick galet. Hmmm... Här kan du iallafall klicka och ta dit en titt på 64 Melville Street, vi bor i lägenheten med det höga staketet och vi har 2 grannar bakom oss.
Jag körde just in min bil under vår car port, och på samma gång kom det en kvinna och gick förbi på trottoaren utanför vårt hus. Jag tänkte inte så mycket på det utan låste upp bilen och log lite menlöst mot henne, och då hörde jag att hon hälsade men jag hann inte fatta att hon sa nåt innan jag satt i bilen och det var försent och jag insåg att det var grannen som gått förbi. Det känns lite pinsamt men till mitt försvar så har jag nog sett henne max 5 gånger på ett år och dessutom var det mörkt ute. Jag är ju som bekant uppvuxen i Dörarp och är van vid att alla känner alla och hälsar på alla så därför känns det lite konstigt att jag inte kände igen grannen och inte sa "Hi how are you" utan att egentligen vänta mig nåt svar tillbaks. För så säger man här "How are you", och man vill egentligen oftast inte veta, det är bara nåt man säger för att vara artig. Så tex på jobbet när jag kliver in genom ytterdörren så säger både jag och receptionisten "Good morning, how are you" men ingen av oss svarar. Det tog ett bra tag innan jag vande mig vid det, när jag gjorde exjobbet på electrolux svarade jag alltid "I am fine thanks" och ibland la jag till "how are you", fast det var nästan aldrig nån som svarade. Men det kändes bara så konstigt att istället för att svara på frågan hur jag mådde så skulle jag bara fråga tillbaka. Det är samma sak när man går och handlar mat, kassören frågar 99 gånger av 100 "how are you". I början var jag nog ganska otrevlig för jag låtsades att jag inte hörde eller bara mumlade nåt tillbaka. Och har man riktigt otur, eller inte är på humör, så kan du ge dig på att man hamnar hos kassörskan som kör 20 frågor "how was your day today" "did you have a busy day" "did you have a good weekend" "what are you up to tonight" och så vidare. En började berätta hur hon aldrig ville jobba nattskift och slutade med att berätta att hon spenderade 3.000 dollar på julklappar varje år, vilket motsvarar ca nånstans mellan 15-18.000 kronor. Det var sista gången jag gick till hennes kassa, nu kollar jag alltid så att jag slipper henne.
Förresten för er som inte vet så kan ni gå in på google street view och kolla in vårt lilla hus och våran gata. Jag trodde att jag lyckades kopiera in en bild från google som man kan klicka på men nåt gick galet. Hmmm... Här kan du iallafall klicka och ta dit en titt på 64 Melville Street, vi bor i lägenheten med det höga staketet och vi har 2 grannar bakom oss.
onsdag 3 september 2008
Mitt visum!
Igår fick jag mail från immigrationstanten som sa att mitt nya visum är beviljat, välkommen till Australien och lycka till! Så nu är jag friiiiii!!! Jag har satt igång lite smått med jobbsökandet och förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan jag hittar nåt.
Igår var jag och lämnade blod igen, tredje gången gillt. Det känns alltid lika bra att göra det och de har extrem blodbrist i Australien så jag hjälper till och drar mitt strå till stacken. Jag försökte lämna blod när jag bodde i Luleå men då sa sköterskan att jag hade för små blodådror så det gick inte.
Det är snart dags att göra min deklaration, här är det finansiella året 1 Juli till 30 Juni. Jag tror att jag har hela oktober på mig men det vore skönt att få det avklarat. Det är inte lika enkelt som hemma där man får lappen i brevlådan och skriver under och skickar tillbaka. Man får fylla i alla uppgifter varenda år, men nu har de ett program som man laddar hem som gör det lite enklare för vissa uppgifter blir uppdaterade automatiskt. Jag tror att det är lite enklare att fuska med avdrag här för man får göra avdrag upp till en viss summa utan att visa kvitton. Jag har även träffat några personer som inte deklarerat på flera år, jag vet inte riktigt hur det fungerar men om man inte deklarerar och de kommer på en så får man böter. Varje år har även regeringen vissa yrkesgrupper de granskar vad gäller skattefusk, i år tror jag att det är bla läkare.
Nu ska jag springa igenom duschen innan det är dags att krypa till kojs!
Igår var jag och lämnade blod igen, tredje gången gillt. Det känns alltid lika bra att göra det och de har extrem blodbrist i Australien så jag hjälper till och drar mitt strå till stacken. Jag försökte lämna blod när jag bodde i Luleå men då sa sköterskan att jag hade för små blodådror så det gick inte.
Det är snart dags att göra min deklaration, här är det finansiella året 1 Juli till 30 Juni. Jag tror att jag har hela oktober på mig men det vore skönt att få det avklarat. Det är inte lika enkelt som hemma där man får lappen i brevlådan och skriver under och skickar tillbaka. Man får fylla i alla uppgifter varenda år, men nu har de ett program som man laddar hem som gör det lite enklare för vissa uppgifter blir uppdaterade automatiskt. Jag tror att det är lite enklare att fuska med avdrag här för man får göra avdrag upp till en viss summa utan att visa kvitton. Jag har även träffat några personer som inte deklarerat på flera år, jag vet inte riktigt hur det fungerar men om man inte deklarerar och de kommer på en så får man böter. Varje år har även regeringen vissa yrkesgrupper de granskar vad gäller skattefusk, i år tror jag att det är bla läkare.
Nu ska jag springa igenom duschen innan det är dags att krypa till kojs!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)