Trädgårdskort

Här har jag spänt upp min nya "skugg duk" även om den knappt syns, och här jag tänkte ha blommor som inte gillar fullt solsken, som tex de jag köpte på ebay i veckan. Till höger i bilden skymtar car porten och till höger om den ligger huset. Car porten och gräsmattan ligger i ett "L" på västra och norra sidan om huset. På östra sidan av huset kör grannarna in sina bilar och på södersidan (bakom mig) ligger deras 2 marklägenheter.

Fredskalla

Philodendron

Orkide som inte kommer att blomma i år =(

Slät persilja, den är jättestor! Jämför med min morgontoffla till vänster om busken. Och bakom den är en ganska stor buske med vanlig persilja. Är den nån som har nåt bra recept med mycket persilja i? Frysen är redan full med vitlöks och persiljesmör...

3 små tomatplantor på insidan av fönstret
Vy av min lilla trädgård, och jag tittar österut. Fredskallan, philodendronen, orkiden och persiljan är bakom mig till höger.

Mitt citronträd som står till höger om hammocken
En liten knopp som förhoppninsvis kommer att bli en citron
En till liten orkidee till vänster och en älghornsbräken som jag nästan dödat och återupplivat 2 gånger. Skam den som ger sig =)
Mina 2 salladskrukor, en jordgubbe och en koriander. Ska såsmåningom in under skuggduken när solen blir för stark.

Tomater- och paprikafrön som tittar ut genom fönstret åt norr.

Nån lök som jag fick av Marie, troligtvis påsklilja, jag återkommer när de blommat.

Jordgubbe som hänger på staketet.

Nästan samma vy av trädgården, lite mer till vänster än den förra. Jordgubbarna hänger under solskydd och buddhan står mittemellan kängurufötterna som snart ska blomma enligt min trädgårdsbok. Vi får snart se om mina gröna fingrar har lyckats.


En kängurufot

Och till sist min lilla Buddha som sitter och flinar i trädgården och vaktar huset åt mig!

Var kommer all snoret ifrån???

Jag är alldeles jätteförkyld, näsan är helt igenproppad och jag kan knappt sova på nätterna fastän jag använder nässpray. Självklart så hände det på Fredag eftermiddag och jag gick hem tidigt från jobbet och följdaktligen är hela helgen (och min stackars näsa) förstörd. Jag har inte gjort nåt annat än snytit mig var och varannan minut förutom ett par tre timmars vila från snorandet efter att jag använt nässprayet, sen är det dags igen. Imorse klev jag upp vid halv åtta vilket aldrig händer mig på en helg, och det var för att jag helt enkelt inte kunde somna om med öppen mun och jag redan använt min dos av nässprej för de närmaste 8 timmarna. Man ska nämligen bara använda det 2-3 gånger per dag i max 4 dagar. Pricken över i'et blir när jag börjar blöda näsblod för att min stackars lilla näsa är alldeles utmattad, och när jag är förkyld så tar det evigheter att få stopp på näsblodet.

Vad jag inte fattar är var allt snoret kommer ifrån. Lägger jag ihop igår och idag som varit de värsta dagarna så måste jag ha snytit ut minst en halvliter. Jag tror på teorin att jag blir frisk fortare om jag snyter ut eländet istället för att dra in det. Änsålänge har jag skrivit i 10 minuter och snytit mig 4 gånger och så håller det på hela tiden. Jag fattar inte hur min lilla näsa kan producera allt för snyter jag mig inte så börjar det rinna, och det är ju inte så trevligt.

Iallafall så tänkte jag stanna hemma ifrån jobbet imorgon, jag tror att det är den där usla airconditioningen som har smittat ner mig. Ena stunden är det varmt och andra är det kallt, alla vill ha olika temperatur och den där stackars brasilianska utbytesstudenten som inte tog med sig nån vettig jacka och sitter direkt under ventilationshålet som blåser ut kall luft emellanåt håller på att frysa häcken av sig. Det som är lite konstigt är att byggnaden är 2 år och man kan ju tro att de satte in en vettig a/c när den byggdes, men vi kan liksom inte få in nån vettig temperatur i vårt kontor. Antingen så är den på värme och då blir det jättevarmt och som en bastu, eller så är den av och det är iskallt, och på sommare är det självklart tvärtom. Man skulle ju lätt kunna tro att det är en termostat som sitter och känner av temperaturen och slår av och på automatisk för att hålla en konstant temperatur. Nej, så enkelt ska det väl inte vara. När vi slår på a/c'n på värme så beter den sig lite olika, den kan till exempel börja med att blåsa ut kalluft, eller inte blåsa ut nån luft alls, eller så blir det varmt. Ibland slår den av sig själv och ibland tycker vi att det blir lite väl varmt så att man bara behöver ha på sig tjocktröjan och inte jackan också. Sen tar det kring 10 minuter innan det är kallt igen. Det är för att i Australien så kan folk inte isolera hus ordentligt, det är bara onödigt och kostar pengar. Att sen lägga en förmögenhet på att värma upp och kyla ner husen är en helt annan sak som jag inte heller fattar. (Ibland undrar jag om det faktiskt finns en förklaring bakom det hela som bara "riktiga" australiensare vet om, en hemlig sekt liksom och de bara skrattar bakom ryggen åt såna som mig som inte har fattat det än. Jag vill ju inte påstå att jag kan mycket om att bygga hus och husbyggarna de borde ju veta bättre än mig kan man ju tro men ibland så undrar jag...)

Slutresultatet är att temperaturen i mitt konstorslandskap fluktuerar kraftigt mellan 10 och 25 grader celsius. (Det kan vara en smärre överdrift men det låter bättre än 15-20, och är definitivt mer än det men kanske inte riktigt lika mycket som 10 och 25.) Och hur mycket jag än får höra att jag borde vara van vid kylan (varav jag 100% av gångerna svarar tillbaka att hemma i Sverige isolerar vi husen och har ALLTID omkring 20 grader inomhus och minst 2-glas fönster och numera allt oftare 3-glas fönster), så klarar jag inte av a/c'ns ständiga av och på och temperaturen upp och ner. Jag blir sjuk! Den här förkylningen är en av de värsta jag har haft på länge, jag är alldeles ynklig och Stephen får ta hand om mig och hämta ditt och göra datt och byta kanal och skruva ner ljudet och fylla på vatten osv.

När man vill stanna hemma från jobbet i det här landet så måste man oftast gå till farbror doktorn och få ett sjukintyg. Karensdag finns inte så den mystiska endagssjukan dyker upp lite då och då på fredagar och måndagar, och ibland mitt i veckan. Inget tecken på den dagen före och inget spår av den dagen efter... Man har endast 10 dagar om året man får vara sjuk med betalning. Där jag jobbar ackumulerar man sina sjukdagar så har man inte varit sjuk på 3 år så har man 30 dagar på kontot. I julas var det inte alla som visste om det på mitt jobb så den mystiska endagssjukan var aningens mer frekvent för de trodde att när det var nytt år så skulle de börja om på en ny kula och förlora alla dagarna de inte använt och när man kan vara hemma från jobbet med betalning så är det väl dumt att inte utnyttja det. Men skulle man sen bryta ett ben och inte kunna jobba och har använt 8 av sina sjukdagar så är det bara att bli frisk på 2 dagar om man inte har en privat sjukförsäkring som täcker det, annars får man använda sin semester till att bli frisk och man kan till och med bli utan jobb och betalning om det vill sig illa och måste vara borta från jobbet i flera månader för att man tex har fått cancer. Jag kan ha missat nån detalj som gör att det inte är lika illa som det låter men det är ganska krasst system. Tacka vet jag Sverige!

Nu ska jag gå och fotografera lite min trädgård, i veckan som gick "råkade" jag förutom de 2 cliviorna även köpa 2 nya orkideer på ebay, jag insåg att den ena av de jag har inte kommer att blomma i år och då vart jag lite ledsen och tänkte att med lite shopping terapi så känns det säkert bättre =) De kommer på posten i veckan så då blir det fler kort!

Whiskyröst och uttråkad på min namnsdag

Idag är det min namnsdag, näst sista namnet i fruntimmersveckan. Sara Margareta Johanna Magdalena Emma Kristina, det har min mamma lärt mig =)

Tyvärr så är jag lite småkrasslig, inget allvarligt så att man måste stanna hemma från jobbet men för trött och ynklig för att gå till gymmet, och jag är sååååå rastlös. Stephen är och spelar indoor cricket (Japp det är precis vad det låter, inomhus cricket. Det finns även beach cricket och backyard cricket. Väldigt fascinerande sport, gäsp...) och jag sitter här och rullar tummarna för det är bara skit på teve och för kallt och mörkt för att ge sig ut på promenad. Jag antar att det är ett gott tecken att jag är rastlös när jag inte går till gymmet, för då kommer jag att gå dit igen så fort jag är frisk.


Idag köpte jag blommor på eBay, 2 stycken Clivia, en gul och en röd. De växer dock ganska sakta och jag har köpt unga plantor så frågan är om de kommer att blomma innan det är dags att flytta tillbaka till Sverige. Mitt citronträd växer iallafall, det har kommit nya skott och även nåt som ser ut att kunna bli en citron så småningom. Till helgen är det dags att ta fram kameran och fotografera lite så att ni kan få se alla mina plantor.

Nu ska jag dricka citronte och vänta på att klockan blir halv tio så att jag kan slå på teven och titta på Jamie Oliver när han visar hur illa kycklingar och burhöns blir behandlade. Efter det ska det mycket till för att jag ska köpa annat än frigående.

We love you all!

Idag var det säsongsfinal på Big Brother här i Australien. Ja, jag vet, det är tragiskt men jag har tittat en hel del. Terri, 52 år, vann. Hon är den äldsta deltagaren någonsin i Australien. Jag kollade medan jag lagade mat så jag satt inte klistrad vid teven iallafall, det är ju alltid nåt =)

Programledarna pratade med deltagarna en i taget, inte alla som varit med men kanske de 3 som röstats ut sist, och säger till åtminstone en av de uströstade: We love you all! Hur kan hon säga så! Precis som om det inte betyder nåt alls utan man bara kan slänga ur sig hur som helst att man älskar nån. Jag fattar det inte. Tänk om Adam Alsing hade suttit i teve och sagt att han älskar Linda Rosing? Hur skulle det se ut?

Jag har tänkt på det förut och jag tycker att de missbrukar "I love you" i det här landet, man älskar allt och alla. Det var lite likadant när Heath Ledger gick och dog för att han ovetandes hade tagit en överdos/drogcocktail. "We all loved him", det gjorde vi väl inte alls. Nog för att han var en bra skådis, det håller jag absolut med om, men att vi alla älskade honom är väl lite väl att ta i?!

Från det ena till det andra så växer mina tomatfrön så de knakar, nu är de 2-3 cm höga. Igår petade jag ned körsbärstomatfrön också, och så hoppas jag att mina paprikafrön ska börja gro snart. Till helgen ska jag försöka ta lite kort på mitt senaste trädgårdsprojekt, om det inte regnar och är grått för då blir det bara tråkiga kort.

Och idag på gymmet testade jag Pilates för första gången, jag vet inte riktigt om jag gillar det eller inte. Jag är inte så förtjust i yoga men det här var iallafall bättre, jag ska testa några gånger till. Eftersom det var första gången så blev jag inte svettig alls, koncentrerade mig mest på att hänga med på rörelserna. Efter passet gick jag på löpbandet i 25 minuter så att jag fick svettas lite och sen rodde jag en stund på roddmaskinen.

Och en uppdatering angående mitt visum, jag har snart alla papprena jag behöver, en hel bibba med original och kopior är hos Stephens föräldrar för tillfället, hans morbror "Uncle John" ska vidimera alla kopiorna. I det här landet får inte vem som helst göra det. Jag hoppas att kunna lämna in ansökan i slutet av veckan eller tidigt nästa vecka.

Men nu får det vara nog för idag, nu ska jag byta lakan i sängen och försöka få Stephen att krypa ner först och värma upp sängen i 5-10 minuter så att det är varmt och skönt när jag kryper ner =)

Bye bye

Idag på jobbet var det den sista dagen på mitt lilla projekt som jag har jobbat med i 2 år. Officiellt så är vi nu i produktionsfasen och inte längre projektfasen. Projektledaren i Tyskland hade bokat in en 90 minuter lång telefonkonferens för att avsluta det hela, men det tog inte mer än 15 minuter innan vi gått igenom den 7 punkter långa checklistan (inte för att jag vet om checklista är ett svenskt ord men jag kommer inte på nåt bättre, det är jättesvårt att prata om jobbet på svenska). Det kändes så himla snopet att det inte tog längre än 15 minuter och sen var det klart. Tack för gott samarbete och lycka till i framtiden! Jahapp, så var det med det. För ett år sen kunde jag knappt vänta på att få bli av med eländet men såhär när allt är klart så kommet jag att sakna det, alla telefonkonferenser vid halv sex på kvällen pga tidsskillnaden, och allt gnäll och gnat om att de aldrig får nåt gjort borta i Tyskland, de bara sitter vid sina skrivbord och vet inte hur det funkar i verkligheten. Inga mer resor och besökare och middagar och annat spännande, bara samma gamla vanliga. Jag gjorde misstaget att säga till min chef att jag tyckte att det var lite tråkigt och att det skulle bli tomt, och han är inte den som tar det på rätt sätt, snarare tyckte att "vaddå, du har ju oss här". Jovisst det har jag men jag kan inte påstå att jag tycker att det är vidare spännande att gå till jobbet, fast det sa jag inte. Hoppas bara inte att min löneökning kommer till skada...

Eftersom jag har funderingar på att byta jobb har det snurrat en del igenom huvudet på sistone. Jag känner mig allmänt omotiverad och uttråkad på jobbet. Men är det nåt som beror på jobbet eller är det mig, kommer det att bli likadant på nästa jobb för att det är sån jag är? Varje gång jag pratar med Tyskarna eller som det har varit nåt spännande på gång i projektet har jag aldrig varit uttråkad, så jag tror mer att det handlar om min chef och ledningen på företaget, eller kanske en mix av båda. Hur som helst så har jag ingen brådska att hitta ett nytt jobb för har jag varit där i 2 år gör ett par månader extra ingen skillnad.

Till nåt helt annat, jag har sått tomat- och paprikafrön, tydligen så ska det vara nåt extra om man lyckas odla och skörda egna tomater innan jul. Och när jag ändå sådde tomater så kunde jag lika gärna peta ner några paprikafrön. Om du tittar riktigt noga på andra krukan från vänster så kan du se en liten grön prick, det är ett tomatfrö som börjat växa! Om det inte var ogräs i jorden jag köpte...

Och så har jag en avokadokärna som ligger på tork i köket men jag måste göra lite mer research hur man gör med dem först innan jag försöker mig på nåt.

Emma the Gym junkie

Jag har precis kommit från gymmet, duschat och sitter och ska snart äta men det är för varmt än så jag tänkte att jag passar på att skriva en blogg medan maten kallnar lite.

Idag på gymmet så hade jag min "introduktion". En personlig tränare tog hand om mig och vi pratade lite om vilka mål jag hade med min träning och vilka övningar/maskiner jag gillade bäst. Sen la han upp ett träningsprogram som vi gick igenom och som skulle passa mig och mina mål. Det var lite svårt det här med målet med min träning, jag vill må bättre och känna mig mer vältränad utan att se ut som nån manhaftig kulstöterska från östeuropa. Peter, som tränaren hette, försäkrade mig om att det inte var nån risk för det om jag inte ville lägga ner åtskilliga timmar om dagen i gymmet, och eftersom jag bara tänkt gå 2 dagar i veckan så är det ingen fara. Men det vore bra om jag kunde komma 3 gånger i veckan, jag höll med och lovade att försöka och visste inom mig att det löftet kommer jag med största sannolikhet inte att hålla...

När vi var klara med programmet och gått igenom allt så satte vi oss ner igen och pratade igenom vad vi gjort och hur motiverad jag var osv. Jag erkände att omotivationen och bristen på disciplin är mina största fienden men att det änsålänge gått bra. Det är ganska enkelt att komma dit och promenera på löpbandet en halvtimme utan att svettas en enda droppe men att om jag går på ett pass med en instruktör som står och skriker och gapar "kom igen" i en timme så ger jag inte upp utan biter ihop och ger allt. Men det är ju perfekt för personlig träning tyckte Peter, och det kan jag hålla med om, men det är bara det att det kostar $33 per gång (strax under 200 spänn!!!) och det var väl kanske lite att ta i. Sen började jag fundera på vad jag la på mitt hår i genomsnitt och kom fram till att kanske det vore en bättre investering att lägga de pengarna på en personlig tränare istället... Men jag är inte villig att ge upp Frank och mitt blonda hår än!

Iallafall så kom vi överens om att jag skulle starta på egen hand med mitt program och om jag fick problem med motivationen och disciplinen skulle jag säga till. Han var lite jobbig att prata med dock, han sa "va?" hela tiden och fattade inte vad jag menade men med sina vältränade 190 cm och en dags skäggstubb ska jag nog stå ut med det ;-) Kanske vore ide att göra Stephen lite svartsjuk så att han följer med till gymmet...

Stressryckning

Jag gjorde en ny upptäckt på jobbet idag. Framåt eftermiddagen av en än så länge bra dag på jobbet tjorvade saker och ting ihop sig litegranna. Jag skulle iväg och träffa Stephen i en affär där de säljer madrasser. Såklart, som alltid när jag måste vara nånstans i tid, så fastnade jag på jobbet, denna gången mittemellan 3 parter som alla vill olika saker och snäll som jag är så vill jag att alla ska vara glada och få som de vill så länge det inte blir bråk.

Iallafall satt jag och pratade med en av de tre parterna som alla drog i olika riktningar, mer på grund av att de inte gillar varandra och inte kan ge med sig än av professionella skäl, lite tråkigt men det är så det är i många avseenden på mitt jobb. Jag vet inte om det är så överallt men jag börjar bli ruskigt trött på personliga vendettor på jobbet som inte fyller nåt annat syfte än egot hos personen som är hämndlysten. Plötsligt så började det rycka frenetiskt i båda ögonlocken när jag blev lite stressad och upprörd över bristen på samarbetsförmåga. Jag tror att jag har läst det eller hört det nånstans, att man kan få liknande ryckningar av stress, och när jag tänker efter så har det nog hänt förut. Så nu är mitt nya mål att behärska mig och inte jaga upp mig i onödan så att jag inte får några mer stressryckningar.

Nu ska jag börja fylla i min visumansökan på riktigt, jag har redan gjort det en gång men kladdade lite och skrev fel så jag tänkte att det är bäst att göra det igen utan kludd.

Dumsnåla Emma...

Ebay i all ära men det är inte alltid man gör lika bra klipp som när vi köpte en bänkdiskmaskin för 30 dollar (kring 200 spänn) och bytte en säkring och sen funkade den. Vi köpte även en madrass till vår säng för lite mer än 400 dollar (nästan 2500!!) som enligt beskrivningen var alldeles ny, det lät ju jättebra tänkte vi, annars skulle vi fått lägga det dubbla och lite till. Det är alltid lätt att vara efterklok men den här gången var det nog egentligen inte så svårt att vara klok från början, istället var vi dumsnåla och tänkte inte på att vi lika gärna kunde kastat pengarna i sjön. Jag borde nog lagt ihop två och två tidigare men det var först igår som det gick upp ett liljeholmens på riktigt, jag satt på ungefär samma ställe på sängen där korsryggen är när jag sover och det var ganska mjukt. Sen flyttade jag upp ca 30 cm till där skulderbladen är när jag sover och det var alldeles hårt, jag var tvungen att kolla om jag hade en tidning eller en bok ivägen under täcket som jag satt på.

Så nu sitter vi här med en madrass som vi haft i mindre än ett år och som är nåt vansinnigt obekväm. Det är lite konstigt men när jag faktiskt kopplade ihop en stel och trött korsrygg med sängen så gick det helt plötsligt från att ha varit "kanske lite obekväm men den är ju nästan ny" till "den här madrassen kan vi inte ha längre den är ju fruktansvärt obekväm, vi måste köpa en ny". Så nu är vi på jakt efter en ny madrass, och innan den är på plats så är det bara att bita ihop.

Jag har låtit dumsnålheten lura mig rejält en gång tidigare. Jag var på jakt efter en sladdlös vattenkokare, den vi hade var inköpt på Australiens motsvarighet till Ica och kostade kanske en hundralapp eller nåt åt det hållet. Ingen vidare kvalitet och det tog en evighet att koka upp vattnet och sladden var så bökig att sätta i och ta bort. Så jag köpte samma märke i samma affär fast en sladdlös, 12 månaders garanti men jag slängde bort kvittot på en gång, tänkte inte ens på att byta för den var ju så billig. Tyvärr så vill inte locket stänga sig ordentligt och då funkar tydligen inte den automatiska avstängningen när det kokar så den kan stå och koka i en kvar utan att stänga av sig och det är ju inte särskilt bra.

Jaja, den kostade inte många kronor, kanske det vore bättre att investera in en som är lite bättre och som har en platta i botten som värmer vattnet istället. Så jag gick och köpte min andra vattenkokare på kort tid, en vit med glasbringare så att man kunde se vattnet koka igenom glaset. Jättefin och även den en budget variant, det kommer inte vara några problem med den så det är lika bra att kasta kvittot. Och det dröjde ungefär en månad innan jag upptäckte att hela bottenplattan hade börjat rosta och vatten var lätt brunfärgat.

Vid det här laget kan du ju själv räkna ut att jag började bli lagon irriterad på min dumsnålhet och att jag inte sparade på kvittona som hade gett mig pengar tillbaka för båda två vattenkokarna. Och hade jag köpt en bra från början hade det kostat lika mycket pengar som jag nu spenderat på billiga värdelösa vattenkokare.

Det hela slutade med att jag köpte en bra kvalitetsvattenkokare i rostfritt, men man kan ju inte ha en rostfri vattenkokare och en plastig vit brödrost så det blev även en ny sådan som matchade fint med min nya vattenkokare. Dessutom var vattenkokaren nedsatt till halva priset så man kan ju nästan säga, med en kvinnas shoppinglogik, att jag inte betalade för brödrosten, eller att jag sparade $40 på att köpa en ny vattenkokare!

Ännu ett steg på väg

Då var farbror doktorn avklarad och jag är 250 dollar fattigare vilket i runda slängar blir 1500 spänn. Lite ironiskt att jag gör läkarundersökning för att ansöka om visum och pratar bättre engelska än farbror doktorn själv... Och vilken läkarundersökning! De började med ett urinprov, sedan mätte och vägde de mig, kollade min syn och tog ett blodprov. Efter det var sköterskan klar och farbror doktorn kom och hämtade mig. Han kollade i mina öron och min hals, mätte mitt blodtryck, lyssnade på hjärta och lungor, bad mig ligga på rygg och lyfta ett ben i taget så högt jag kunde, och klämde lite på magen. Sen var det klart! Sen fyllde han i papprena och vi småpratade lite om fotboll. 250 dollar!!! Det tog sammanlagt 20 minuter.

Och vilken tråkig läkartjänst farbror doktorn måste ha, dag ut och dag in gå igenom samma rutin där största delen av patienterna pratar knappt engelska. Det var ett asiatisk par i receptionen samtidig som jag och jag kunde varit både döv och blind och ändå förstått receptionisten bättre.

Det var iallafall skönt att komma hem tidigt från jobbet, det är inte ofta jag är hemma kvart i fem. Det är fortfarande ljust ute så jag passade på att titta till min trädgård litegranna och min hibiskus blommar och det är mitt i vintern här, det är helt fantastiskt! Stephen fick den i födelsedagspresent av mamma och pappa när det var här och vi (= Jonas) döpte den till Hibiskus Karlsson. Hibiskus Karlsson var en av deltagarna i blomparaden som Galenskaparna gjorde "I väntan på nästa OS". Så vitt jag kommer ihåg så var det väldigt roligt.

Nu måste jag gå och diska, jag lovade Stephen att göra det för att jag kom hem tidigt, för då skulle han bjuda mig på middag så det är bäst att jag intar min plats vid diskhon så att det åtminstone ser ut som att jag har börjat när han kommer hem.

PS. Jag har varit på gymet 2 ggr denna veckan!!!

Lungröntgen och gymmedlemskap

Idag var jag hos farbror doktorn och röntgade mina lungor. I normala fall tar det ungefär 15-20 minuter att ta mig in till stan men i morgonrusningstrafiken idag tog det 45! minuter. Tur att jag startade i tid och räknade med en halvtimmes färd och tur att man inte bokar nån tid för att röntga lungorna annars hade jag varit sen både till doktorn och jobbet. Jag hade faktiskt ett möte med min chef vid 10 som jag kom sent till och var tvungen att boka om, men han är inte särskilt hård så det var inga problem. Mötet var min "performance review" eller kvartsamtal som man lite elakt kan kalla det. Vi diskuterade mina framsteg under det gågna året och skrev ner 5 nya punkter som jag skulle förbättra. Lite konstigt att sitta där och nicka och hålla med när jag ägnat en stor del av förmiddagen att fundera på vilken typ av jobb jag ska söka när jag har fått igenom mitt nya visum. Förhoppningsvis kan jag skicka in min ansöka nästa vecka! Och förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan den blir godkänd, sen är det bara att ut och fira!

Igår var jag på gymmet igen för andra gången på en vecka vilket inte har hänt på ett bra tag. Jag betalade även medlemsavgift för 12 månader på 560 dollar, och så fick jag 3 månader gratis som tack för att jag betalade allt på en gång. För att fira gick jag några kilometer på löpbandet och tittade på Neighbours utan ljud på en av tv-apparaterna i lokalen. Det är jättespännande, i princip alla på samma gata hamnade i mitten av en skogsbrand och man har i förhand fått veta att en kommmer att dö och att branden var anlagd av nån som var där. Klicka här om du vill kolla in vad det är för skräp jag kollar på.