Jag saknar inspiration för närvarande så jag tänkte att jag kan berätta om min dag så får vi se vart vi hamnar.
Det är jag som kliver upp först varenda morgon och duschar. Sen kryper jag tillbaks till Stephen en lite stund till innan han kliver upp och duschar. Jag vet, det är himla dumt att gå och lägga sig igen, varför inte kliva upp senare eller rent av stanna uppe men det har bara blivit så och nu är det rutin och det är så himla mysigt att krypa ner igen till en varm Stephen. Men det kommer snart att vara för varmt för det ändå och det är inte mysigt att krypa ner när det blir alldeles varmt och svettigt.
Och jag vet inte vad det är för fel på mig men jag är så trög på morgonen, jag vaknar liksom inte. Jag är inget riktigt monster och är alldeles sur och tvär, kanske lite men det kunde varit mycket värre. Men jag vaknar bara inte, inte ens efter en dusch.
Iallafall, efter en skål med müsli och sojamjölk så bär det av till jobbet. Det tar 35-40 minuter ungefär, jag börjar vid 8 men jag är aldrig där förrän 5-10 över. Idag var en ganska händelserik dag på jobbet, eller kanske en helt vanlig dag förresten, men det har varit segt för mig de senaste 2-3 veckorna och denna veckan har saker och ting gått lite fortare för jag har haft mer att göra.
Jag käkade Osso Buco rester till lunch och lyssnade på Michelle och hennes krämpor.
Jag märkte när jag körde hem idag att det börjar bli varmt ute, sommaren är på gång. Ett tag körde jag dessutom meed AC'n. När det är för varmt och jag måste ha rutorna nere så brusar det så mycket att jag får ha radion på alldeles för hög volym och hålla på och skruva upp och ner volymen hela tiden för det bara skriker i högtalarna när jag stannar i trafiklysena. Och det brusar så högt från de öppna fönsterna emellan.
Jag handlade lite på vägen hem, och köpte även en ny fototidning till mig och en illustrerad vetenskap till Stephen. Jag stod där och tittade på alla tidningarna och tyckte att om jag köper en till mig så måste jag köpa en till Stephen, jag fick ju faktiskt blommor igår. Illustrerad vetenskap kanske inte är vad han helst skulle läsa men jag vägrar att köpa nåt som liknar Cafe. Mjukporr, nädu pyttsan.
Sen åkte jag hem och städade iordning lite för Sheila kom över på middag idag. Hennes sambo/fästman (de ska gifta sig på Hawaii nästa år) säljer regnvattentankar och är ute och reser en del så han är borta hela veckan så hon behövde lite sällskap.
Och nu sitter jag här framför datorn, som jag förresten installerade Vista servicepack 2 på idag, och önskar att det var en Mac istället. Det här med att redigera foton på en Dell stock standard slit-och-släng-laptop är inte så spännande, särskilt inte när alla berättar för mig om sina nya Mac'ar.
Det var min dag, nu ska jag sätta mig i soffan och kolla på nästa avsnitt av United states of Tara. En skitbra serie, kommer den på teve i sverige så kolla på den. Den kanske redan är där förresten. Australien är ju knappast känt för att ligga före i tiden...
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Lyckliga jag!
Lyckliga jag som har en sån fantastiskt sambo, jag gillar inte riktigt bloggar med kärlekshyllningar men jag kan väl får skriva ett iallafall för jag fick blommor idag. Helt utan anledning. Bara för att jag är jag.Till middag lagade vi sushi med räkor, crabstick, rökt lax, avocado, gurka och morötter.
Och nu är det Shrek 3 på teve. Jag fattar inte riktigt vitsen med att visa Shrek 3 en tisdagkväll klockan halv nio på kvällen...
söndag 27 september 2009
Jag glömde igen
Jag tror att jag redan har skrivit om plastfolien och Stephens mamma men jag kör en lite re-cap på det hela för idag kom hon och bytte plastfolie med mig och skulle räkna mellanskillnaden så att hon kunde ge mig den.
Det hela började för ca 3 månader sen när jag frågade Stephens mamma om hon möjligtvis hade glömt sin plastfolie hemma hos oss. Hon tar nämligen med sig allt hon behöver hit om det skulle vara så att vi har familjemiddag här istället för hos dem. Och med allt så menar jag allt! Från plastfolien att svepa in resterna med till mjölken i kaffet, för det behöver vi inte bekymra oss om, hon ordnar det. Och det har jag lärt mig att det är inget att göra åt så det är bara att låta henne hållas, det är liksom hennes uppgift. Hon har inte jobbat sen Stephen föddes och hennes uppgift är att vara mamma och ta hand om hushållet. Och hon har ett hjärta av guld så det gör väl inget.
Iallafall flera månader tillbaka så frågade jag henne om plastfolien eftersom det var en såndär rulle som har en liten plastgrej som man kan skära av plasten med, man drar den lilla plastgrejen längs en skena över folien så skär den av plasten. Istället för den vanliga taggade kanten liksom. Jag kunde inte komma ihåg att vi hade köpt den så jag tänkte att kanske hade Pauline lämnat kvar den hos oss vid nåt tillfälle. Och dum som jag var så nämnde jag att jag tyckte att det var lite bökigt att använda den för eftersom man inte håller i plasten när man skär av den så trillar den på golvet. Det skulle jag aldrig ha gjort.
Det var ju inte bra, sa Pauline, men min svägerska använder den typen så jag kan köpa den av dig och ge till henne, för du ska inte behöva använda den om den är så dum. Nä, sa jag lite lamt (alldeles för lamt insåg jag snart), det är ingen fara, bekymra dig inte om det. Åjo, nog skulle hon bekymra sig om det för nästa gång de var här så var det samma visa, tycker jag att det är besvärligt så ska jag inte behöva använda den. Jag försökte mig på att säga att det är ju bara plastfolie, den tar snart slut och nästa gång köper jag den vanliga varianten och "problemet" är ur världen men det visade sig vara lönlöst.
Och sagt och gjort, efter att ha nämnt det flertalet gånger så kom hon idag men en oöppnad rulle och bytte ut min, det var inte lönt att säga emot. Och så sa hon att hon skulle räkna ut mellanskillnaden så att hon kunde ge mig det. Då sa jag till väldigt tydligt (och inte alls lamt) att några pengar ska jag då rakt inte ha, jag vägrar att ta emot nåt. Det handlar max om 3 dollar vilket inte är 20 spänn ens men jag kan sätta min högra hand på att nästa gång ska hon försöka truga på mig några dollar och om jag vägrar så stoppar hon dem i min väska eller ger till Stephen när jag inte märker det.
Fortsättning följer...
ps, jag ska aldrig bli hemmafru, man har alldeles för stora problem...
Det hela började för ca 3 månader sen när jag frågade Stephens mamma om hon möjligtvis hade glömt sin plastfolie hemma hos oss. Hon tar nämligen med sig allt hon behöver hit om det skulle vara så att vi har familjemiddag här istället för hos dem. Och med allt så menar jag allt! Från plastfolien att svepa in resterna med till mjölken i kaffet, för det behöver vi inte bekymra oss om, hon ordnar det. Och det har jag lärt mig att det är inget att göra åt så det är bara att låta henne hållas, det är liksom hennes uppgift. Hon har inte jobbat sen Stephen föddes och hennes uppgift är att vara mamma och ta hand om hushållet. Och hon har ett hjärta av guld så det gör väl inget.
Iallafall flera månader tillbaka så frågade jag henne om plastfolien eftersom det var en såndär rulle som har en liten plastgrej som man kan skära av plasten med, man drar den lilla plastgrejen längs en skena över folien så skär den av plasten. Istället för den vanliga taggade kanten liksom. Jag kunde inte komma ihåg att vi hade köpt den så jag tänkte att kanske hade Pauline lämnat kvar den hos oss vid nåt tillfälle. Och dum som jag var så nämnde jag att jag tyckte att det var lite bökigt att använda den för eftersom man inte håller i plasten när man skär av den så trillar den på golvet. Det skulle jag aldrig ha gjort.
Det var ju inte bra, sa Pauline, men min svägerska använder den typen så jag kan köpa den av dig och ge till henne, för du ska inte behöva använda den om den är så dum. Nä, sa jag lite lamt (alldeles för lamt insåg jag snart), det är ingen fara, bekymra dig inte om det. Åjo, nog skulle hon bekymra sig om det för nästa gång de var här så var det samma visa, tycker jag att det är besvärligt så ska jag inte behöva använda den. Jag försökte mig på att säga att det är ju bara plastfolie, den tar snart slut och nästa gång köper jag den vanliga varianten och "problemet" är ur världen men det visade sig vara lönlöst.
Och sagt och gjort, efter att ha nämnt det flertalet gånger så kom hon idag men en oöppnad rulle och bytte ut min, det var inte lönt att säga emot. Och så sa hon att hon skulle räkna ut mellanskillnaden så att hon kunde ge mig det. Då sa jag till väldigt tydligt (och inte alls lamt) att några pengar ska jag då rakt inte ha, jag vägrar att ta emot nåt. Det handlar max om 3 dollar vilket inte är 20 spänn ens men jag kan sätta min högra hand på att nästa gång ska hon försöka truga på mig några dollar och om jag vägrar så stoppar hon dem i min väska eller ger till Stephen när jag inte märker det.
Fortsättning följer...
ps, jag ska aldrig bli hemmafru, man har alldeles för stora problem...
Jag glömde
Jag måste bara visa "jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det". Eftersom vi satt ute och tittade på fotboll och det var lite soligt så hade värdparet lånat ett partytält av Stephens föräldrar för att skugga teven och kanske skydda den om det skulle komma ett eller annat regnstänk (det har regnat en del på sistone). Vi kan väl säga som så att värdparet är inte så hemskt tekniskt lagda... Lägg märke till högen med "pinnar" på marken bakom teven som blev över efter att de var klara...
Äsch då...
Stephen är på en spelning ikväll, tyska Kreator är i stan och gigar, gammal hederlig trash metal, fantastiskt (o)bra. Så jag skulle ha en kväll för mig själv, laga Osso Buco och titta på första sagan om ringen filmen. Osso Bucon blev bra om än utan krossade tomater för det hade jag visst inga. Men det smakade bra iallafall. Det vart lite värre med sagan om ringen, datorn tyckte att det skulle ta 35 timmar innan det var klart, så det får bli en annan gång helt enkelt.
Annars har det varit en bra helg, i fredags hade Stephen som sagt sin high school reunion och jag plockade upp honom på vägen hem från orkestern. Han hade roligt och jag förväntade mig att han skulle stanna och jag få åka hem själv men han kom självmant utan minsta lilla tjat, jag frågade om han var säker på att skulle följa med hem, och det skulle han, man slutar aldrig att förvånas.
Och igår var det Grand Final i Australian rules football. Typ som slutspel i hockey fast finalen är bara en match. Geelong vann över Saint Kilda, 6 poängs marginal blev det till slut vilket inte är särskilt mycket. Man får nämligen 6 poäng per mål mellan mittenstolparna och ett poäng per mål mellan de yttre stolparna eller om det går stolpe in eller om det försvarande laget rör bollen på väg in i mål. Det är inte ovanligt att det blir uppemot 100 poäng per match per lag. Och det är 18 spelare på plan per lag samtidigt. Det är lite som en skock yra höns som rör sig runt bollen och det tappas och fumlas och ramlas omkull hela tiden eftersom bollen inte är rund, den är sådär oval som man har i amerikansk fotboll, fastän med rundade ändar. Footy som de kallar det här är, tillsammans med cricket, som fotboll och hockey hemma i Sverige.
Efter att Grand finalen var avklarad satte vi oss i bilen och körde söderut för att käka Australiens bästa pizza på Russells pizzabar i Willunga. Har vi tur så kan vi få tag på ett bord när mor och far är här, ska bara se till att vi hittar en dag där det inte är bröllop eller förlovningsfester eller andra reseaktiviteter, och pizzabaren har bara öppet på lördagar och kanske fredagar och eftersom det är australiens bästa pizzabar så är det ett par tre månaders väntetid på ett bord. Håll tummarna för att de ska ha ett bord åt oss!
Annars har det varit en bra helg, i fredags hade Stephen som sagt sin high school reunion och jag plockade upp honom på vägen hem från orkestern. Han hade roligt och jag förväntade mig att han skulle stanna och jag få åka hem själv men han kom självmant utan minsta lilla tjat, jag frågade om han var säker på att skulle följa med hem, och det skulle han, man slutar aldrig att förvånas.
Och igår var det Grand Final i Australian rules football. Typ som slutspel i hockey fast finalen är bara en match. Geelong vann över Saint Kilda, 6 poängs marginal blev det till slut vilket inte är särskilt mycket. Man får nämligen 6 poäng per mål mellan mittenstolparna och ett poäng per mål mellan de yttre stolparna eller om det går stolpe in eller om det försvarande laget rör bollen på väg in i mål. Det är inte ovanligt att det blir uppemot 100 poäng per match per lag. Och det är 18 spelare på plan per lag samtidigt. Det är lite som en skock yra höns som rör sig runt bollen och det tappas och fumlas och ramlas omkull hela tiden eftersom bollen inte är rund, den är sådär oval som man har i amerikansk fotboll, fastän med rundade ändar. Footy som de kallar det här är, tillsammans med cricket, som fotboll och hockey hemma i Sverige.
Efter att Grand finalen var avklarad satte vi oss i bilen och körde söderut för att käka Australiens bästa pizza på Russells pizzabar i Willunga. Har vi tur så kan vi få tag på ett bord när mor och far är här, ska bara se till att vi hittar en dag där det inte är bröllop eller förlovningsfester eller andra reseaktiviteter, och pizzabaren har bara öppet på lördagar och kanske fredagar och eftersom det är australiens bästa pizzabar så är det ett par tre månaders väntetid på ett bord. Håll tummarna för att de ska ha ett bord åt oss!
lördag 26 september 2009
Det där var väl ändå onödigt
Jag har just plockat upp Stephen från hans school reunion. På vägen hem stannade vi på McDonalds. Det skulle kunna vara den onödigaste hamburgaren jag nånsin ätit...
fredag 25 september 2009
Regnet det bara öser ner
Det är åska och oväder här nu, inget kul alls. Och det blir så himla kallt inomhus igen. Det hade liksom precis börjat värma upp sig så att man inte behövde värmen på längre men det är tillbaks till dubbla lager av allt och extra sockar igen ikväll.
Stephen är iväg på 10-års jubileum med sin gamla gymnasieklass. Jag slog vad med honom, även om vi aldrig bestämde om vad, att han skulle vara lite överförfriskad före klockan 10 ikväll. Jag pratade med honom nyss och änsålänge låter det som att han har koll på läget.
Hemlängtan sitter fortfarande i, jag skulle flytta imorgon om jag fick chansen, synd att Stephen inte håller med. Jag känner liksom att jag är redo för nästa steg, att vända blad i livets bok för att vara metaforisk. Undrar om det är för att jag inte har nåt bättre för mig för tillfället, inget kök att renovera, ingen bil att köpa/sälja, ingen kamerakurs etc etc.
Till nåt helt annat så får jag en bra slant tillbaka i år från australiensiska skattemyndigheten. De tog för mycket skatt ifrån mig till att börja med på Clipsal och på slutlönen från förra jobbet och det passa ju utmärkt såhär till familjen kommer och jul och allt. Och jag gjorde en till uträkning på mina semesterdagar och det var visst inte så illa som jag trodde, jag kommer nog få betalt större delen av ledigheten iallafall! Så nu ska här shoppas ;-) JAG BARA SKOJAR! Här ska sparas till en sverigeflytt.
Men nu ska jag iväg och spela lite med orkestern, ut i ovädret, hoppas att jag inte blåser bort på vägen bara.
Stephen är iväg på 10-års jubileum med sin gamla gymnasieklass. Jag slog vad med honom, även om vi aldrig bestämde om vad, att han skulle vara lite överförfriskad före klockan 10 ikväll. Jag pratade med honom nyss och änsålänge låter det som att han har koll på läget.
Hemlängtan sitter fortfarande i, jag skulle flytta imorgon om jag fick chansen, synd att Stephen inte håller med. Jag känner liksom att jag är redo för nästa steg, att vända blad i livets bok för att vara metaforisk. Undrar om det är för att jag inte har nåt bättre för mig för tillfället, inget kök att renovera, ingen bil att köpa/sälja, ingen kamerakurs etc etc.
Till nåt helt annat så får jag en bra slant tillbaka i år från australiensiska skattemyndigheten. De tog för mycket skatt ifrån mig till att börja med på Clipsal och på slutlönen från förra jobbet och det passa ju utmärkt såhär till familjen kommer och jul och allt. Och jag gjorde en till uträkning på mina semesterdagar och det var visst inte så illa som jag trodde, jag kommer nog få betalt större delen av ledigheten iallafall! Så nu ska här shoppas ;-) JAG BARA SKOJAR! Här ska sparas till en sverigeflytt.
Men nu ska jag iväg och spela lite med orkestern, ut i ovädret, hoppas att jag inte blåser bort på vägen bara.
torsdag 24 september 2009
Hmmm...
Vad var det jag skulle skriva om idag igen...
Det gick bra hos tandläkaren, jag får inte komma tillbaka förrän om dett halvår då det är dags för nästa checkup and clean.
Jag har haft huvudvärk hela dan. Jag kan inte avslöja varför riktigt än, jag säger bara att jag INTE är gravid så behöver ni inte spekulera över det. Om en månad kan jag berätta varför men det är inget att oroa sig över.
Vi har ett nytt tillskott på kontoret, Sharyn-Louise "but everyone calls me SL". Där är första felet, när man presenterar sig med sitt namn OCH sitt smeknamn. Precis som om farsan skulle presentera sig som "Karl-Ivar men alla kallar mig Kalle". Kanske inte. Jag kommer säkert att skriva mer om henne för hon är ett riktigt stolpskott.
Just det ja, min käre storebror gnällde lite på mig igår för jag skrev på svengelska, med en kopp decent kaffe. Såhär är det, jag försöker inte vara cool och häftig och "glömma bort" svenskan för att jag bor ju faktiskt i Australien, det är liksom inte riktigt min stil. Men när jag sitter och skriver på bloggen så skriver jag vad jag tänker, om än lite långsammare. Och vissa saker bara kommer ut på svengelska, jag kan inte hjälpa det. Skulle jag stanna och tänka hur jag faktiskt skulle säga en kopp decent kaffe så får jag sitta och vänta och fundera lite och då kommer jag av mig och så blir det inget bloggat. Och inte vet jag men en kopp anständigt kaffe låter lite halvtöntigt, precis som om koppen inte har polokrage, knälång kjol och en diskret make up. Inte att den är drickbar. Sorry brorsan men du alla andra som läser får helt enkelt leva med det, ni har mitt ord på att jag inte försöker vara viktig!
Och jag har planerate ännu en omgång tomater och basilika, precis som om det inte är nog att jag har haft ihjäl säkert 15 plantor de senaste 3 somrarna tillsammans med diverse örter och ett par paprikaplantor. Men jag ger inte upp! Jag SKA odla tomater. Jag har en romantisk bild av solmogna saftiga tomater som smakar som tomater ska smaka, inte urvattnade mataffärstomater som är alldeles smaklösa. Och jag vill så gärna ha en lite kryddträdgård som jag bara kan gå ut och plocka ifrån, att jag sen inte använder sådär hiskeligt mycket örter är en helt annan sak. Men det vore ju trevligt att ha tillräckligt med mint så att jag kan blanda mina egna Mojitos till sommaren. Mamma och pappa och Jonas, ni får gärna köpa med er en flaska Bacardi nånstans på vägen hit!!! Jag betalar tillbaka i hemodlade organiska tomater (om ni har tur).
Det gick bra hos tandläkaren, jag får inte komma tillbaka förrän om dett halvår då det är dags för nästa checkup and clean.
Jag har haft huvudvärk hela dan. Jag kan inte avslöja varför riktigt än, jag säger bara att jag INTE är gravid så behöver ni inte spekulera över det. Om en månad kan jag berätta varför men det är inget att oroa sig över.
Vi har ett nytt tillskott på kontoret, Sharyn-Louise "but everyone calls me SL". Där är första felet, när man presenterar sig med sitt namn OCH sitt smeknamn. Precis som om farsan skulle presentera sig som "Karl-Ivar men alla kallar mig Kalle". Kanske inte. Jag kommer säkert att skriva mer om henne för hon är ett riktigt stolpskott.
Just det ja, min käre storebror gnällde lite på mig igår för jag skrev på svengelska, med en kopp decent kaffe. Såhär är det, jag försöker inte vara cool och häftig och "glömma bort" svenskan för att jag bor ju faktiskt i Australien, det är liksom inte riktigt min stil. Men när jag sitter och skriver på bloggen så skriver jag vad jag tänker, om än lite långsammare. Och vissa saker bara kommer ut på svengelska, jag kan inte hjälpa det. Skulle jag stanna och tänka hur jag faktiskt skulle säga en kopp decent kaffe så får jag sitta och vänta och fundera lite och då kommer jag av mig och så blir det inget bloggat. Och inte vet jag men en kopp anständigt kaffe låter lite halvtöntigt, precis som om koppen inte har polokrage, knälång kjol och en diskret make up. Inte att den är drickbar. Sorry brorsan men du alla andra som läser får helt enkelt leva med det, ni har mitt ord på att jag inte försöker vara viktig!
Och jag har planerate ännu en omgång tomater och basilika, precis som om det inte är nog att jag har haft ihjäl säkert 15 plantor de senaste 3 somrarna tillsammans med diverse örter och ett par paprikaplantor. Men jag ger inte upp! Jag SKA odla tomater. Jag har en romantisk bild av solmogna saftiga tomater som smakar som tomater ska smaka, inte urvattnade mataffärstomater som är alldeles smaklösa. Och jag vill så gärna ha en lite kryddträdgård som jag bara kan gå ut och plocka ifrån, att jag sen inte använder sådär hiskeligt mycket örter är en helt annan sak. Men det vore ju trevligt att ha tillräckligt med mint så att jag kan blanda mina egna Mojitos till sommaren. Mamma och pappa och Jonas, ni får gärna köpa med er en flaska Bacardi nånstans på vägen hit!!! Jag betalar tillbaka i hemodlade organiska tomater (om ni har tur).
onsdag 23 september 2009
Asså
The government of South Australia kör en liten reklamkampanj på teve just nu, som i princip säger att "Tänk dig för, nya lagar bestämmer att för att ha sex måste båda vara med på det". Asså, jag trodde att det var ganska självklart! Ska man behöva stifta NYA lagar! Bara en liten fundering från min sida...
Idag har jag köpt en liten bistrobryggare och kaffe att ta med till jobbet så att jag kan får mig en kopp decent kaffe. Snabbkaffet är alldeles vedervärdigt för att inte tala om den brända so-called kaffe latte som maskinen spottar ut. Jag förstår inte att folk kan dricka det! Undrar just om jag blir poppis på jobbet nu för alla kommer att vilja ha mitt kaffe...
Idag har jag köpt en liten bistrobryggare och kaffe att ta med till jobbet så att jag kan får mig en kopp decent kaffe. Snabbkaffet är alldeles vedervärdigt för att inte tala om den brända so-called kaffe latte som maskinen spottar ut. Jag förstår inte att folk kan dricka det! Undrar just om jag blir poppis på jobbet nu för alla kommer att vilja ha mitt kaffe...
tisdag 22 september 2009
Jahapp
Jag glömde bort bloggen igår, jag skulle ju berätta att jag har sett poliser i skottsäker väst 2 gånger den senaste veckan, jag kollade extra noga på nyheterna igår för att se om de hade nåt att rapportera men de sa inget så det var väl inget spännande. Småstadsmentaliteten sitter fortfarande i mig, för så fort jag ser en ambulans eller polisbil eller brandbil så undrar jag vad som hänt och vart den ska. I en by med ett par hundra invånare där alla känner alla så är det en sak men här i Adelaide så känner inte alla alla, även om stan ibland känns liten för det spelar ingen roll vem man pratar med så hittar man alltid nån gemensam nämnare. Typ pojkvännen till flöjtisten i orkestern gillar Stephens band, eller kamerakurslärarens flickvän jobbar för onkaparinga city council och kände igen namnet på min kompis ex. Tillbaka till ambulansen och poliserna, jag blir fortfarande lika nyfiken och Stephen reagerar inte ens, skulle jag fråga honom efteråt så skulle han nog inte ens lagt märke till sirenerna. Tacka vet jag middagsbordet hemma i Dörarp där man hade koll på allt och alla utanför! Det var ingen som gick förbi utan att vi utredde i minsta detalj vem var när hur och varför.
Nåt annat spännande som också hänt var att min kollega stannade till vid mitt skrivbord igår, på väg att göra sig en kopp kaffe. Han hade sett att min märkpenna var av ett annat märke en den han hade. Den jag hade var den som vi brukade ha förut, sen diskuterade vi en stund huruvida det var filtspets eller kulspets på pennorna. En stund senare kom han tillbaka och visade mig sin penna och vilket märke det var. Ibland så undrar jag...
Nåt annat spännande som också hänt var att min kollega stannade till vid mitt skrivbord igår, på väg att göra sig en kopp kaffe. Han hade sett att min märkpenna var av ett annat märke en den han hade. Den jag hade var den som vi brukade ha förut, sen diskuterade vi en stund huruvida det var filtspets eller kulspets på pennorna. En stund senare kom han tillbaka och visade mig sin penna och vilket märke det var. Ibland så undrar jag...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)