Med vingliga steg..

..och en online tutorial som Lin hittade så har jag lomofierat lite. Hoppas att det är ok med er Nina och Daniel att ni fick vara modeller, jag tycker att det är ett så himla bra foto. "Före" kortet är längst ner och det photoshoppade är överst om nån nu funderar på vilket som är vilket.

Annars händer här inte så mycket. Det är måndag, en hel vecka kvar på jobbet tills det är helg igen. Aningens negativt sätt att se det på men jag är tyvärr lite negativ när det gäller jobbet. Jag vill att det ska vara helg så att jag kan gå min kurs och fotografera mera. Och så vill jag att det ska vara imorgon eller onsdag så att jag får mitt nya objektiv. Hoppsan, där halkade jag visst in på fotograferandet igen.

Vi pratade lite mer om att flytta till Sverige igår och jag tror nästan att jag är med stressad än Stephen för tillfället. Jag oroar mig för att berätta för hans föräldrar och vi kom överens om att det är nog bäst att vänta tills efter mor och far varit här iallafall, så mammsen och pappsen ni får inte säga nåt när ni är här.

Jag har haft en del folk som har ringt till min svenska telefon som ligger här bredvid teven, den som jag använder om jag behöver messa mor och far nån gång i halvåret =). Iallafall så fick jag ett meddelande igår "Farsan kommer och hämtar dig vid 14.15". Jag kunde inte låta bli att skicka tillbaka att "jaså du, det blir långt att åka för den här telefonen är i australien för tillfället". Imorse så hade filuren på andra sidan svarat "Å fy f-n, Australien, har haft det här numret till min styvfar i så många år inlagt. Vem har numret nu då? Inte för att det spelar nån större roll, bara kul att veta vem som svarade.. Själv heter jag Andreas och är från Uppsala". Jadu Andreas från Uppsala, det kan du ta och fundera på! Ett tips, kolla internet, eniro eller kanske hitta.se. Mer än så får du inte veta.

Det är några nummer som fortfarande, efter 6 månader utan ett svar tillbaka, ringer och ringer och ringer. Ingen svarar eller så lyfter jag luren och lägger på. Kanske det hade varit smartare att svara och säga att de har fel nummer men det kostar skjortan att göra det härifrån och jag vill helt enkelt inte svara. Nu har jag börjat skicka ett mess tillbaka och säga att det är fel nummer, änsålänge har ingen messat tillbaka eller ringt igen, förutom Andreas i Uppsala då förstås.

High tea

Idag har jag och Jenny har varit och ätit/druckit high tea. High tea är som eftermiddagsfika med lite "exklusivare" smörgåsar, små bakelser, och scones, kanske skulle kunna ersätta antingen lunch eller middag, beroende på när man har det. Och det finns säkert många varianter av vad man äter, vi valde den enklaste varianten. Jag som redan ätit lunch vart rejält mätt, särskilt av sconesen med grädde och sylt. Jag tror att jag ska sluta äta vispad grädde, iallafall i såna mängder. Till detta så drack vi te och/eller kaffe. Då kom jag att tänka på min kafferservis därhemma, Maria björnbär från Rosenthal. Jag valde den när jag skulle konfirmeras tror jag och så började mormor köpa alla grejerna och nu sitter den därhemma och väntar på mig, tillsammans med Swedish Grace som jag fick av min kära mor i 25-års present när jag var i Australien innan jag hade träffat Stephen. Jag har aldrig använt den. Maria Björnbär hade jag framme några gånger när jag hade födelsedagskalas i Luleå. Kanske att jag får ordna med high tea hemma i Sverige nån gång, fast då tror jag att jag hoppar över grädden till sconesen.


Jag har börjat tänka på sånt nu på sistone, när jag och Stephen har pratat om att flytta. Jag kommer att tänka på sånt som jag saknar och som jag ser fram emot när vi kommer hem. Lite sentimental nästan. Jag tror att jag kommer att grina massor när vi landar i Sverige för att stanna. Jag börjar nästan grina nu när jag tänker på det. Helt plötsligt så går det liksom att ta på, på nåt sätt. För vi har satt oss ett datum. I närheten av min 30-årsdag. Det kommer att gå så rasandes fort.

Jajamänsan

Då var det klart! Om ett par dagar kommer det i brevlådan, det nya objektivet alltså. På affärn skulle det kosta $750 men på nätet kostade det $600, som hittat! Dessutom sa affärn $650 över telefonen när jag ringde och när jag kom dit sa de $750 så då vart jag lite sur och sa nähädutack, den gubben går inte och så gick jag. Eller kanske inte riktigt, jag sa mer att det var konstigt när jag ringde så gav ni mig ett annat pris, tack men det får vara för den här gången. Han påstod att de betalade mer för objektivet så det priset kunde de verkligen inte ge mig.

Jag har just kommit hem från imminent psychosis senaste spelning, både Jens och Anders vart mäkta imponerade av oljudet. Anders köpte till och med en t-shirt, och Jens har redan luvtröjan, den har han haft på sig sen han köpte den förra helgen, jag tror nästan att han sover i den också, för så skön är den faktiskt. Jag har specialutgåvan, en "limited edition" i rött. Den är limitid till ett exemplar och det exemplaret är mitt mitt mitt. Liksom den rosa kepsen som också endast finns i en utgåva. Den är inte lika välanvänd dock, keps är inte riktigt min grej liksom, inte ens på golfbanan.

Lördag morgon på Melvillet Street

Det har varit svårt att skriva varje dag den senaste veckan, jag får väl skylla på hur viktigt och populär jag är så att alla vill träffa mig. Jag var hemma i måndags kväll och sen har jag varit iväg varje kväll. Men nu sitter jag här och käkar frukost och kollar in vädret för idag på kamerakursen har vi "field trip" om det inte regnar. Kameror tycker nämligen inte om att bli blöta. Innan kursen så ska jag in på kameraaffären inne i stan och snacka objektiv med dem. Får se om det blir en uppgradering eller inte. Men vänta nu här! tänker du, hur många objektiv ska du ha egentligen? Då är det ju så här att jag har 3 kameror som alla har olika objektiv, den gamla gamla har skruvfäste, den andra filmkameran har Canons EF-fäste och den digitala har Canons EF-S fäste, man kan iofs sätta EF objektiv i ett EF-S fäste men inte tvärtom. Så alla objektiv som passar till den nya filmkameran passa i den digitala, men objektiven till min digitala behöver inte nödvändigtvis passa på filmkameran. Ska jag ta det en gång till =) Eller har du redan slutat läsa...

I vilket fall som så är det dags att ge sig iväg så att jag inte kommer försent.

Check this out!

Här är nyaste tillskottet till min kamerasamling, ett 70-200mm zoom objektiv som väger ett halvt ton!

Det landade i min ägo i tisdags kväll. Min kollega Lyndon från ZF höll på en hel del med fotograferande ungeför när jag höll på att lära mig gå =) Hans kamera har gått sönder och han har nog inte heller använt den de senaste 15 åren och frågade om jag ville låna objektivet, och eftersom han åker till Kina om tre veckor och ska vara där i 3 år om allt går som det ska och jag ska flytta till Sverige innan han kommer tillbaka så får jag låna det på obestämd tid. Skitbra!

Hoppsan

För 5 minuter sen var det här en fint inslagen förstavinst i lotteriet på välgörenhetskvällen jag just kom hem ifrån. En välgörenhetsorganisation, jag tror det är för barn med cancer men jag är inte säker, anordnade en "fundraiser" på Highway hotel, de visade Dirty Dancing och hade vin och ostprovning och för en donation på 2 dollar så fick man en liten handpeeling och massage. De sålde även lotter med 4 priser. Eftersom jag satt längst fram på kanten så fick jag hjälpa till att dra vinsterna, och jag var så duktig och drog förstapriset till mig själv =) sen drog jag ett till där det visst fanns 2 lotter med samma färg och nummer, och sistan drog jag till Jenny. Ganska bra utdelning om jag får säga det själv! Jag lovar att jag tittade bort när jag drog vinsterna.

Och ni som känner mig väl vet att jag inte kan hålla mig utan jag var tvungen att kolla in vad det var jag vann, för sent insåg jag att jag glömde ta kort på den innan jag rev ut allt. Iallafall så fick jag lite duschtvålar och nån tvättsvamp, ögonkräm, ansiktskräm och ansiktstvätt och skin tonic, och en "perfumed body spray" som luktar alldeles förfärligt illa så den åker i soporna direkt. Men de andra grejerna är helt klart användbara.

Det var en härlig stämning på puben där vi var, fullt med tjejer som alla har sett dirty dancing 200 gånger var och tjuter högt så fort en av de klassiska kommentarerna kommer. Det var bara stackars Lynda som inte hade sett den förut med mig och Jenny på varsin sida som kunde det mesta utantill. Jag måste erkänna att han är ganska hot i filmen, den där Swayze. Det är nåt extra när de kan dansa alltså! Och lika hot som filmen är, lika iskall är Stephen när det gäller att dansa, typiskt! Det är inte ens lönt att försöka. Ett kylskåp skulle föra bättre än Stephen...

Det blaus!

Jag hoppas att min käre far inte får mardrömmar när han ser fotot på diskmaskinen...

Idag har det varit nåt otroligt blåsigt ute, nästan lite som Gudrun skulle jag vilja påstå. Inte för att jag var i Småland när Gudrun härjade, det var på den tiden då jag bodde i Luleå, så jag vet egentligen inte vad jag pratar om men det blåser som f-n i vilket fall som. Nästan lite otäckt tycker jag, det viner i husknutarna och helt plötsligt skramlar det till från nåt som blåser runt utanför, typ mina blomkrukor eller sopkvasten som trillar ner.

Jag har kommit på nåt som jag saknar här, att bara sitta vid ett fönster och titta ut och kuckelura, utan att se grannens staket eller med persiennen nere så att ingen ska se in. Som lappsjuka fast tvärtom. Jag upptäckte det förra helgen när vi var iväg och sovrummet hade en alldeles storslagen utsikt, fast när jag satte mig ner bekvämt i soffan upptäckte jag att tvärslån mitt på glasdörren var precis i vägen så jag såg ingenting iallafall så jag fick ställa mig upp istället och det tar liksom bort lite av tjusningen.

Jag kommer ihåg hemma i Dörarp när jag och mamma satt och solade på baksidan på balkongen, eller jag och pappa satt på trappen på framsidan en söndag och undrade vad all for efter. Eller när vi satt inomhus i de blå stolarna och drack kaffe och läste en bok och smygtittade på alla som gick förbi. Det saknar jag. Skit också, nu får jag hemlängtan igen.

Titta pappa!

Titta vad jag kan!

Hrmm...

Efter närmare undersökningar om council approvals och annat tror jag inte att Stephen är det största problemet med att bygga ut carporten. Om vi bestämmer oss för att bara ha en segelduk som släpper igenom vatten och vind så behöver vi inte approval från council, vill vi lägga tak på så måste vi det. Om det är en fristående carport/veranda mindre än vissa mått som jag inte orkar rabbla så behöver vi inte council approval men eftersom den kommer att sitta fast i huset så behöver vi det.

Make sense? Jag får alltså bygga till en fristående veranda inom vissa mått med tak på, men jag får inte lägga tak på om den sitter fast i huset, då får jag bara ha segelduk som släpper igenom vatten och vind. Om jag fattade det rätt. Och just nu så lockar inte en massa pappersarbete och ritningar och ansökan bygglov för en sketen lite förlänging som kommer att vara exakt likadan som den som redan sitter där, fast med genomskinligt tak istället för plåt eller vad det nu är.

Emma not happy!

Sakta men säkert?

Idag har jag tagit det första riktiga steget mot att förlänga vår carport hela vägen till skjulet så att vi får tak över vår lilla uteplats. Det borde gå att göra för en ganska liten peng för det är inte mycket som vi behöver, ska bara se till att vi får godkänt från City of Marion som är vårt council, lite som kommun fast mindre. Det är 10-12 stycken councils i Adelaide, tror jag. Och olika councils har olika regler om hur man får bygga och hur nära gatan och vilken stil och bla bla bla. Så det är bäst att kolla med dem först, inget svartbygge här inte. Det knepigaste blir att övertyga Stephen att vi ska göra det, han är inte riktigt lika positiv till det som man skulle kunna önska. Han tycker att det är onödigt att göra det om vi bara ska bo här en sommar till. Det kostar mer än det smakar liksom. Men jag ska se om jag inte kan massera honom in på andra tankar... Måste bara få honom att komma på själv hur bra det kommer att bli, det hjälper inte att jag säger det hela tiden. Nån som har några bra ideer hur jag kan övertyga honom?