Då var det dags igen

Dags att skriva alltså, jag tänker ganska ofta när jag springer på nåt i vardagen att "Det här, det är perfekt att skriva om på bloggen!". Tex att Stephen och jag mäter och väger varandra varje vecka för att se om vi går upp eller ned i vikt. Eller att australiensarna är aningens rädda för nymodigheter som att betala med kort vid pumpen när man tankar, vilket är skitbra för då är det aldrig nån kö när jag kommer med min lilla bil. Jag skulle även lägga upp ett kort på min lilla bil från när jag var och körde den på stranden i Moana. Och berätta om hur det gick med Stephens farmors bil som jag mest troligt inte kommer att köpa. Inte för att det är nåt fel på den mer än att den är en tråkig vit Corolla Sedan utan nåt som helst spännande, enbart jättepraktisk och i väldigt bra skick eftersom den bara gått 1500 mil på 10 år! Men för att för mig är den inte värd de pengarna som nån som verkligen vill ha en sån bil är villig att betala. Att jag sen tror att de aldrig kommer få de 9000 dollarna som de vill ha för den är en helt annan sak... Men det återstår att se.

Vart jag vill komma är alltså att när jag väl sätter mig ner för att skriva så går det himla bra men det är det där med att ta sig tid att sitta ner och skriva som är det svåra. Och jag gillar att dela med mig med mina, kanske aningens sarkastiska, funderingar och tankar kring livet i Australien.

För tillfället så håller jag på att researcha hur ett liv i Jönköping skulle kunna tänkas vara, inte för att jag har gått och blivit frälst här på andra sidan. Men Jönköping har en massa industrier, ligger nära till Stockholm, nära till Göteborg och nära till lilla mammsen och pappsen. Om man ska tro hemsidan jag har hittat så är Jönköping rena himmelriket. (Där fick jag väl till det!) Men enligt SvD's hemsida så ser det inte särskilt ljust ut tack vare amerikanarna och den här j-a globala finanskrisen. Under årets första 15 dagar så hade i genomsnitt 455 personer per dag varslat från sina jobb. Det skulle bli ännu värre under 2010 med en arbetslöshet på 8%!!! Inte förrän 2011 skulle det börja gå uppför igen, iallafall enligt deras spåtant. Och 2011 är det året jag fyller 31 så då kommer ju jag missa mitt mål att komma hem till min 30-års dag tack var George W f-ing Bush. Jag kan ju iofs fortfarande vara i Sverige men om SvD's spåtant har rätt så kan det vara lite knivigt att hitta ett jobb, och det är ju inte bara jag som ska ha ett. Stephen skulle bli ganska glad om han också fick tag på ett. Visserligen så har han ju ett år till på sig att träna svenska här men med hans nuvarande inlärningskurva så är vi pensionärer innan han kan prata tillräckligt bra svenska för att få ett jobb så det kan vi inte vänta på.

Till sist vill jag bara säga att om 3 veckor sitter vi på ett flygplan på väg till singapore, är det nån som har nåt bra förslag vad man kan göra på flygplatsen mellan fem på eftermiddagen och ett på natten så säg till!

Bränt var det här!

Igår var jag och Marie på stranden och solade men vi badade inte för det var lite för blåsigt. Jag smorde som vanligt in mig ganska noga innan vi åkte till stranden, trodde jag iallafall! Faktor 30 där jag brukar bränna mig och 15 på resten. Tyvärr så glömde jag att smörja inne i naveln och en fläck på vardera knäskål, och på armarna hade en blandning av 15 och 30 och fläckarna med 15 är aningens röda medans resten är helt ok, så jag ser lite flammig ut för tillfället =) Och till min käre far kan jag meddela att jag faktiskt brände mig lite smått även på baksidan där jag endast hade solfaktor 15 så man måste ha 30 i det här landet!!!

Annars har jag hjälpt Marie att flytta den här veckan, hon har flyttat in i lägenheten bredvid den jag bodde i när jag kom hit första gången. En jättemysig liten lägenhet där vi ska sitta på balkongen och dricka vin och lösa världsproblemen. Vi kanske börjar så smått med att ta tag i de vanligaste i-landsproblemen för att sen ge oss på resten av eländet som de håller på med lite här och där i världen, kontinent efter kontinent tills vi slutligen har löst allt. Men det är lite oklart hur länge Marie ska vara kvar i Australien så vi får nog rappa på om vi ska hinna innan hon flyttar hem.

Idag hade jag förresten ett ärende till immigrationsverket igen, jag ville ha min visumetikett i mitt nya pass. Och tro det eller ej men det var alldeles jättelätt, nästan så att jag tror att jag glömt nåt och att de inte kommer att släppa in mig igen när jag åkt ut. Det var bara att ställa sig i första kön och vänta tills jag fick prata med en herre som efter att ha försäkrat sig om att jag hade båda passen gav mig en nummerlapp till nästa kö och sen väntade jag i 10-15 minuter eller nåt och visade enbart mitt gamla och mitt nya pass och damen klistrade gladeligen in en lapp i det nya passet och önskade mig en trevlig dag. Sen gick jag och Marie till central market (typ Göteborgs saluhall) och började handla mat som passar alla nyårslöten och nya kapitel och diverse hälsosamma kokböcker. Även Stephen verkar vara lite inställd på att jobba bort några kilon som fastnad kring mellangärdet för han ska ju snart vara bestman på ett bröllop och då går det inte an att väga in på plussidan av 100 kg.

Imorgon ska vi ge oss iväg till stranden igen för att göra det mesta av ledigheten, jag Marie och Sheila ska åka söderut efter lunch och bränna till fläsket lite igen så att jag kan komma hem och kanske förhoppningsvis för en gångs skull vara den som är brun.

Grått hår!

Japp, Stephen har hittat ett grått hårstrå på mig. Det var lite oväntat måste jag erkänna för jag har inte sett nåt själv än och av nån anledning så trodde jag kanske att jag inte hade några gråa hår men det har jag visst. Fast Stephen har många mer, och dessutom har han ganska många gråa strån i skägget =)

Imorgon ska vi åka till Wallaroo och fiska med Stephens föräldrar, det ligger ca 1,5-2 timmar bort. Och nästa vecka är det dags att bränna fläsket på stranden. Jag och Marie ska sola och bada allt vad vi orkar innan det är dags att börja jobba igen.

Delfiner på julafton!

Jaha, då var det över, både julafton och juldagen har kommit och gått. Jag får ju fira dubbelt här vilket gör att jag går upp dubbelt så mycket i vikt som alla andra =) Men jag hade en jättebra jul här, så bra som den bara kan bli på andra sidan jordklotet. På julafton gick vi ner en sväng till stranden och Lynda tog sig ett dopp i havet medans delfinerna simmade förbi bara några meter utanför och jag och Marie stod med vatten upp till knäna och "ohh"-ade. Det är inte varje julafton man ser delfiner inte!

Tyvärr så lämnade jag kameran hemma, och jag har inte fått tag i Jens och Lyndas foton än, men jag har lite kort från juldagslunchen med Stephens föräldrar och farmor som kommer här.

På bordet på juldagslunchen lyckades jag smyga in rödkål, kokt rimmat fläskkött, och knäckebröd och på kvällen hos Stephens morbror och familj hade vi janssons frestelse och ännu mer knäckerbröd, lite till rödkål och ägghalvor med Kalles kaviar. Iallafall de vuxna uppskattade det svenska inslaget på deras australiensiska jul. Och just det ja, före maten drack vi glögg som jag och Stephen kokat ihop själva. Den smakade precis som glögg ska göra och det var jättegott även om det var aningens varmt att dricka glögg. Det är väl att jämföras med att dricka glögg på midsommarafton vilken inte är särskilt lockande.

Idag är det boxing day (annandag jul) och traditionellt så är det en cricketmatch som börjar idag och håller på i ytterligare 4 dagar, för så lång tid tar det att spela en så kallad test match i cricket. Det är inte så att de spelar bara för att testa och se hur det går utan den här typen av match kallas test match. Jag tänker inte gå in på mer detaljer för jag kan sitta och skriva i flera timmar och dessutom är det en så vansinnigt tråkig och fullständigt meningslös sport så det finns ingen anledning att berätta mer.

Iallafall så hoppas jag att ni alla har haft en God Jul och att ni får ett Gott Nytt År och God Fortsättning och hela köret! Nu ska jag åka och bada!

Emma's passport adventures

Jag har just ögnat igenom svd's hemsida, nåt som jag tagit för vana nån gång då och då sen jag bytte jobb, och ögonen fastnade på "Mingeldags! Då dök Sveriges kändiselit upp." Det var sammanlagt 14 bilder på svenska kändisar som var och tittade på premiären av Australien, en väldigt rolig film som är lite Hollywoodiserad men visar en ganska trovärdig bild av Australien tror jag, och jag kan varmt rekommedera den. Om inget annat så för att titta på Hugh Jackman, han går inte av för hackor inte! Iallafall så utav 14 bilder var det inte många ansikten som jag kände igen, så hur mycket kändisar är de egentligen. Big brother och Idol?

Sara Lumholdt, Kishti Tomita, Viktor Åkerblom Nilsson, Fredrik Federley, Carin Da Silva, och sen när tillhör Runar Sögaard Sveriges kändis elit???!!! Upplys mig gärna om vilka de här är för jag har ingen aning, förutom Runar då men han skulle väl närmare klassificeras som Sveriges tönt-elit.

Och jag fick 7 av 10 rätt av frågorna i "Minns du TV-succeerna?", kanske att jag är något av en tönt själv... Annars tycker jag att SvD är en ganska bra sajt för nyheter.

Idag var jag förresten och hämtade ut mitt nya pass och mitt körkort och jag måste såklart berätta för immigrationsverket att jag har nytt pass, fair enough som de säger här. För att få mitt pass måste jag hälsa på David Seaton som är Svensk konsul i Adelaide. Konsulatet har bara besökstid 9.30 - 12.00 mån-fre vilket är väldigt praktiskt för oss som jobbar, för sent för att hinna före jobbet, för tidigt för att ta det under lunchen, och han är ju bara konsul på deltid vid sidan av sitt "riktiga" yrke så han gör det helst inte utanför dessa tiderna om han inte måste (det måste vara jobbigt att vara konsul och dela ut lite pass och några körkort och intervjua det fåtalet Adelaidebor som bestämt sig för att flytta norröver, undrar hur han fick det jobbet...) För att inte tala om att lunchrasten bara är 25 minuter lång och det tar 3 minuter att gå till bilen, 15 minuter att åka dit (20 om man fastnar vid järnvägsövergången när världens längsta godståg kör förbi i snigelfart), ytterligare 5 minuter att hitta parkering och gå dit, 10 minuter hos farbror Konsuln, varav det tog 5 minuter för honom att handskriva ett kvitto som ändå är oläsbart förutom klart och tydligt $95 som det kostade allt som allt, och så tillbaka till jobbet igen och hitta en annan parkering för att de låst den där jag brukar parkera. Men allt som allt gick det bra och jag var tillbaka till jobbet på under en timme.

Hur gör man sen för att tala om för immigrationsverket att man har nytt pass undrar du säkert nu. Jo så här är det, jag måste ju såklart skicka in en kopia av passet tillsammans med en blankett, och tro det eller ej men jag behövde inte fylla i mina senaste 10 adresser och min mamma och min pappa och min brors detaljet på sjuttioelva ställen. Det var bara 3 sidor varav en bara hade adresserna till immigrationsverken runtom i Australien. Men det är med kopian av passet som det krångliga börjar. I Sverige, missta mig och jag har fel, så kan vem som helst vidimera en kopia, dvs intyga att kopian är samma som originalet. Men så lätt är det inte här, och jag kunde inte hitta information på immigrationsverkets hemsida huruvida det måste vara en sk Justice of the Peace (JP, vad det nu är vet jag inte riktigt men en sån får iallafall vidimera allt mellan himmel och jord) eller om det räckte med en läkare, apotekare, banktjänsteman med mer än ett visst antal års tjänstgöring, lärare, tandläkare och vilka mer det nu är som får göra det. Det är en hel del olika men jag tror att det är så att beroende på hur viktigt pappret är så får det inte vara vad som helst. Men jag kan ha fel vilket ytterligare stärker mitt tvivel av hela systemet med vidimering i Australien.

Iallafall tog jag det säkra före det osäkra och jag lyckades ta reda på att på biblioteket alldeles runt hörnet från jobbet sitter det en JP på tisdagar mellan 16.00 och 18.00 och man behöver inte boka tid. För bra för att vara sant tänkte jag, och det var det. Han hade slutat för året och var av nån anledning inlagd på sjukhus, upplyste den snälla bibliotekarien. Men på biblioteket i Findon ca 5 minuter bort, förklarade hon, så sitter det en JP på tisdagar 14.30 till 17.00. Okej tänkte jag, jag åker dit, inte riktigt på vägen hem men tillräckligt bra för att få det överstökat. Så jag åkte dit, det tog nog 10 minuter för det var lite rusningstrafik. Och det gick alldeles smidigt utan problem, han verkade lite grinig den där JP'n men han skrev under att det var en "true copy of the original" och jag tackade och bugade och gick därifrån. Så det som är kvar att göra nu är att posta blanketten och kopian till immigrationsverket, och sedan att gå i egen hög person till immigrationsverket och be dem klistra i visumetiketten i mitt pass så att jag får komma in i landet igen efter att vi kommer tillbaka från sverige.

Det hela började alltså med lite tejp i passet för över ett år sen, kanske tom två (olagligt, nä det kan jag inte tänka mig, folk tejpar i sina pass hela tiden...), och fortsatte med en touchdown i Canberra och ytterligare lite allmänt meck och slutresultatet (förutom visumetiketten) är att jag inte ser ut som varken en EMO eller förrymd fånge, men jag vet inte om det ser ut som mig heller.

Pengar och pengar och pengar

Jag har förresten fått ordning på min lön från Clipsal, jag hade kryssat i en ruta fel på en blankett när jag skickade in alla papper till nya jobbet. Alltid när det är blanketter och ansökningar så frågar jag Stephen vad de menar och efter ett par deklarationer, åtskilliga blanketter till visumet och ett och annat polisutdrag och sjukvårdspapper så lyssnar han helt enkelt inte lika noggrannt på vad jag frågar och mumlar frånvarande ett ja eller nej. I just det här fallet så spelade det faktisk roll, inte mindre än $80 i veckan så det var värt att ta sig en extra titt på det hela. Jag kände mig en aning blåst när jag gick till personalavdelningen och försiktigt nämnde att jag trodde att de kanske drog lite för mycket skatt på min lön. Personalavdelningsdamen visste med en gång vad det var som troligtvis var fel och gav mig en ny blankett att fylla i. På den förra hade jag nämligen kryssat i ja och sagt att jag gärna betalade skatt för alla pengar jag tjänade trots att de första $6000 är skattefria. Denna rutan är för folk som har mer än ett jobb för de får bara utnyttja de $6000 en gång såklart. Aningens generad fyllde jag i samma blankett en gång till och sa att nej tack, jag behåller helst så mycket pengar jag bara kan, medans personalavdelningstanten funderade på om folk någonsin skulle lära sig läsa ordentligt så att hon slapp ödsla sin dyrbara tid på andras dumhet och göra samma sak 2 gånger.

Det blir en liten glad överraskning när det är dags att deklarera igen för jag borde få tillbaka ca 3,5 veckors extra skatteinbetalning a $80 per vecka, ingen förmögenhet kanske men det räcker till nya skor, nån handväska och andra nödvändigheter =)

Nu blommar hibiskus Karlsson!!

Det har tagit nästan ett år och många knoppar har trillat av men nu blommar min kära hibiskus. Fast det är ju faktiskt Stephens hibiskus, han fick den i födelsedagspresent av mor och far. I vilket fall som så är blommorna jättefina! Tack snälla mamma och pappa!

Jag har även klätt färdigt granen och lagt alla julklappar under, jättefint! Och det regnar ute så det är nästan som hemma fast lite varmare och aningen ljusare.

Idag har vi gjort egen pizza till middag och när jag stod och kavlade degen slog det mig vad kavel egentligen betyder på svenska. Det heter rolling pin på engelska och direktöversatt blir det inget mindre än rull-pinne, och jag har ingen aning om vad verbet kavla kan tänkas heta. Rull-pinne... Fast pin är ju inte riktigt pinne heller, inte den svenska pinnen iallafall, det som man täljer när man är på scoutläger. Enligt ett online lexikon betyder det bult, sprint, tapp, stift, pinne. Så jo, pinne är ju med som ett alternativ iallafall. Nog om kavlar!

Stephen har varit hemma från jobbet idag, han har en förkylning och lite feber. Jag hoppas att han låter bli att smitta ner mig men det är nog redan försent skulle jag tro...

Vi var ju förresten på Zoo i söndags, Monarto zoo utanför Adelaide. Jag hade med mig kameran och lyckades knäppa en sisådär 400 kort, hoppsan! Men jag har reducerat det ner till 120 nu och jag ska nog ta och radera ytterligare hälften av vad jag har kvar. Jag såg det mer som en övningsexercis med nya kameran och nog tog jag en hel del skräpkort =) Men två av mina favoriter kommer här. Giraffen känner du garanterat igen men det andra kortet är en yellow footed rock wallaby. Jättesöt!

Efter turen till Zoo så vill jag åka på riktigt safari i Afrika men tyvärr så är Stephen inte lika entusiastisk som jag till det förslaget. Vi får se om jag kan lyckas övertala honom.

Mitt julklappsprojekt för det här året är grytlappar till den feminina delen av Stephens släkt som vi firar jul med, men vi får de hur lång tid det tar att göra dem så det kanske bara blir till Stephens mamma och farmor, och kanske en till brorsans flickvän. Jag hade nämligen tänkt att kvilta ihop dem för hand i lite mönster och då tar det genast lite längre tid, och jag köpte sista delen av fodret som de hade i den 3e syaffären jag besökte och jag behöver lägga 4 lager emellan så det räcker nog bara till en 5-6 stycken och det känns lite ynkligt med bara en grytlapp. Vi får helt enkelt se hur det går med det hela, jag kanske vill ha några själv också för de jag har är ganska så använda och fula.

Ajajaj

Inte konstigt att jag är pank, Clipsal har av nån anledning bestämt sig för att betala in $100 extra per vecka till skattekontoret. Det tycker jag inte om alls! Jag behöver vartenda öre inför sverigeresan! Undrar om jag får tillbaka det nu eller om jag måste vänta tills jag deklarerar. Tack tack till käre bror som hjälpte mig med mina uträkningar och kom på att det ligger en hund begraven nånstans.

Jag börjar iallafall komma i julstämning och har till och med köpt en liten julgran, om man nu får kalla den det, om jag frågar min käre far så säger han nog att jag hädar om jag kallar den julgran. Den är 60 cm hög, gjord av plast med vita toppar som ska likna snö =) Det du pappsen! Jag tror minsann att granen får bli tillägnad dig! Jag har inte klätt den än, bara provhängt 2 kulor och satt på spiran i toppen, det var inte alls särskilt svårt att nå...

Och bredvid den nya fina julgranen står den lilla tomten och ängeln som mamma hade med sig förra året och en lite större tomte som jag köpte själv. Det hjälpte faktiskt att julpynta lite för att komma i julstämning, särskilt granen hur konstigt det än kan låta.

I år blir det ingen svensk jul med Stephens familj för alla verkar jobba på julafton så Pauline (Stephens mamma) undrade om jag inte ville införa lite svenskheter på deras jullunch och julmiddagen med Stephens farbror och hans familj. Och det tyckte jag var en jättebra ide så nu blir det rödkål och kokta revben till lunch och janssons frestelse och knäckebröd till middagen. Och till middagen på kvällen bjuds det även på nyponsoppa för den som vågar sig på det, för det brukar vi ha till efterrätt hemma i Dörarp. Det blir inget dopp i grytan dock, det skulle vara om jag kan övertyga Jens och Marie om att vi borde ha även det på vår Svenska julafton. För vi har bestämt att fira svensk jul, jag och Jens och Marie. Det blir tomtegröt (Santa porridge som jag sa till Stephen =) och skinkmacka till frukost, och en hel massa mer till middag.

Och vi ska även ge oss på att göra egen glögg i år, perfekt julklapp till tjocka släkten här. Nu när vi har en skrivare så ska Stephen designa en etikett och så häller vi det på flaskor och knyter en röd rosett omkring flaskhalsen och hänger dit en liten påse med russin och mandlar och "how-to" dricka glögg. Eller glurg som Pauline skrev på sin lilla kom-ihåg-lapp.

Tv-titti

Jag har kommit in i en ganska så dålig rutin, jag kommer hem från jobbet och gör oftast nåt vettigt typ diskar lite eller handlar eller börjar laga mat. Och jag går till gymmet minst en gång i veckan med Marie, och denna veckan gick jag även en gång själv. Men så fort vi har ätit, vilket oftast sker framför teven, så fastnar vi där och sen sitter vi och glor på dumburken tills jag håller på och somna och då är det läggedags, och då sätter Stephen på tv'n i sovrummet och glor ytterligare en stund, oftast så somnar jag men ibland tjatar och suckar jag så att han stänger av den tidigare =)

Jag har negligerat det hela ett tag men idag kom vi båda att tänka på det och genast så stängde vi av tv'n och jag diskade och nu sitter jag här och Stephen lyfter skrot i vårt hemmagym medans han tittar på Arnold Schwarzenegger's "Pumping Iron". Det är inte typiskt honom och han är inte helt nöjd med att jag tagit kort på honom i "gymmet" men strunt samma =)

Efter gymmet och bloggen är det dags för lite Svenskundervisning!

Vi hade förresten vår 3-årsdag i tisdags, men vi gjorde inget mer avancerat än lagade god mat och delade på en flaska vin. Och jag berättade för Stephen att nu har jag en plan med att flytta till Sverige: jag får mitt permanenta visum om 2 år och när jag har det så är det dags att på allvar börja fundera/planera en flytt norröver!

Och det blir inget av med min plan att investera i en iPhone, för den har ingen bluetooth som min kära bror upplyste mig om. Och jag har just köpt en handsfree till min bil, som är mer som en mikrofon och högtalare och ingen såndär liten ful grej man stoppar runt örat som en annan yuppie, och den kopplar man till telefonen via bluetooth. I Australien är det nämligen olagligt att prata i mobiltelefon när man kör om man inte har handsfree, så jag tyckte att det var väl investerade pengar att köpa en handsfree istället för att lägga det dubbla på böter som jag troligtvis skulle åka på såsmåningom för jag pratar alldeles för mycket i telefon när jag kör så förr eller senare skulle jag åkt fast. Men inte nu längre!

Nu är det dags att kliva in i rollen som svensklärare!

Stackars tomater

Jag tror att jag har försökt dränka mina tomater, det är därför bladen har blivit alldeles gula och eländiga. Men nu har jag köpt 2 nya plantor som jag ska ge aningens mindre vatten och förhoppningsvis får jag fler tomater. Jag har inte riktigt koll på hur mycket, eller rättare sagt hur lite, jag ska vattna för jag har köpt självvattnande krukor.

Imorgon är det min och Stephens 3-årsdag, så det ska jag fira med att gå och ge blod! Och sen ska jag och Stephen äta en blodig köttabit och dela på en flaska Shiraz från 2003 så att jag får tillbaka alla blodkropparna igen!