Jahapp, så då var julpyntet på intåg i affärerna. Idag var första gången jag såg tomtar och snögubbar i ett skyltfönster och det borde vara olagligt!!! Man får inte sälja julpynt i September, och inte i Oktober heller för den delen. November är ganska lagom att börja tycker jag. Och tänk vad härligt det är att gå runt i shorts och linne och nynna på bjällerklang bland konstsnö och juldekorationer. Man kommer liksom i sån härlig julstämning... NOT!
Men det är ganska härligt med sommarvädret här måste jag säga, jul eller inte. Det har börjat bli varmt ute och idag var första gången sen förra sommaren som jag gått runt i piketröja på jobbet utan att ha frusit. Och det luktar så härligt ute med allt som börjar blomma nu på vårkanten. Tyvärr så verkar det som om det ska bli regn och elände till helgen, men man vet aldrig här. Det är lite tvärtom mot Sverige, där säger de på nyheterna att det inte ska regna men det gör det iallafall. Här säger de att det ska regna, och vill gärna det också eftersom vi har haft den värsta torkan på väldigt länge, men det gör det inte. Det är bara att hoppas på att det inte ska regna så att jag kan pyssla om min trädgård och gräva lite ogräs och plantera om mina orkideer. Fast det vore ju förstås bra för torkan om det regnade...
torsdag 25 september 2008
onsdag 24 september 2008
Många stopp blir det...
Idag på vägen hem från jobbet gjorde jag en ny upptäckt, det är ca 300 meter mellan busshållplatserna i Australien. Är det konstigt att folk inte åker buss??? Man kommer ju aldrig fram.
måndag 22 september 2008
På Australien fronten 2 nya orkideer och en svensk sommardag
Igår hade vi en kanonfin dag, det är bara tidig vår men det var svensk högsommar ute. 25 grader och strålande solsken, jag brände mig nästan både på näsan, bröstet och armarna men solskyddsfaktor 30 åkte på i sista stund.
I lördags hade vi kräftskiva med svenskklubben, eller Swedish club of SA som vi heter. Tyvärr så hade de flesta svenskar jag känner här annat för sig och kunde inte komma och jag körde och lovade att hämta upp Stephen från en annan fest på vägen hem så det vart ingen snaps för min del, inte ens en öl till maten. Men jag åt kräftor tills jag nästan storknade. Jag tycker om kräftor och brukar äta en 5-10 stycken sen tycker jag att det blir för mycket jobb för ingenting och ger upp och tvättar händerna så gott det går och sitter sen och luktar på fingrarna resten av kvällen och konstaterar varje gång att japp, det gick inte att tvätta bort, det luktar fortfarande. Den här kräftskivan åt jag nog 20 stycken, visserligen var de ganska små och jag hoppade över en hel del klor men iallafall. Jag har småsår på händerna från att ha skurit mig på skalet. Kräftorna var inhandlade på IKEA såklart och det smakade precis som hemma i Sverigen. Jag tror att det var därför som jag åt så många. Det är samma sak med knäckebröd och ägg och kaviar, det har aldrig smakat så gott som det gör nu. Jag äter fortfarande inte djungelvrål men vem vet, kanske om jag bor här tillräckligt länge =)
På fredag är det dags för kräftor igen, denna gången med mina vänner som inte kunde komma på svenskklubbens kräftskiva. Tyvärr så kan Stephen inte följa med, han har spelning med bandet så han får klara sig utan kräftor men det är inget att göra åt. Kanske jag ska vara tacksam att jag har en ursäkt att inte komma på hans spelning...
I lördags hade vi kräftskiva med svenskklubben, eller Swedish club of SA som vi heter. Tyvärr så hade de flesta svenskar jag känner här annat för sig och kunde inte komma och jag körde och lovade att hämta upp Stephen från en annan fest på vägen hem så det vart ingen snaps för min del, inte ens en öl till maten. Men jag åt kräftor tills jag nästan storknade. Jag tycker om kräftor och brukar äta en 5-10 stycken sen tycker jag att det blir för mycket jobb för ingenting och ger upp och tvättar händerna så gott det går och sitter sen och luktar på fingrarna resten av kvällen och konstaterar varje gång att japp, det gick inte att tvätta bort, det luktar fortfarande. Den här kräftskivan åt jag nog 20 stycken, visserligen var de ganska små och jag hoppade över en hel del klor men iallafall. Jag har småsår på händerna från att ha skurit mig på skalet. Kräftorna var inhandlade på IKEA såklart och det smakade precis som hemma i Sverigen. Jag tror att det var därför som jag åt så många. Det är samma sak med knäckebröd och ägg och kaviar, det har aldrig smakat så gott som det gör nu. Jag äter fortfarande inte djungelvrål men vem vet, kanske om jag bor här tillräckligt länge =)
På fredag är det dags för kräftor igen, denna gången med mina vänner som inte kunde komma på svenskklubbens kräftskiva. Tyvärr så kan Stephen inte följa med, han har spelning med bandet så han får klara sig utan kräftor men det är inget att göra åt. Kanske jag ska vara tacksam att jag har en ursäkt att inte komma på hans spelning...
onsdag 17 september 2008
Ajaj
Det är över en vecka sen jag skrev senast, fy skäms på mig! Under tiden har jag skippat gymmet 3 ggr (men jag har gått minst 4 promenader i det fina vårvädret), bokat flygbiljetter till Sverige (fast ska man vara noggrann så är det faktiskt till Danmark vi har bokat, men från den här sidan så är det i princip samma sak), och jag har sökt ett jobb och ska på intervju imorgon. Jag har även köpt ytterligare 2 orkideer och inte heller dessa kommer att blomma de närmsta åren. Undrar just om jag kommer att tröttna på att vattna dem... Och jag måste se till att de blir vattnade varje dag när vi är i Sverige, annars kommer det inte att vara mycket kvar av dem när vi kommer tillbaka.
Iallafall så hade vi tur med flygbiljetter, vi fick ett bra pris med ett bra flygbolag och vi behöver bara mellanlanda en gång i Singapore. Visserligen får vi vänta där ett bra tag men det hade tagit ännu längre tid att mellanlanda på fler ställen. Och på vägen tillbaka kommer vi att stanna i Singapore i tre nätter och ha lite minisemester och ställa om klockan iallafall halvvägs till Adelaide tid. Nu återstår det bara att se om nån vill anställa mig och ge mig 4 veckors semester på en gång. Annars är det bara att bita ihop och komma igen här på jobbet.
I måndags startade en ny "senior manufacturing engineer" på min avdelning och Trevor som är konsult och som har varit här i över ett år och är den som jag "umgås" mest med här på jobbet slutar nästa vecka. Vi brukar gå på lunchpromenader varje dag om vädret tillåter och det är snart dags för det nu, det är en alldeles fantastisk dag ute. Solen skiner och himlen är klarblå, det blåser visserligen litegranna men det får gå ändå.
Iallafall så hade vi tur med flygbiljetter, vi fick ett bra pris med ett bra flygbolag och vi behöver bara mellanlanda en gång i Singapore. Visserligen får vi vänta där ett bra tag men det hade tagit ännu längre tid att mellanlanda på fler ställen. Och på vägen tillbaka kommer vi att stanna i Singapore i tre nätter och ha lite minisemester och ställa om klockan iallafall halvvägs till Adelaide tid. Nu återstår det bara att se om nån vill anställa mig och ge mig 4 veckors semester på en gång. Annars är det bara att bita ihop och komma igen här på jobbet.
I måndags startade en ny "senior manufacturing engineer" på min avdelning och Trevor som är konsult och som har varit här i över ett år och är den som jag "umgås" mest med här på jobbet slutar nästa vecka. Vi brukar gå på lunchpromenader varje dag om vädret tillåter och det är snart dags för det nu, det är en alldeles fantastisk dag ute. Solen skiner och himlen är klarblå, det blåser visserligen litegranna men det får gå ändå.
måndag 8 september 2008
Grannsämja och skrivkramp
Egentligen har jag inte skrivkramp, jag tänker hela tiden på saker som jag kan skriva om men det är soffpotatisen inom mig som har kommit fram lite på sistone. Jag är tröttare än vanligt och jag tror att det är för att jag behöver semester snart. Jag har inte haft ledigt ända sen Mars när Jonas och Merete var här, och nu är det helt plötsligt September! I Sverige har vi ju (oftast) semester på sommaren och sen lite ledigt över jul och nyår så det är liksom lagom utspritt. Här har vi visserligen aningen fler helgdagar tror jag (typ drottningens födelsedag, hästkapplöpning, och andra viktiga högtider...) men det är ju bara en dag här och där och det har varit dåligt även med det på sistone. Och eftersom vi inte har industrisemester och julen är mitt i sommaren så man får julledigt och semester på samma gång så blir det långt mellan semestrarna. Sen kan det ju ha att göra med att jag inte riktigt trivs på jobbet, men jag har bestämt mig för att inte hamna i gnällträsket när jag skriver blogg så nog om jobbet!
Jag körde just in min bil under vår car port, och på samma gång kom det en kvinna och gick förbi på trottoaren utanför vårt hus. Jag tänkte inte så mycket på det utan låste upp bilen och log lite menlöst mot henne, och då hörde jag att hon hälsade men jag hann inte fatta att hon sa nåt innan jag satt i bilen och det var försent och jag insåg att det var grannen som gått förbi. Det känns lite pinsamt men till mitt försvar så har jag nog sett henne max 5 gånger på ett år och dessutom var det mörkt ute. Jag är ju som bekant uppvuxen i Dörarp och är van vid att alla känner alla och hälsar på alla så därför känns det lite konstigt att jag inte kände igen grannen och inte sa "Hi how are you" utan att egentligen vänta mig nåt svar tillbaks. För så säger man här "How are you", och man vill egentligen oftast inte veta, det är bara nåt man säger för att vara artig. Så tex på jobbet när jag kliver in genom ytterdörren så säger både jag och receptionisten "Good morning, how are you" men ingen av oss svarar. Det tog ett bra tag innan jag vande mig vid det, när jag gjorde exjobbet på electrolux svarade jag alltid "I am fine thanks" och ibland la jag till "how are you", fast det var nästan aldrig nån som svarade. Men det kändes bara så konstigt att istället för att svara på frågan hur jag mådde så skulle jag bara fråga tillbaka. Det är samma sak när man går och handlar mat, kassören frågar 99 gånger av 100 "how are you". I början var jag nog ganska otrevlig för jag låtsades att jag inte hörde eller bara mumlade nåt tillbaka. Och har man riktigt otur, eller inte är på humör, så kan du ge dig på att man hamnar hos kassörskan som kör 20 frågor "how was your day today" "did you have a busy day" "did you have a good weekend" "what are you up to tonight" och så vidare. En började berätta hur hon aldrig ville jobba nattskift och slutade med att berätta att hon spenderade 3.000 dollar på julklappar varje år, vilket motsvarar ca nånstans mellan 15-18.000 kronor. Det var sista gången jag gick till hennes kassa, nu kollar jag alltid så att jag slipper henne.
Förresten för er som inte vet så kan ni gå in på google street view och kolla in vårt lilla hus och våran gata. Jag trodde att jag lyckades kopiera in en bild från google som man kan klicka på men nåt gick galet. Hmmm... Här kan du iallafall klicka och ta dit en titt på 64 Melville Street, vi bor i lägenheten med det höga staketet och vi har 2 grannar bakom oss.
Jag körde just in min bil under vår car port, och på samma gång kom det en kvinna och gick förbi på trottoaren utanför vårt hus. Jag tänkte inte så mycket på det utan låste upp bilen och log lite menlöst mot henne, och då hörde jag att hon hälsade men jag hann inte fatta att hon sa nåt innan jag satt i bilen och det var försent och jag insåg att det var grannen som gått förbi. Det känns lite pinsamt men till mitt försvar så har jag nog sett henne max 5 gånger på ett år och dessutom var det mörkt ute. Jag är ju som bekant uppvuxen i Dörarp och är van vid att alla känner alla och hälsar på alla så därför känns det lite konstigt att jag inte kände igen grannen och inte sa "Hi how are you" utan att egentligen vänta mig nåt svar tillbaks. För så säger man här "How are you", och man vill egentligen oftast inte veta, det är bara nåt man säger för att vara artig. Så tex på jobbet när jag kliver in genom ytterdörren så säger både jag och receptionisten "Good morning, how are you" men ingen av oss svarar. Det tog ett bra tag innan jag vande mig vid det, när jag gjorde exjobbet på electrolux svarade jag alltid "I am fine thanks" och ibland la jag till "how are you", fast det var nästan aldrig nån som svarade. Men det kändes bara så konstigt att istället för att svara på frågan hur jag mådde så skulle jag bara fråga tillbaka. Det är samma sak när man går och handlar mat, kassören frågar 99 gånger av 100 "how are you". I början var jag nog ganska otrevlig för jag låtsades att jag inte hörde eller bara mumlade nåt tillbaka. Och har man riktigt otur, eller inte är på humör, så kan du ge dig på att man hamnar hos kassörskan som kör 20 frågor "how was your day today" "did you have a busy day" "did you have a good weekend" "what are you up to tonight" och så vidare. En började berätta hur hon aldrig ville jobba nattskift och slutade med att berätta att hon spenderade 3.000 dollar på julklappar varje år, vilket motsvarar ca nånstans mellan 15-18.000 kronor. Det var sista gången jag gick till hennes kassa, nu kollar jag alltid så att jag slipper henne.
Förresten för er som inte vet så kan ni gå in på google street view och kolla in vårt lilla hus och våran gata. Jag trodde att jag lyckades kopiera in en bild från google som man kan klicka på men nåt gick galet. Hmmm... Här kan du iallafall klicka och ta dit en titt på 64 Melville Street, vi bor i lägenheten med det höga staketet och vi har 2 grannar bakom oss.
onsdag 3 september 2008
Mitt visum!
Igår fick jag mail från immigrationstanten som sa att mitt nya visum är beviljat, välkommen till Australien och lycka till! Så nu är jag friiiiii!!! Jag har satt igång lite smått med jobbsökandet och förhoppningsvis tar det inte alltför lång tid innan jag hittar nåt.
Igår var jag och lämnade blod igen, tredje gången gillt. Det känns alltid lika bra att göra det och de har extrem blodbrist i Australien så jag hjälper till och drar mitt strå till stacken. Jag försökte lämna blod när jag bodde i Luleå men då sa sköterskan att jag hade för små blodådror så det gick inte.
Det är snart dags att göra min deklaration, här är det finansiella året 1 Juli till 30 Juni. Jag tror att jag har hela oktober på mig men det vore skönt att få det avklarat. Det är inte lika enkelt som hemma där man får lappen i brevlådan och skriver under och skickar tillbaka. Man får fylla i alla uppgifter varenda år, men nu har de ett program som man laddar hem som gör det lite enklare för vissa uppgifter blir uppdaterade automatiskt. Jag tror att det är lite enklare att fuska med avdrag här för man får göra avdrag upp till en viss summa utan att visa kvitton. Jag har även träffat några personer som inte deklarerat på flera år, jag vet inte riktigt hur det fungerar men om man inte deklarerar och de kommer på en så får man böter. Varje år har även regeringen vissa yrkesgrupper de granskar vad gäller skattefusk, i år tror jag att det är bla läkare.
Nu ska jag springa igenom duschen innan det är dags att krypa till kojs!
Igår var jag och lämnade blod igen, tredje gången gillt. Det känns alltid lika bra att göra det och de har extrem blodbrist i Australien så jag hjälper till och drar mitt strå till stacken. Jag försökte lämna blod när jag bodde i Luleå men då sa sköterskan att jag hade för små blodådror så det gick inte.
Det är snart dags att göra min deklaration, här är det finansiella året 1 Juli till 30 Juni. Jag tror att jag har hela oktober på mig men det vore skönt att få det avklarat. Det är inte lika enkelt som hemma där man får lappen i brevlådan och skriver under och skickar tillbaka. Man får fylla i alla uppgifter varenda år, men nu har de ett program som man laddar hem som gör det lite enklare för vissa uppgifter blir uppdaterade automatiskt. Jag tror att det är lite enklare att fuska med avdrag här för man får göra avdrag upp till en viss summa utan att visa kvitton. Jag har även träffat några personer som inte deklarerat på flera år, jag vet inte riktigt hur det fungerar men om man inte deklarerar och de kommer på en så får man böter. Varje år har även regeringen vissa yrkesgrupper de granskar vad gäller skattefusk, i år tror jag att det är bla läkare.
Nu ska jag springa igenom duschen innan det är dags att krypa till kojs!
onsdag 27 augusti 2008
Det känns som fredag...
...men det är bara onsdag och det är alltid lika jobbigt! Tänk om det kunde vara tvärtom, då hade det varit lördag imorgon.
I söndags hittade jag en med svenska mått ganska stor spindel, en "redback". Den satt i locket på en av våra soptunnor, jajamänsan, vi har flera soptunnor jag kommer till det strax. Iallafall så satt det lilla krypet på undersidan av locket, jag tror att det var en gravid honspindel för den såg ut att ha ett "ägg". Eftersom det är en ganska giftig spindel så gick jag och hämtade min favoritsprayflaska med insektsdödande medel och sprayade det lilla livet aningens mer än nödvändigt för att vara säker på att hon dog. Så nu kan jag slänga sopor i den igen utan att vara rädd.
För säkerhets skull så sprayade jag även på de andra två soptunnorna, för vi har alltså tre soptunnor. En lite mindre med rött lock för vanligt brännbart skräp, en med gult lock för sånt som kan återvinnas, och en helgrön för trädgårdsavfall/kompost. Det enda problemet är att vi inte har nånstans att gömma undan dem i trädgården och jag tror inte grannarna skulle uppskatta om vi ställde dem bakom huset så att de måste se dem varenda gång de går ut genom dörren. Det är väl inte hela världen men det är ganska fult. Eftersom jag sitter på jobbet så kan jag inte gå och ta ett foto och lägga upp men det är ändå inget som är värt att titta på.
Igår var jag och hälsade på lite snabbt på Stephens jobb. Jag skulle egentligen ge blod men jag har inte återhämtat mig 100% från min förkylning än och jag tänkte att det är bättre att vänta en vecka extra, så då passade jag på att åka förbi Stephen istället och se hur det ser ut på hans nya jobb. Det har 60 plastmaskiner där, det du pappsen! När jag klev in genom dörrarna kände jag genast igen lukten av plastmaskiner, jag har aldrig tänkt på det innan men det luktar väldigt speciellt.
I söndags hittade jag en med svenska mått ganska stor spindel, en "redback". Den satt i locket på en av våra soptunnor, jajamänsan, vi har flera soptunnor jag kommer till det strax. Iallafall så satt det lilla krypet på undersidan av locket, jag tror att det var en gravid honspindel för den såg ut att ha ett "ägg". Eftersom det är en ganska giftig spindel så gick jag och hämtade min favoritsprayflaska med insektsdödande medel och sprayade det lilla livet aningens mer än nödvändigt för att vara säker på att hon dog. Så nu kan jag slänga sopor i den igen utan att vara rädd.
För säkerhets skull så sprayade jag även på de andra två soptunnorna, för vi har alltså tre soptunnor. En lite mindre med rött lock för vanligt brännbart skräp, en med gult lock för sånt som kan återvinnas, och en helgrön för trädgårdsavfall/kompost. Det enda problemet är att vi inte har nånstans att gömma undan dem i trädgården och jag tror inte grannarna skulle uppskatta om vi ställde dem bakom huset så att de måste se dem varenda gång de går ut genom dörren. Det är väl inte hela världen men det är ganska fult. Eftersom jag sitter på jobbet så kan jag inte gå och ta ett foto och lägga upp men det är ändå inget som är värt att titta på.
Igår var jag och hälsade på lite snabbt på Stephens jobb. Jag skulle egentligen ge blod men jag har inte återhämtat mig 100% från min förkylning än och jag tänkte att det är bättre att vänta en vecka extra, så då passade jag på att åka förbi Stephen istället och se hur det ser ut på hans nya jobb. Det har 60 plastmaskiner där, det du pappsen! När jag klev in genom dörrarna kände jag genast igen lukten av plastmaskiner, jag har aldrig tänkt på det innan men det luktar väldigt speciellt.
söndag 24 augusti 2008
very well, cykelställ
Idag såg jag en äldre herre parkera sin cykel och låsa fast den i cykelstället, men inte så som man skulle kunna tro och jag var bara tvungen att ta ett kort för det var så roligt. Iallafall tyckte jag att det var det, Stephen var inte riktigt lika road.
torsdag 21 augusti 2008
Det här är ju löjligt
Jag måste bara få gnälla lite för jag har suttit på jobbet hela dagen utan att göra ett skvatt! Max 30 minuter av min tid idag har varit "value adding" för ZF. Under hela veckan har jag nog kommit upp i 5-6 timmar då jag gjort nåt av värde för företaget. Min chef har jag nog sagt som mest 5 meningar till, förutom god morgon och hej då. Hade det inte varit för det här jäkla visumet så hade jag stuckit för länge sen!
På tal om visum så fick jag mail från immigrationsverket i måndags, så fort hon fått de 2 blanketterna hon ville ha utöver de andra 5 kilona papper jag redan har skickat in så tar det en vecka för henne att bestämma sig. En av blanketterna var ett utdrag ur polisregistret i Australien, vilket man lätt kan tro att det kollar upp ändå eftersom det är hit jag ansöker om visum och om de anser att de måste kolla upp det kunde de väl ha en ruta att kryssa i på ansökningsblanketten på 25 sidor där jag ger mitt medgivande till att de får kolla upp om jag är kriminell eller inte. Men nejdå, så lätt ska det inte vara och polisen kan ju tjäna en extra hacka på det också eftersom jag får betala en 250 spänn för det, eller närmare bestäm 32 dollar och 73 cent, vilket i sig är en utomordentligt fånig summa. Iallafall så tar det 4-6 veckor att kolla upp mig beroende på hur upptagna de är, så jag hoppas på att få fira min födelsedag och mitt nya visum på samma gång, sen sticker jag härifrån fortare än kvickt! Från jobbet alltså, för att söka lyckan som ingenjör nån annanstans.
Och idag fick Stephen ok från sin chef om semester nästa år så som det ser ut nu så landar vi i Svedala nångån i mitten på Februari, så då får min käre bror (30), min kusin (20) och min farbror (50) se till att ha sin 100-årsfest när vi är hemma! Den här resan är inplanerad så att Stephen ska få se riktig vinter för första gången så vi har tänkt att åka till ishotellet i Jukkasjärvi, och till Kläppen och åka skidor. Sen kanske vi stannar till i Stockholm också men jag skulle hellre åka dit när det är sommar, jag tror inte Stockholm kommer till sin rätta i Februari.
30 minuter kvar sen är det dags att åka hemåt till släktmiddagen, kanske att jag kan smita några minuter tidigare så att jag hinner moppa golvet i vardagsrummet och köket, i de andra rummen har vi heltäckningsmatta så att skiten inte syns, den bara ligger där osynlig och gror...
På tal om visum så fick jag mail från immigrationsverket i måndags, så fort hon fått de 2 blanketterna hon ville ha utöver de andra 5 kilona papper jag redan har skickat in så tar det en vecka för henne att bestämma sig. En av blanketterna var ett utdrag ur polisregistret i Australien, vilket man lätt kan tro att det kollar upp ändå eftersom det är hit jag ansöker om visum och om de anser att de måste kolla upp det kunde de väl ha en ruta att kryssa i på ansökningsblanketten på 25 sidor där jag ger mitt medgivande till att de får kolla upp om jag är kriminell eller inte. Men nejdå, så lätt ska det inte vara och polisen kan ju tjäna en extra hacka på det också eftersom jag får betala en 250 spänn för det, eller närmare bestäm 32 dollar och 73 cent, vilket i sig är en utomordentligt fånig summa. Iallafall så tar det 4-6 veckor att kolla upp mig beroende på hur upptagna de är, så jag hoppas på att få fira min födelsedag och mitt nya visum på samma gång, sen sticker jag härifrån fortare än kvickt! Från jobbet alltså, för att söka lyckan som ingenjör nån annanstans.
Och idag fick Stephen ok från sin chef om semester nästa år så som det ser ut nu så landar vi i Svedala nångån i mitten på Februari, så då får min käre bror (30), min kusin (20) och min farbror (50) se till att ha sin 100-årsfest när vi är hemma! Den här resan är inplanerad så att Stephen ska få se riktig vinter för första gången så vi har tänkt att åka till ishotellet i Jukkasjärvi, och till Kläppen och åka skidor. Sen kanske vi stannar till i Stockholm också men jag skulle hellre åka dit när det är sommar, jag tror inte Stockholm kommer till sin rätta i Februari.
30 minuter kvar sen är det dags att åka hemåt till släktmiddagen, kanske att jag kan smita några minuter tidigare så att jag hinner moppa golvet i vardagsrummet och köket, i de andra rummen har vi heltäckningsmatta så att skiten inte syns, den bara ligger där osynlig och gror...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)