Dagens i-lands problem!?

Okej såhär är det, när jag har bestämt mig för att göra nåt så vill jag få det avklarat, tex att duscha när jag kommer från gymmet eller packa upp matkassarna när jag handlat. Om jag blir avbruten utan anledning så blir jag lite kinking. Så är det bara och Stephen vet det. Om han då avbryter mig utan anledning för att bara retas och tex kittla mig eller nåt annat onödigt så blir jag irriterad. Och då kallar han mig för grumpy Brandty (surpuppan Brandt, typ). Och helt plötsligt är det mitt fel att jag är sur och grinig utan anledning. Det är väl åndå inte rättvist!? Han vet ju att jag blir gnällig och ändå ska han hålla på att retas!

Visst har jag rätt att det är hans fel! Jag menar, det var ju alltid storebrors fel när vi var yngre och bråkade! Eller hur Jonas?

Aja Baja...

Jag diskade under rinnande vatten förut, faktum är att jag alltid diskar under rinnande vatten. Fy skäms på mig, det är faktisk torka här, den värsta på 100 år, eller nåt. Det är alltid nåt jääla rekord med vädret i det här landet, i princip varje dag. Men det är ingen ursäkt för att diska under rinnande vatten.

Sorry!!

Och förresten, köp alltid självhäftande krokar av bra kvalitet, fy tusan vad det är irriterande när allt man hänger upp trillar ner...

Ett annat snack som jag ska ta med Stephen när han kommer hem.

Asså, det här med jobb.

Hur många trivs på sitt jobb och tycker att det är en bra grej att gå till jobbet? Jag måste tyvärr erkänna att jag inte är en av dem just nu. Jag vet inte vem det är jag försöker lura att jag gör det, främst mig själv tror jag, och just nu är det väldigt segt att gå till jobbet. Inte för att jag inte klarar av att göra det, inte för att det är ointressant, inte för att jag får urkass betalt, utan för att jag är lite uttråkad. Det är liksom slentrian och ett jäkla gnällande på allt och alla. Istället för att göra nåt åt saken så är det som om att alla accepterat att så är det här på Clipsal, allt tar en evighet och ingenting "makes sense", alla avdelningar stretar åt olika håll och är alldeles för upptagna med sina egna resultat istället för att jobba på ett och samma företag med samma mål.

Men måste ett jobb vara kul, det finns ju massor med tråkigare jobbdärute, tråkigare än mitt jobb. Och jag tyckte ganska samma om mitt förra jobb. Kommer jag att tycka samma om nästa jobb, vilket troligen kommer att vara ganska viktigt att jag gör bra ifrån mig eftersom det blir jobbet som till en början försörjer mig och Stephen i sverige, om nu inte ett mirakel händer och Stephen får jobb och inte jag så förstås.

Så eftersom det här inte är mitt drömjobb, snarare ett stopp på vägen, kommer jag till nästa fråga: Vad är mitt drömjobb? Vad vill jag bli när jag blir stor? Och då tar det stopp. Hmm, jag har faktiskt funderat på det här ett tag och jag tänkte att det var dags att dela med mig. Det har liksom växt i huvudet på mig och det är inte bra. Min vän Åsa säger alltid att trollen spricker i solsken, så om mina växande tankar är trollen och att säga dem högt exponerar dem i solen så kanske det inte är så illa ändå att vara supplier quality engineer på clipsal, det betalar ju räkningarna och hyran och en kamera och ännu en kamera och kanske så småningom ett alldeles för dyrt objektiv som jag bara måste ha för när jag gått klart min kurs så behöver jag ju det.

Jag får nog ta ett snack till med Stephen om det här när han kommer hem.

Jädra mansgrisland!

Kartmania Richmond är ett ställe dit där större pojkar åker och leker rallyförare och krig med hjälp av go-karts och "laser-vapen". Jag har hört deras radioreklam ett antal gånger nu men idag fick jag nog av nån okänd anledning. Reklamen börjar med att man hör en kvinna föda barn, ljudet kan iofs associeras till vad som måste ha hänt 9 månader tidigare men det är en helt annan sak. Iallafall när bebisen är ute så visar barnmorskan den för den nyblivna pappan och säger glatt nåt i stil med "Grattis, Det är en pojke, hur känns det?" Varpå den nyblivne pappan svarar "mja, det är väl ok men jag skulle hellre varit på Kartmania Richmond".

Jääla mansgrisar, det måste ha varit karlar som hittat på den reklamen! Är det konstigt att det går vääääldigt långsamt framåt i det här landet. Nu tänker kanske du att det är väl inte hela världen, det är ju bara en liten reklamsnutt, men det är faktiskt inte bara en liten reklamsnutt, och en riktigt usel sådan. Det är en ganska utbredd inställning skulle jag vilja påstå.

För att väga upp det hela så har jag lite glada nyheter, idag fick jag min filmkamera på posten! Det gick fort. I helgen köpte jag film så nu är det bara ett batteri som saknas sen kan jag köra så det ryker både digitalt och analogt!

Irish coffee är gott!

Jag har blivit rödtott!

Här kommer lite foton på mig och Stephen, jag har blivit rödtott men Stephen ser ut som vanligt, sista kortet är på Simpson molnen som försvann innan jag hann ut och ta kort. Simpson moln är alltså såna moln som är i trailern till den tecknade tv-serien Simpson...



Stephen har ganska lätt för att bli bra på kort, här ser han ut precis som han gör på riktigt. Själv tycker jag alltid att jag ser annorlunda ut på kort och i spegeln.


Ranger (kommer från orangutang), ginger, red nut, blood nut, carrot top & match stick är alla ord för rödhårig. Stephens bror brukar gå under alla dessa benämningar, han är en äkta rödtott. Jag skulle gärna ha bytt med honom om det inte vore för att resten av honom är vit som ett lakan och kan vara utomhus i 10 sekunder innan han bränner sig. Jag funderar på att ta ett kort på mig själv varje gång jag har varit hos frisören för att dokumentera hur jag ser ut, om 2o år vet jag nog inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser korten.

Man kan ana en liten hint av Simpson molnen men det är på väg att lösas upp helt och hållet.

Det är simpson moln på himlen idag, jag önskar att jag hade kameran med mig...

25 minuter kvar av arbetsdagen och jag har spenderat alldeles för mycket tid på att läsa min nya favoritblogg som Lin rekommenderade.

Här kan du klicka så kommer du till den.

Happy Friday förresten!

Kom igen, kämpa!

Jag hoppas innerligen att mitt immunförsvar ska orka stå emot influensan som Stephen släpade hem igår. Han ligger just nu och sover med mysbyxor och strumpor och luvtröja, under täcket, med vetekudden och ett extratäcke ovanpå, plus att vi har värmen på så att jag nästan har lite lätt huvudvärk. Änsålänge känner jag mig helt ok, jag har känt efter hela dagen och varnade på jobbet att känner jag minsta lilla symptom så stannar jag hemma imorgon för jag vill inte smitta ner nån. Men, peppar peppar, så har han inte smittat mig än. Jag har iofs inte kollat upp hur lång tid det kan ta innan man blir sjuk. För säkerhetsskull så handlade jag på vägen hem så att vi skulle klara oss i ett par dagar om vi båda skulle bli sängliggande. Soppa och soppa och åter soppa. Och det som inte går åt nu blir lunch nästa vecka när vi inte har nåt kök.

Igår blev jag stolt ägare till en Canon EOS Elan ii film slr kamera! $26 + $16.50 i porto, 250 spänn eller nåt åt det hållet. Lite filmrullar och en bunt fotopapper och sen är jag redo att ta mig an mörkrummet. Frågan är dock om jag ska köpa färg eller svartvita rullar... kanske en av varje till att börja med. Undrar om man kan köpa det på ebay...

Jag ska bli...

...fotograf! Eller kanske inte men jag ska gå en kurs till. Denna gången med 35mm film istället för digital, men allt som jag lär mig går ju enkelt att överföra till den digitala förutom mörkrumsundervisningen då förstås. Anledningen till film istället för digital är att den digitala var fullbokad och vid närmare eftertanke så tyckte jag att det kanske inte är så dumt att lära sig med film eftersom det är svårare och jag måste fatta för att ta bra kort utan att använda auto funktionen.

Just nu visar de en gammal Michael Jackson konsert på teve, fansen är helt hysteriska och skriker och gråter och sträcker sig efter MJ. Helt galet, och nyheterna är fortfarande fulla av honom, med spekulationer om begravningar och minnesstunder, magpumpning och vårdnadstvister. TACK MEN DET RÄCKER NU! I ren protest så stänger jag av morgonnyheterna och äter frukost i tystnad så fort de börjar tjata om honom igen! Han var en stor artist det håller jag absolut med om, helt unik, men jag får känslan av att de nästan har lit enyhetstorka och försöker gripa tag i varenda halmstrå för att ha nåt att prata om.

Och till min stora glädje (NOT) så har "The Ashes series" i Cricket börjat, det är England vs Australien som spelar om en liten urna men askan från pinnarna de försöker slå ner för varandra från den första landskampen mellan Australien och England. The Ashes spelas varje 1,5 år, varannan gång här och varannan gång där. Det är 5 matcher som tar vardera 5 dagar med 5 dagars vila emellan. För Cricket är ju en sån fysisk sport så de behöver vila upp sig emellan... NOT.