Onkaparinga city concert band

Idag har jag varit och repat med Onkaparinga city concert band och det var alldeles jättekul, jag insåg att jag faktiskt saknat att spela. Inte för att jag spelade särskilt mycket, det är alltid svårt första gången och dessutom på engelska och nya människor, så blir jag lite nervös men det kommer att gå bra såsmåningom. Jag har lånat en flöjt av en jobbarkompis som får duga sålänge men om min kära mor och far läser det här innan jag pratar med er så vore det bra om ni å det snaraste kunde skicka hit min lilla tutilur för den kommer att behövas! Och jag råkade få med mig noterna hem så nu kan jag smygöva lite till nästa vecka.

Precis som i de flesta orkestrar så fanns det en och annan orkesternörd, och flöjtsektionen består av Claire som fyller 18 om 3 veckor och sa till sin vän på valthorn som satt bakom mig att stoppa henne om hon försökte messa "honom" igen. Det framgick inte av konversationen huruvida "han" var pojkvän eller inte men hon skulle minsann hem och sova och inte ge "honom" för mycket uppmärksamhet för det var hans tur att messa, tror jag iallafall. I vilket fall som så tog hon väl hand om mig.

Det är det som jag gillar med orkestrar att alla är oftast så vänliga och glada för att få nya medlemmar. Och, konduktören höll jag visst på att kalla honom, dirigent heter conductor på engelska, dirigenten verkar bra. De vann "state titles" förra året som jag antar är en tävling mellan amatörorkestrar i South Australia. Nästa state titles är i Augusti så jag har ett tag på mig att öva in alla små trudelutter som kompositörer så gärna lägger in i flöjtstämmorna, ju högre oktav och snabbare tempo desto fler trudelutter...

Det enda som är lite halvkass är att de övar på fredagkvällar kl 19.45 till 21.30, kanske när jag känner folk lite bättre att jag kan försöka och föreslå att kanske gå och ta en öl efter repet men jag vet inte hur bra det kommer att lyckas. Mitt tidigare försök när jag jobbade på ZF att få med folk på en öl efter jobbet gick inte särskilt bra.

Men nu ska jag fortsätta att peta sönder mina nagelband ett tag innan det är läggedags.

Besök!

Snart kommer min familj hit! Mamma och pappa och storebror har bokat biljetter och landar i November! Så nu blir det att leka researrangör! Och dessutom måste köket vara klart tills dess. Sen får vi se vad vi kan hitta på för att sätta dem i arbete =) Den här gången slipper vi iallafall knöla in oss allihop i min lilla bil för jag kommer att ha en ny bil med 4 dörrar om 1,5 vecka!

Heja Norge! Jag som trodde att Sverige skulle göra bra ifrån sig i år...

Tro det eller ej men vi sitter just och kollar på Schlagerfestivalen, nu är det snart färdigröstat. De visar den varje år här även om det inte är live. När vi såg det inledande framförandet av cirque du soleil så impulsköpte vi biljetter till deras föreställning i Melbourne så om 3 veckor sätter vi oss i den nya bilen och kör dit och stannar 2 nätter och sen kör vi hem igen. Stephen sitter här och retar upp sig på "kompisröstandet" och är inte helt överens med att Norge vinner. Han fattar inte riktigt det här med schlager än och vi får hela tiden plocka fram jordgloben för att kolla vart alla länderna ligger.

Annars så bara regnar det här vilket iofs är bra eftersom det har varit torka i 7 år men det är ju lite tradigt att bara sitta inne. Lake Eyre som ligger i norra South Australia är fylld med vatten igen efter många långa torra år och på nyheterna var de så fascinerade över att fåglarna har hittat tillbaka dit med en gång så fort vattnet kommer tillbaka. Hur kan de veta att det finns vatten igen? Skulle det vara så att man får besök här nån gång framöver så kan det kanske vara värt ett besök norrut och kolla in lake Eyre och outbacken i South Australia och Flinders Ranges.

Uppdatering

Jag har dragit på mig en förkylning med kvarvarande rethosta, hunnit med en dagstrip i jobbärenden till både Sydney och Melbourne (inte på samma dag iofs), har flyttat med jobbet 8 km norrut så att jag får längre att åka, gått klart min fotokurs, sagt hej då till Marie =(, lagt bud på en bil, varit på middag hos Shane och Sheila, bestämt hur köket ska se ut och kollat runt lite och bokat in en gratis designer som kommer på torsdag nästa vecka, haft "garage sale" som är typ en loppmarknad fast i vår garageuppfart och bara med våra grejer där Marie sålde bort 75% av det hon tog hit och vi också blev av med lite gammalt skräp och Lynda och Jens passade på att sälja lite cd-skivor och kläder och smycken, haft både hej-då middag och farväl drinkar med Marie och alla vännerna, och apologies om jag inte fick med allt i rätt ordning men Stephen hjälpte mig att brainstorma lite vad vi har gjort och nu orkar jag inte ändra om det =)

En bild säger mer än tusen ord

Gud hjälpe mig...

Molnigt är visst bra för svartvitt

Här kommer lite bilder från utflykten till Kangaroo Island (KI) med Marie. Det får räcka med korten för jag ska iväg på "field trip" snart med min kamera kurs. Vi ska fotografera Adelaide by night så det blir att släpa på stativ och vänta på långa slutartider.

På KI hade vi det hyfsat varmt men det var mestadels molnigt så jag gick inte några vidare foton med knallblå himmel och hav men nån på kamerakursen sa att molnigt var bra för svartvitt så jag provade att svartvita ett foto och det blev väl ok. Men det är så himla svårt att uppskatta mina egna kort tycker jag. Jag blir så kritisk, men det är väl det som är tjusningen med fotograferandet, det kan alltid bli bättre.

Phantom of the opera

Om en månad ska jag och lynda gå och se fantomen på operan. Vi har båda samma problem med helt ointresserade pojkvänner så vi bestämde oss för att strunta i dem och gå iallafall, så det så! Their loss, som de säger här.

A positiv

Idag har jag varit duktigt och donerat en halv liter blod till röda korset i Australien. Min blodgrupp är A+, det kommer jag lätt ihåg för jag är ju så himla positiv jämt! "A positive person" liksom, förutom när jag är och påskcampar med Stephen och hans vänner förstås... Då kan jag lätt bli lite gnällig och smått negativ.


Igår var det 4e gången på min kamerakurs och det var väl lika svamligt som vanligt, men han visade några fina foton på slutet och då blir jag inspirerad. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag får nog ta och gå med i en kameraklubb!

Det går lite trögt att skriva idag, vet inte varför. Kanske för att jag har lite lätt blodbrist. Det är nog bäst att jag går och lägger mig och kollar på nyheterna, klockan är ju ändå 22.36. Och lite inskränkta Australiensiska nyheter kan man aldrig få nog av, vem bryr sig om den globala krisen när familjen Obama har adopterat en hundvalp...

Vi hade iallafall tur med vädret...

Då var helgens campingäventyr (äntligen) till ända, för egen del så var det både första och sista gången som jag följde med på påskcampingen till Gleesons landing på York Peninsula. Och andra och sista gången jag campade med Stephen och hans vänner. Jag har nog egentligen inget emot att campa men jag vill helst inte bo i en svinstia med krossat glas, överblivna grillrester och lukten av bränd plast efter att nån kastat nåt på elden som inte borde brännas upp. Jag är inte heller särskilt intresserad av att stanna uppe hela natten för att sedan kasta bort en alldeles kanonfin dag på att sova i ett varmt och äckligt tält. 2 gånger fick jag frågan "are you drinking tonight" som om det skulle vara det viktigaste i världen, och en tjej undrade om jag drack innan jag flyttade till Australien. Jag kände att jag nästan behövde komma på en ursäkt varför jag "tog det lugnt".

Men nu till lite mer positivt tänkande! Jag hade såklart med mig kameran och fotade en hel del och försökte mig på klassikern "solnedgång över havet" men det gick minsann inte alls bra, jag vet inte riktigt vad det var men jag skyller på ljuset! Alla vi fotografer vet ju hur viktigt det är med rätt ljus =) Och jag har inte den blekaste aning hur jag kunde gjort det annorlunda... Iallafall så kommer det lite bilder här nedan.

Stephens bil i Minlaton där vi stannade för att tanka.

Storfiskaren fångade nåt som vi fortfarande inte är säkra på vad det var, men det så nästan ut som nån sorts abborre och hade vass ryggfena och tänder.

Solnedgång över havet, titta inte för noga för bilden är inte helt skarp...

Fin utsikt några minuters promenad från där vi campade.

Jag vill nog påstå att Stephen är bättre på att åka vanliga skidor än sandboard. Han trillade och doppade hela ansiktet i sant, 1,5 dygn senare hittar jag fortfarande sand i öronen på honom...

Den australiensiska landsbygden.

Glad påsk

För visst blir man glad av att titta på halvdöda blommor. Här i Adelaide betyder påsken kyla och vinter medans i Sverige så börjar våren titta fram. Imorgon kommer min syssling Robert och hälsar på, och på fredag så sticker jag och Stephen och campar över påskhelgen. Vi ska till Gleesons landing på York Peninsula, det är lite av en tradition för Stephen och hans polare att åka dit över påskhelgen och jag har lyckats undvika det nu i 3 år så det är väl bara att bita i det sura äpplet och åka med, det kan ju faktisk bli jättetrevligt.