Back logg av ett om dagen foton

21 Mars: Välförtjänst lördagsfrukost efter träningen med Lynda och Marie

22 Mars: Första försöket på hemmagjord sushi

23 Mars: Utsikten från våran gata med mitt nya polariseringsfilter på kameran, visst är himlen blå!

24 Mars: Lite dåligt med inspiration idag, här är min favoritmöbel, en bardisk från loppis!

25 Mars: Våffelätande på våffeldagen med Marie och Jenny. Och visst är våfflorna färska, han som gör dem kommer och lämnar av dem varannan dag...

26 Mars: Min julklapp från farmor och farfar, en grodd låda. Igår hittade jag äntligen alfalfafrön!

Vinter på g!

Idag använde jag min jacka för första gången i år, det var 'bara' 15 grader när jag åkte till jobbet imorse. Vi har fortfarande inte internet hemma så jag sitter här med min telefon och bloggar på lunchen. Jag tar dock kort till mitt lilla projekt även om det är lite knivigt att ladda upp korten för tillfället.

My handsome man!

Suck

Då fungerar inte internet därhemma igen, så nu sitter jag på jobbet på min lunchrast framför datorn och smyger till mig ett inlägg. Tyvärr så kan jag inte ladda upp mitt dagliga foto vilket är min nya ide med bloggen. Det har ju som bekant gått lite trögt på sistone att blogga och även om jag kan delvis skylla på att internet har lagt av så är det inte hela sanningen. Så efter att ha läst på en fotosida så har jag bestämt mig för att starta projekt "ett foto om dagen".

Ett annat av mina projekt är städa iordning utomhus, för där ser rent av för jäkligt ut, skräpigt och blad och kvistar överallt och inte alls mysigt och inbjudande. Och mina stackars blommor har blivit ignorerade alltför länge. Men överst på listan när jag kommer hem står en joggingrunda för jag kan inte gå på "boot camp" imorgon för jag har fotokurs. Och springer jag nästan direkt när jag kommer hem, efter att ha lagt middagskycklingen i marinad, så kan det nog bli en stund över utomhus och iallafall ta ett första litet steg mot en återigen mysig uteplats.

Boot camp

Imorgon är det dags att avsluta andra veckan av min "boot camp". Eller group fitness class som vi så fint säger, jag är inte så säker på att vi får säga boot camp. Vi ska till Hallett Cove conservation park och springa runt lite. Jag fick aldrig med mig Stephen, det var kanske lika bra för det har varit lite glest mellan de där grabbarna som skulle gå... Under gårdagens träning sprang jag minsann i 20 minuter utan att stanna och jag hann ca 3350 meter, min puls efter att ha varvat ner lite låg på 140. Enligt tränaren så ska pulsen ligga på 75% av 220-ens ålder vilket i mitt fall är 0,75x(220-28)=144 så det var väl ganska lagom. Att jag sedan höll igen lite för att orka hela 20 minuter och sprintade allt jag orkade de sista 100 metrarna kanske påverkade slutresultate lite men jag är väldans nöjd iallafall.

Det går lite långsamt med mitt fotoprojekt efter sverigeresan. Jag tänkte att jag skulle sätta ihop ett fotoalbum med alla fina kort jag tagit, änsålänge har jag importerad dem i 2 olika program och försöker förtvivlat få ordning på dem och vara hård när jag sållar ut alla jag inte vill ha men det går långsamt. Det är mycket roligare att ta nya men ju fler jag tar desto fler har jag att organisera. Och jag kanske inte är den med organiserade människan på denna jord...

Men nu ska jag göra ett sista försök att få tag på min far och prata lite skit och se vad han köpte till mor i födelsedagspresent. Grattis igen lilla mamma även om det var igår du fyllde, vad var det nu igen, 28 år???

And I'm back online

Det har varit en händelsefull vecka utan varmvatten, en lördag utan el tack vare en klantig lastbilschaufför och en elektriker som aldrig kom (tacka vet jag pappsen som aldrig skulle lämna en kund i sticket pá det viset), inget internet hemma sen i Söndags men nu verkar det som om det börjar ordna upp sig igen! Peppar peppar...

I am back!

Efter 4 veckor på semester i Sverige och Singapore är jag nu tillbaks i lilla Adelaide igen. Jag önskar att jag kunde säga att det kändes skönt att komma hem igen till vårt lilla plejs och min egen säng men sanningen är den att jag drabbats av kolossal hemlängtan och bara vill flytta hem till lilla Sverige igen. Inte bra, inte bra. Inte för att det är nåt fel på att vilja flytta hem igen men det är bara det att det gör det lite jobbigare att vara här när jag hellre hade velat vara där. Dessutom är jag jättertrött efter resan och vandrarhemmet i Singapore hade de mest osköna sängar jag nånsin sovit i och 7 timmars tidsskillnad resulterade i att försöka sova på en stenhård madrass när kroppen trodde det var mitt på eftermiddagen och var klarvaken.

Iallafall så är det nya tag nu när vi är tillbaka till vardagen igen. Det ska börja tränas och sluta ätas skräpmat. Jag och mamma har nämligen en liten tävling på gång. Vi upptäckte båda två hur byxorna sakta men säker har krympit och det är ju aldrig roligt, så vi ska mäta och väga oss på varsin sida klotet och se vem som gör bäst ifrån sig med kost och motion. Och när jag pratade med Marie om det idag så berättade hon att hon ska på "boot camp" i 4 veckor, vilket betyder intensiv träning med personlig tränare 3 dagar i veckan i 4 veckor och jag tror att det är nåt sånt som skulle kunna göra att jag kanske skulle kunna vinna över min lilla mamma men jag är inte säker på att det är enligt regelboken för vi bestämde att vi skulle göra det med bättre matvanor och motionscykla/promenera/springa så en boot camp skulle kunna klassas som fusk och jag vill ju inte att folk ska tro att jag är en myglare. Men 2 av de 12 träninssessionerna krockar med min kamera kurs som jag ska gå, fast det är ju inte hela världen så jag kanske hakar på iallafall. Kanske att jag ska försöka få med mig Stephen också... Fast det kan vara lite känsligt att göra sånt när man är kille förstås, lite bögvarning liksom. Inte för att jag tycker det men den australiensiske alfa-hannen går inte på boot camp om du fattar vad jag menar.

Vi har haft en kanonbra semester och jag har planer på att göra ett fotoalbum på webben, vet inte om det blir via facebook eller kodak än men det kommer iallafall.

Då var det dags igen

Dags att skriva alltså, jag tänker ganska ofta när jag springer på nåt i vardagen att "Det här, det är perfekt att skriva om på bloggen!". Tex att Stephen och jag mäter och väger varandra varje vecka för att se om vi går upp eller ned i vikt. Eller att australiensarna är aningens rädda för nymodigheter som att betala med kort vid pumpen när man tankar, vilket är skitbra för då är det aldrig nån kö när jag kommer med min lilla bil. Jag skulle även lägga upp ett kort på min lilla bil från när jag var och körde den på stranden i Moana. Och berätta om hur det gick med Stephens farmors bil som jag mest troligt inte kommer att köpa. Inte för att det är nåt fel på den mer än att den är en tråkig vit Corolla Sedan utan nåt som helst spännande, enbart jättepraktisk och i väldigt bra skick eftersom den bara gått 1500 mil på 10 år! Men för att för mig är den inte värd de pengarna som nån som verkligen vill ha en sån bil är villig att betala. Att jag sen tror att de aldrig kommer få de 9000 dollarna som de vill ha för den är en helt annan sak... Men det återstår att se.

Vart jag vill komma är alltså att när jag väl sätter mig ner för att skriva så går det himla bra men det är det där med att ta sig tid att sitta ner och skriva som är det svåra. Och jag gillar att dela med mig med mina, kanske aningens sarkastiska, funderingar och tankar kring livet i Australien.

För tillfället så håller jag på att researcha hur ett liv i Jönköping skulle kunna tänkas vara, inte för att jag har gått och blivit frälst här på andra sidan. Men Jönköping har en massa industrier, ligger nära till Stockholm, nära till Göteborg och nära till lilla mammsen och pappsen. Om man ska tro hemsidan jag har hittat så är Jönköping rena himmelriket. (Där fick jag väl till det!) Men enligt SvD's hemsida så ser det inte särskilt ljust ut tack vare amerikanarna och den här j-a globala finanskrisen. Under årets första 15 dagar så hade i genomsnitt 455 personer per dag varslat från sina jobb. Det skulle bli ännu värre under 2010 med en arbetslöshet på 8%!!! Inte förrän 2011 skulle det börja gå uppför igen, iallafall enligt deras spåtant. Och 2011 är det året jag fyller 31 så då kommer ju jag missa mitt mål att komma hem till min 30-års dag tack var George W f-ing Bush. Jag kan ju iofs fortfarande vara i Sverige men om SvD's spåtant har rätt så kan det vara lite knivigt att hitta ett jobb, och det är ju inte bara jag som ska ha ett. Stephen skulle bli ganska glad om han också fick tag på ett. Visserligen så har han ju ett år till på sig att träna svenska här men med hans nuvarande inlärningskurva så är vi pensionärer innan han kan prata tillräckligt bra svenska för att få ett jobb så det kan vi inte vänta på.

Till sist vill jag bara säga att om 3 veckor sitter vi på ett flygplan på väg till singapore, är det nån som har nåt bra förslag vad man kan göra på flygplatsen mellan fem på eftermiddagen och ett på natten så säg till!

Bränt var det här!

Igår var jag och Marie på stranden och solade men vi badade inte för det var lite för blåsigt. Jag smorde som vanligt in mig ganska noga innan vi åkte till stranden, trodde jag iallafall! Faktor 30 där jag brukar bränna mig och 15 på resten. Tyvärr så glömde jag att smörja inne i naveln och en fläck på vardera knäskål, och på armarna hade en blandning av 15 och 30 och fläckarna med 15 är aningens röda medans resten är helt ok, så jag ser lite flammig ut för tillfället =) Och till min käre far kan jag meddela att jag faktiskt brände mig lite smått även på baksidan där jag endast hade solfaktor 15 så man måste ha 30 i det här landet!!!

Annars har jag hjälpt Marie att flytta den här veckan, hon har flyttat in i lägenheten bredvid den jag bodde i när jag kom hit första gången. En jättemysig liten lägenhet där vi ska sitta på balkongen och dricka vin och lösa världsproblemen. Vi kanske börjar så smått med att ta tag i de vanligaste i-landsproblemen för att sen ge oss på resten av eländet som de håller på med lite här och där i världen, kontinent efter kontinent tills vi slutligen har löst allt. Men det är lite oklart hur länge Marie ska vara kvar i Australien så vi får nog rappa på om vi ska hinna innan hon flyttar hem.

Idag hade jag förresten ett ärende till immigrationsverket igen, jag ville ha min visumetikett i mitt nya pass. Och tro det eller ej men det var alldeles jättelätt, nästan så att jag tror att jag glömt nåt och att de inte kommer att släppa in mig igen när jag åkt ut. Det var bara att ställa sig i första kön och vänta tills jag fick prata med en herre som efter att ha försäkrat sig om att jag hade båda passen gav mig en nummerlapp till nästa kö och sen väntade jag i 10-15 minuter eller nåt och visade enbart mitt gamla och mitt nya pass och damen klistrade gladeligen in en lapp i det nya passet och önskade mig en trevlig dag. Sen gick jag och Marie till central market (typ Göteborgs saluhall) och började handla mat som passar alla nyårslöten och nya kapitel och diverse hälsosamma kokböcker. Även Stephen verkar vara lite inställd på att jobba bort några kilon som fastnad kring mellangärdet för han ska ju snart vara bestman på ett bröllop och då går det inte an att väga in på plussidan av 100 kg.

Imorgon ska vi ge oss iväg till stranden igen för att göra det mesta av ledigheten, jag Marie och Sheila ska åka söderut efter lunch och bränna till fläsket lite igen så att jag kan komma hem och kanske förhoppningsvis för en gångs skull vara den som är brun.

Grått hår!

Japp, Stephen har hittat ett grått hårstrå på mig. Det var lite oväntat måste jag erkänna för jag har inte sett nåt själv än och av nån anledning så trodde jag kanske att jag inte hade några gråa hår men det har jag visst. Fast Stephen har många mer, och dessutom har han ganska många gråa strån i skägget =)

Imorgon ska vi åka till Wallaroo och fiska med Stephens föräldrar, det ligger ca 1,5-2 timmar bort. Och nästa vecka är det dags att bränna fläsket på stranden. Jag och Marie ska sola och bada allt vad vi orkar innan det är dags att börja jobba igen.