Delfiner på julafton!

Jaha, då var det över, både julafton och juldagen har kommit och gått. Jag får ju fira dubbelt här vilket gör att jag går upp dubbelt så mycket i vikt som alla andra =) Men jag hade en jättebra jul här, så bra som den bara kan bli på andra sidan jordklotet. På julafton gick vi ner en sväng till stranden och Lynda tog sig ett dopp i havet medans delfinerna simmade förbi bara några meter utanför och jag och Marie stod med vatten upp till knäna och "ohh"-ade. Det är inte varje julafton man ser delfiner inte!

Tyvärr så lämnade jag kameran hemma, och jag har inte fått tag i Jens och Lyndas foton än, men jag har lite kort från juldagslunchen med Stephens föräldrar och farmor som kommer här.

På bordet på juldagslunchen lyckades jag smyga in rödkål, kokt rimmat fläskkött, och knäckebröd och på kvällen hos Stephens morbror och familj hade vi janssons frestelse och ännu mer knäckerbröd, lite till rödkål och ägghalvor med Kalles kaviar. Iallafall de vuxna uppskattade det svenska inslaget på deras australiensiska jul. Och just det ja, före maten drack vi glögg som jag och Stephen kokat ihop själva. Den smakade precis som glögg ska göra och det var jättegott även om det var aningens varmt att dricka glögg. Det är väl att jämföras med att dricka glögg på midsommarafton vilken inte är särskilt lockande.

Idag är det boxing day (annandag jul) och traditionellt så är det en cricketmatch som börjar idag och håller på i ytterligare 4 dagar, för så lång tid tar det att spela en så kallad test match i cricket. Det är inte så att de spelar bara för att testa och se hur det går utan den här typen av match kallas test match. Jag tänker inte gå in på mer detaljer för jag kan sitta och skriva i flera timmar och dessutom är det en så vansinnigt tråkig och fullständigt meningslös sport så det finns ingen anledning att berätta mer.

Iallafall så hoppas jag att ni alla har haft en God Jul och att ni får ett Gott Nytt År och God Fortsättning och hela köret! Nu ska jag åka och bada!

Emma's passport adventures

Jag har just ögnat igenom svd's hemsida, nåt som jag tagit för vana nån gång då och då sen jag bytte jobb, och ögonen fastnade på "Mingeldags! Då dök Sveriges kändiselit upp." Det var sammanlagt 14 bilder på svenska kändisar som var och tittade på premiären av Australien, en väldigt rolig film som är lite Hollywoodiserad men visar en ganska trovärdig bild av Australien tror jag, och jag kan varmt rekommedera den. Om inget annat så för att titta på Hugh Jackman, han går inte av för hackor inte! Iallafall så utav 14 bilder var det inte många ansikten som jag kände igen, så hur mycket kändisar är de egentligen. Big brother och Idol?

Sara Lumholdt, Kishti Tomita, Viktor Åkerblom Nilsson, Fredrik Federley, Carin Da Silva, och sen när tillhör Runar Sögaard Sveriges kändis elit???!!! Upplys mig gärna om vilka de här är för jag har ingen aning, förutom Runar då men han skulle väl närmare klassificeras som Sveriges tönt-elit.

Och jag fick 7 av 10 rätt av frågorna i "Minns du TV-succeerna?", kanske att jag är något av en tönt själv... Annars tycker jag att SvD är en ganska bra sajt för nyheter.

Idag var jag förresten och hämtade ut mitt nya pass och mitt körkort och jag måste såklart berätta för immigrationsverket att jag har nytt pass, fair enough som de säger här. För att få mitt pass måste jag hälsa på David Seaton som är Svensk konsul i Adelaide. Konsulatet har bara besökstid 9.30 - 12.00 mån-fre vilket är väldigt praktiskt för oss som jobbar, för sent för att hinna före jobbet, för tidigt för att ta det under lunchen, och han är ju bara konsul på deltid vid sidan av sitt "riktiga" yrke så han gör det helst inte utanför dessa tiderna om han inte måste (det måste vara jobbigt att vara konsul och dela ut lite pass och några körkort och intervjua det fåtalet Adelaidebor som bestämt sig för att flytta norröver, undrar hur han fick det jobbet...) För att inte tala om att lunchrasten bara är 25 minuter lång och det tar 3 minuter att gå till bilen, 15 minuter att åka dit (20 om man fastnar vid järnvägsövergången när världens längsta godståg kör förbi i snigelfart), ytterligare 5 minuter att hitta parkering och gå dit, 10 minuter hos farbror Konsuln, varav det tog 5 minuter för honom att handskriva ett kvitto som ändå är oläsbart förutom klart och tydligt $95 som det kostade allt som allt, och så tillbaka till jobbet igen och hitta en annan parkering för att de låst den där jag brukar parkera. Men allt som allt gick det bra och jag var tillbaka till jobbet på under en timme.

Hur gör man sen för att tala om för immigrationsverket att man har nytt pass undrar du säkert nu. Jo så här är det, jag måste ju såklart skicka in en kopia av passet tillsammans med en blankett, och tro det eller ej men jag behövde inte fylla i mina senaste 10 adresser och min mamma och min pappa och min brors detaljet på sjuttioelva ställen. Det var bara 3 sidor varav en bara hade adresserna till immigrationsverken runtom i Australien. Men det är med kopian av passet som det krångliga börjar. I Sverige, missta mig och jag har fel, så kan vem som helst vidimera en kopia, dvs intyga att kopian är samma som originalet. Men så lätt är det inte här, och jag kunde inte hitta information på immigrationsverkets hemsida huruvida det måste vara en sk Justice of the Peace (JP, vad det nu är vet jag inte riktigt men en sån får iallafall vidimera allt mellan himmel och jord) eller om det räckte med en läkare, apotekare, banktjänsteman med mer än ett visst antal års tjänstgöring, lärare, tandläkare och vilka mer det nu är som får göra det. Det är en hel del olika men jag tror att det är så att beroende på hur viktigt pappret är så får det inte vara vad som helst. Men jag kan ha fel vilket ytterligare stärker mitt tvivel av hela systemet med vidimering i Australien.

Iallafall tog jag det säkra före det osäkra och jag lyckades ta reda på att på biblioteket alldeles runt hörnet från jobbet sitter det en JP på tisdagar mellan 16.00 och 18.00 och man behöver inte boka tid. För bra för att vara sant tänkte jag, och det var det. Han hade slutat för året och var av nån anledning inlagd på sjukhus, upplyste den snälla bibliotekarien. Men på biblioteket i Findon ca 5 minuter bort, förklarade hon, så sitter det en JP på tisdagar 14.30 till 17.00. Okej tänkte jag, jag åker dit, inte riktigt på vägen hem men tillräckligt bra för att få det överstökat. Så jag åkte dit, det tog nog 10 minuter för det var lite rusningstrafik. Och det gick alldeles smidigt utan problem, han verkade lite grinig den där JP'n men han skrev under att det var en "true copy of the original" och jag tackade och bugade och gick därifrån. Så det som är kvar att göra nu är att posta blanketten och kopian till immigrationsverket, och sedan att gå i egen hög person till immigrationsverket och be dem klistra i visumetiketten i mitt pass så att jag får komma in i landet igen efter att vi kommer tillbaka från sverige.

Det hela började alltså med lite tejp i passet för över ett år sen, kanske tom två (olagligt, nä det kan jag inte tänka mig, folk tejpar i sina pass hela tiden...), och fortsatte med en touchdown i Canberra och ytterligare lite allmänt meck och slutresultatet (förutom visumetiketten) är att jag inte ser ut som varken en EMO eller förrymd fånge, men jag vet inte om det ser ut som mig heller.

Pengar och pengar och pengar

Jag har förresten fått ordning på min lön från Clipsal, jag hade kryssat i en ruta fel på en blankett när jag skickade in alla papper till nya jobbet. Alltid när det är blanketter och ansökningar så frågar jag Stephen vad de menar och efter ett par deklarationer, åtskilliga blanketter till visumet och ett och annat polisutdrag och sjukvårdspapper så lyssnar han helt enkelt inte lika noggrannt på vad jag frågar och mumlar frånvarande ett ja eller nej. I just det här fallet så spelade det faktisk roll, inte mindre än $80 i veckan så det var värt att ta sig en extra titt på det hela. Jag kände mig en aning blåst när jag gick till personalavdelningen och försiktigt nämnde att jag trodde att de kanske drog lite för mycket skatt på min lön. Personalavdelningsdamen visste med en gång vad det var som troligtvis var fel och gav mig en ny blankett att fylla i. På den förra hade jag nämligen kryssat i ja och sagt att jag gärna betalade skatt för alla pengar jag tjänade trots att de första $6000 är skattefria. Denna rutan är för folk som har mer än ett jobb för de får bara utnyttja de $6000 en gång såklart. Aningens generad fyllde jag i samma blankett en gång till och sa att nej tack, jag behåller helst så mycket pengar jag bara kan, medans personalavdelningstanten funderade på om folk någonsin skulle lära sig läsa ordentligt så att hon slapp ödsla sin dyrbara tid på andras dumhet och göra samma sak 2 gånger.

Det blir en liten glad överraskning när det är dags att deklarera igen för jag borde få tillbaka ca 3,5 veckors extra skatteinbetalning a $80 per vecka, ingen förmögenhet kanske men det räcker till nya skor, nån handväska och andra nödvändigheter =)

Nu blommar hibiskus Karlsson!!

Det har tagit nästan ett år och många knoppar har trillat av men nu blommar min kära hibiskus. Fast det är ju faktiskt Stephens hibiskus, han fick den i födelsedagspresent av mor och far. I vilket fall som så är blommorna jättefina! Tack snälla mamma och pappa!

Jag har även klätt färdigt granen och lagt alla julklappar under, jättefint! Och det regnar ute så det är nästan som hemma fast lite varmare och aningen ljusare.

Idag har vi gjort egen pizza till middag och när jag stod och kavlade degen slog det mig vad kavel egentligen betyder på svenska. Det heter rolling pin på engelska och direktöversatt blir det inget mindre än rull-pinne, och jag har ingen aning om vad verbet kavla kan tänkas heta. Rull-pinne... Fast pin är ju inte riktigt pinne heller, inte den svenska pinnen iallafall, det som man täljer när man är på scoutläger. Enligt ett online lexikon betyder det bult, sprint, tapp, stift, pinne. Så jo, pinne är ju med som ett alternativ iallafall. Nog om kavlar!

Stephen har varit hemma från jobbet idag, han har en förkylning och lite feber. Jag hoppas att han låter bli att smitta ner mig men det är nog redan försent skulle jag tro...

Vi var ju förresten på Zoo i söndags, Monarto zoo utanför Adelaide. Jag hade med mig kameran och lyckades knäppa en sisådär 400 kort, hoppsan! Men jag har reducerat det ner till 120 nu och jag ska nog ta och radera ytterligare hälften av vad jag har kvar. Jag såg det mer som en övningsexercis med nya kameran och nog tog jag en hel del skräpkort =) Men två av mina favoriter kommer här. Giraffen känner du garanterat igen men det andra kortet är en yellow footed rock wallaby. Jättesöt!

Efter turen till Zoo så vill jag åka på riktigt safari i Afrika men tyvärr så är Stephen inte lika entusiastisk som jag till det förslaget. Vi får se om jag kan lyckas övertala honom.

Mitt julklappsprojekt för det här året är grytlappar till den feminina delen av Stephens släkt som vi firar jul med, men vi får de hur lång tid det tar att göra dem så det kanske bara blir till Stephens mamma och farmor, och kanske en till brorsans flickvän. Jag hade nämligen tänkt att kvilta ihop dem för hand i lite mönster och då tar det genast lite längre tid, och jag köpte sista delen av fodret som de hade i den 3e syaffären jag besökte och jag behöver lägga 4 lager emellan så det räcker nog bara till en 5-6 stycken och det känns lite ynkligt med bara en grytlapp. Vi får helt enkelt se hur det går med det hela, jag kanske vill ha några själv också för de jag har är ganska så använda och fula.

Ajajaj

Inte konstigt att jag är pank, Clipsal har av nån anledning bestämt sig för att betala in $100 extra per vecka till skattekontoret. Det tycker jag inte om alls! Jag behöver vartenda öre inför sverigeresan! Undrar om jag får tillbaka det nu eller om jag måste vänta tills jag deklarerar. Tack tack till käre bror som hjälpte mig med mina uträkningar och kom på att det ligger en hund begraven nånstans.

Jag börjar iallafall komma i julstämning och har till och med köpt en liten julgran, om man nu får kalla den det, om jag frågar min käre far så säger han nog att jag hädar om jag kallar den julgran. Den är 60 cm hög, gjord av plast med vita toppar som ska likna snö =) Det du pappsen! Jag tror minsann att granen får bli tillägnad dig! Jag har inte klätt den än, bara provhängt 2 kulor och satt på spiran i toppen, det var inte alls särskilt svårt att nå...

Och bredvid den nya fina julgranen står den lilla tomten och ängeln som mamma hade med sig förra året och en lite större tomte som jag köpte själv. Det hjälpte faktiskt att julpynta lite för att komma i julstämning, särskilt granen hur konstigt det än kan låta.

I år blir det ingen svensk jul med Stephens familj för alla verkar jobba på julafton så Pauline (Stephens mamma) undrade om jag inte ville införa lite svenskheter på deras jullunch och julmiddagen med Stephens farbror och hans familj. Och det tyckte jag var en jättebra ide så nu blir det rödkål och kokta revben till lunch och janssons frestelse och knäckebröd till middagen. Och till middagen på kvällen bjuds det även på nyponsoppa för den som vågar sig på det, för det brukar vi ha till efterrätt hemma i Dörarp. Det blir inget dopp i grytan dock, det skulle vara om jag kan övertyga Jens och Marie om att vi borde ha även det på vår Svenska julafton. För vi har bestämt att fira svensk jul, jag och Jens och Marie. Det blir tomtegröt (Santa porridge som jag sa till Stephen =) och skinkmacka till frukost, och en hel massa mer till middag.

Och vi ska även ge oss på att göra egen glögg i år, perfekt julklapp till tjocka släkten här. Nu när vi har en skrivare så ska Stephen designa en etikett och så häller vi det på flaskor och knyter en röd rosett omkring flaskhalsen och hänger dit en liten påse med russin och mandlar och "how-to" dricka glögg. Eller glurg som Pauline skrev på sin lilla kom-ihåg-lapp.

Tv-titti

Jag har kommit in i en ganska så dålig rutin, jag kommer hem från jobbet och gör oftast nåt vettigt typ diskar lite eller handlar eller börjar laga mat. Och jag går till gymmet minst en gång i veckan med Marie, och denna veckan gick jag även en gång själv. Men så fort vi har ätit, vilket oftast sker framför teven, så fastnar vi där och sen sitter vi och glor på dumburken tills jag håller på och somna och då är det läggedags, och då sätter Stephen på tv'n i sovrummet och glor ytterligare en stund, oftast så somnar jag men ibland tjatar och suckar jag så att han stänger av den tidigare =)

Jag har negligerat det hela ett tag men idag kom vi båda att tänka på det och genast så stängde vi av tv'n och jag diskade och nu sitter jag här och Stephen lyfter skrot i vårt hemmagym medans han tittar på Arnold Schwarzenegger's "Pumping Iron". Det är inte typiskt honom och han är inte helt nöjd med att jag tagit kort på honom i "gymmet" men strunt samma =)

Efter gymmet och bloggen är det dags för lite Svenskundervisning!

Vi hade förresten vår 3-årsdag i tisdags, men vi gjorde inget mer avancerat än lagade god mat och delade på en flaska vin. Och jag berättade för Stephen att nu har jag en plan med att flytta till Sverige: jag får mitt permanenta visum om 2 år och när jag har det så är det dags att på allvar börja fundera/planera en flytt norröver!

Och det blir inget av med min plan att investera i en iPhone, för den har ingen bluetooth som min kära bror upplyste mig om. Och jag har just köpt en handsfree till min bil, som är mer som en mikrofon och högtalare och ingen såndär liten ful grej man stoppar runt örat som en annan yuppie, och den kopplar man till telefonen via bluetooth. I Australien är det nämligen olagligt att prata i mobiltelefon när man kör om man inte har handsfree, så jag tyckte att det var väl investerade pengar att köpa en handsfree istället för att lägga det dubbla på böter som jag troligtvis skulle åka på såsmåningom för jag pratar alldeles för mycket i telefon när jag kör så förr eller senare skulle jag åkt fast. Men inte nu längre!

Nu är det dags att kliva in i rollen som svensklärare!

Stackars tomater

Jag tror att jag har försökt dränka mina tomater, det är därför bladen har blivit alldeles gula och eländiga. Men nu har jag köpt 2 nya plantor som jag ska ge aningens mindre vatten och förhoppningsvis får jag fler tomater. Jag har inte riktigt koll på hur mycket, eller rättare sagt hur lite, jag ska vattna för jag har köpt självvattnande krukor.

Imorgon är det min och Stephens 3-årsdag, så det ska jag fira med att gå och ge blod! Och sen ska jag och Stephen äta en blodig köttabit och dela på en flaska Shiraz från 2003 så att jag får tillbaka alla blodkropparna igen!

Get-curry

Jaha, vad har hänt sen sist...

Skrivbordet är iallafall klart!!! Och bredvid står stolen som jag klädde om, jag kommer inte ihåg om jag la in en bild på den eller inte. Iallafall så ser båda bättre ut på bilderna än i verkligheten men de är iallafall klara! Och vi har investerat i en skrivare också så nu ser det verkligen ut som ett hemmakontor.

Och Shane och Sheila har förlovat sig, eller det var ju ett tag sen de gjorde det men förlovningsfesten var igår. Shane och Stephen är polare och Sheila kommer från Kanada så vi har en del gemensamt i och med att vi båda är invandrare här. Det låter väldigt konstigt att säga det men det är vi ju faktist. Invandrare... Och hennes mamma kommer från Tyskland så hon har 3 pass, tyskt, kanadensiskt och australiensiskt.

Och vad mer har hänt... Jag har gått igenom ännu en fas av köpa-större-hus-och-renovera, men jag har slutat lyssna på mig själv för nästa vecka vill jag göra nåt annat. Men saker och ting börjar liksom ordna till sig nu, jag har ett nytt jobb som jag trivs med änsålänge (peppar peppar), och det ser ut som om jag kommer att skaffa en ny bil med centrallås och servostyrning och 4 dörrar, och efter att vi varit i sverige så ska vi satsa på att göra om köket, vi får se om vi kan vänta tills bygg- och flyttfirma Brandt och Brandt är i Australien igen (internt familjeskämt...) eller om vi bestämmer oss för att vi kan installera IKEA kök på egen hand vilken jag är lite orolig över. Sen är det bara flytta till Sverige, gifta sig och skaffa barn som jag har kvar att grubbla över =)

Jag har även fått för mig att jag vill ha en iPhone. Marie fick en iPod touch av sin pappa när hon var i Sverige och den var jättefin och nästan likadan som en iPhone förutom att man inte kan ringa med den, tror jag iallafall... Men jag har abbonemang med Three och de säljer inte iPhone, inte än iallafall och jag vet inte när/om de kommer göra det heller, så det blir kanske ännu en sonyericsson.

Och just det ja, Anna och Adam och Jakob har flyttat till Sverige! Jag hoppas att allt går bra för er i Luleå! Och tyvärr så ser det ut som att Marie kommer att flytta hem till Sverige igen framåt den svenska vårkanten, så då blir det bara jag och Annette och Christina kvar. Styrkan decimeras sakta men säkert.

Stephen har inte gjort några större framsteg på svenskundervisningsfronten. Jag har kommit på att jag inte har nån lärarhandledning till boken så jag är inte säker på vad jag behöver lära honom inför varje nytt kapitel i boken så det är lite knepigt men vi kämpar på. Han lovade ju mamma och pappa att han skulle vara bättre på svenska när vi kommer hem nästa gång och det närmar sig med stormsteg och jag vågar påstå att hans svenska tar allt annat än stormsteg.

Annars händer det inte så mycket här i Adelaide, jag var ute och tog några öl och spelade biljard med mina nya jobbarkompisar i fredags och det var trevligt. Och jag har kommit på att det bara är en månad kvar till jul och jag har inte det minsta julstämning även om jag fick känna på julruschen igår när jag träffade Annette och Marie och fikade i ett av de större shoppingcentrumen i Adelaide. Det var smockfullt och alldeles för mycket folk för att jag ska tycka att det är kul att shoppa. Och folk handlar ju inte bara julklappar, de handlar lika mycket till sig själva.

Jag har även hunnit med att bli pank 2 gånger. Numera får jag betalt varje vecka, istället för varje månad och jag har inte vant mig vid det. I långa loppet tror jag att det är bättre men jag har inte riktigt kommit ifatt mig med det än. Och det gäller att dra åt svångremmen för jag får obetald semester både över jul och under sverigeresan.

Och just det ja, jag kanske ska förklara rubriken till inlägget. Jag var och åt lunch på en vietnamesisk restaurang idag (jag vet, jag är pank och skulle egentligen inte gått men det har varit planerat sen en månad tillbaka så tacka vet jag kreditkort...) och på menyn hade de get-curry. Det var faktiskt ganska gott, smakade lite som fläskkött. Det var kokt ganska länge så att det liksom nästan trillade sönder av sig själv, och så satt köttet kvar på benet. Jag är inte säker på vilken bit get det var men det kan ha varit typ revben eller nåt liknande. Det du käre storebror, det kanske vore nåt till jul istället för de kokta rimmade (fläsk)revbenen, kokta rimmade getrevben =). Vi åt även vietnamesiska "rullar", man doppar rispapper i vatten så att det blir alldeles mjukt och genomskinligt och sen rullar man in kött och grönsaker i det, det ser ut lite som en kondom, men det smakar mycket bättre. Get-curry och kondomrullar och ett glas vitt, kan det bli bättre!?

Varmt var det här!

Nu har sommaren varit i Adelaide och hälsat på, det var 35 grader i tisdags, 36 grader igår och kring 30 idag. Och eftersom det är torka så kommer det att bli en het sommar för det finns knappt nåt vatten i marken som förångas och kyler ner luften en aning. Det är verkligen torrt.

Stephen har börjat studera lite mer svenska nu, sverigeresan börjar närma sig och han lovade ju mammsen och pappsen att nästa gång de träffas då ska han vara bättre på svenska. Så vi satt ett par gånger förra veckan och ett par gånger denna veckan framför svenskböckerna och "pluggade". Kanske att jag ska försöka uppmuntra honom att göra en halvtimme även idag...

På jobbet går det alldeles utmärkt, jag trivs bra och alla jag jobbar med verkar ok. Det är så skönt att börja klockan åtta och komma hem halv fem varje dag, dagen blir så mycket längre men det gäller att ta vara på det och inte bara sätta sig framför dumburken och glo. Nu kommer snart Marie tillbaka från sverigeresan så då hoppas jag att vi kan gå och träna igen. Jag har helt kommit av mig i min 2 dagar i veckan rutin, inte bra alls, och när det är 35 grader varmt vill jag inte ut och promenera heller

Hushållets nya favoritinköp, näst efter riskokaren, är en ny gasol grill. Eller barbie som det heter här, Australiensarna gillar att förkorta ord och barbeque blir därmed barbie och istället för Emma så kallas jag ibland för Emm. Onödigt kan man tycka men jag som aldrig har haft ett smeknamn förut har inget emot det =) Förutom diverse fia-lotta mm som mina kära föräldrar använder... Och att grilla med kol är alldeles för krångligt, tar för mycket tid och med eldförbud som det är mesta delen av sommaren så är gas säkrare om mer lagligt om man ska ut i naturen och grilla.

Iallafall så var "vår" barbie på rea, den skulle egentligen kosta $350 (i runda slängar 4200 spänn), vilket är hyfsat billigt ändå, men var nedsatt 30% till kring $250 (1300 kr). Tyvärr så hade de sålt slut den när vi kom dit men så fort de fick in den skulle de ringa och vi skulle få den till reapriset iallafall. Och när de väl hade fått in den igen och vi stod i kassan och skulle betala så scannade streckkoden in $139 (720 sek!!!), och K-marts policy är att om streckkoden inte är rätt och varan scannar lägre än priset så får man den till det lägre priset! Kanon, tack tack sa vi och skyndade oss därifrån så fort vi bara kunde med barbien. Till saken hör den att vi velade en hel del om vi verkligen skulle köpa den eller inte för egentligen så kanske vi inte behövde en ny, vi hade redan en, om än enbart 4 brännare istället för 6 och utan lock. Men vi tänkte att äsch, vi slår till och tacka gudarna för det.

Tada! Den nya fina grillen! (Och det spelar ingen roll vilken kamera vi tar kort med, jag är lika ofotogenisk som vanligt...)

Och på nästa bild sitter jag på ett skrivbord som vi håller på att slipa ner och betsa och som ska ersätta vårt gamla köksbord som datorbord i "mitt" rum. Det kostade $50 dollar på ebay och vi har troligtvis lagt ner det tredubbla på material och slipmaskiner... Ett praktiskt exempel på hur viktigt det är att planera ett projekt för att det ska lyckas. Eftersom en av lådfronterna var trasig så tänkte vi att det kan inte vara så svårt att bara såga av och sätta dit en ny och det var ganska ogenomtänkt kan man säga. För nu kommer det att se ut som nåt som katten släpat in, om det blir klart innan jag fyller 30 vill säga...

Och så här ser dina Ugg boots ut Merete, jättefina, mina skymtar i bakgrunden. Och de är otroligt sköna och varma. Jag har inte tagit mig till posten än för att kolla vad det kostar att skicka dem, förlåt...

Nu ska jag se om Stephen är mogen för lite mer svenskundervisning...

Hemmafru? Nej tack!

I torsdags jobbade jag sista dagen på ZF, det var en underlig känsla. Jag har ju väntat på den dagen så himla länge, det var säker över ett år sen jag började fundera på att skaffa ett nytt jobb men petitesser som tex visum var i vägen och det kändes lite taskigt och allmänt obra att sluta mitt i projektet eftersom jag faktiskt var en ganska viktig person just då. Att jag sen suttit och surfat på nätet 80% av min tid sen vi startade produktion och jag inte var lika viktig längre är en helt annan sak. Iallafall så kändes det lite vemodigt att säga hej då till alla och lova att man ska träffas och gå ut och ta en öl, vilket aldrig händer. Dessutom ligger ZF på andra sidan stan och de flesta som jobbar där bor i närheten så det är ganska liten chans/risk att jag bara stöter ihop med nån.

I fredags var jag ledig och gjorde inte så mycket, jag fick mitt visum stämplat i passet och jag trodde att det skulle räcka att ha det för att kunna skriva in sig i Medicare, vilket är Australiens offentliga sjukvård. Man får ett kort, typ patientkort, och måste uppfylla vissa krav, som att vara australiensisk medborgare eller ha permanent visum. Dum som jag är trodde jag ju att det skulle räcka med att ha visumet stämplat i passet och brevet från immigrationsverket att jag fått mitt visum godkänt. Ack vad jag bedrog mig! Det var bara att sätta sig i bilen igen köra hem och leta rätt på kvittot att jag betalat för mitt visum. Nu kan man ju tycka att jag inte hade fått varken brevet från immigrationsverket eller visumet stämplat i passet om jag inte hade betalat men det var ingen ide att börja bråka (och jag gillar inte bråk ändå), det var bara att se glad ut och göra som jag blev tillsagd.

I helgen hade vi besök av ett band från Geelong utanför Melbourne, eller rättare sagt Leo (som är Stephens smeknamn och som han kallas av alla förutom mig och sin familj) och bandet hade besök. När Stephen försiktigt berättade för mig att han lovat dem att bo här i en natt (2 personer i en natt blev visst 2 personer första natten och ytterligare 2 nästa natt) var jag inte särskilt imponerad men det visade sig att de tuffa heavy metal rockarna var alldeles ofarliga och inte alls bestämde sig för att krascha huset på fyllan. De sov mest eller satt ute och drack öl i solskenet. Och innan de åkte i Söndags städade de undan efter sig, duktiga pojkar.

I lördags var jag även och shoppade med Rosie, hon hjälpte mig att uppdatera min garderob till nya jobbet så jag fick ett par byxor och 4 skjortor och en kofta så nu klarar jag mig ett tag till.

I måndags provade jag på hur det är att vara hemmafru och det var dötrist. Jag lämnade in bilen på service och sen gick jag hem och kanske att jag sov en stund på soffan efter morgonpromenaden från bilverkstaden och frukosten. Sen rensade jag lite ogräs och bestämde mig för att städa garderoben i det lilla sovrummet, tyvärr kom jag bara halvvägs så allt ligger på golvet i väntan på att bli sorterat tillbaks in i garderoben.

Och igår var jag i Canberra på Svenska ambassaden och ansökte om ett nytt pass, vilket slöseri med tid. Jag flög in försent för att göra nåt vettigt så jag hade en timme på mig innan ambassaden öppnade igen efter 2 timmars lunchstängt(!) och jag bestämde mig för att strosa omkring i ambassadområdet och kolla läget. Det var en jättehärlig vårdag och det var grönt och soligt och fina gamla hus och stora ambassader, och en massa poliser. När jag hade strosat omkring i 40 minuter och passerade svenska ambassaden för 3:e gången så tröttnade jag och lutade mig mot en stenmur i skuggan alldeles utanför ambassade och det dröjde 10 sekunder innan farbror polisen kom fram och undrade om jag letade efter nåt eller vad jag hade för mig. Jag berättade lite nervöst att jag hade bokat tid på ambassaden vid kl två för att ansöka om nytt pass och de bestämde sig för att jag inte var något hot mot riket och vi småpratade en stund om ditt och datt i väntan på att ambassaden skulle öppna. Stenmuren jag lutade mig mot tillhörde visst Isralels ambassad och en bil som kom ut därifrån vinkade till sig polisen och frågade nåt, jag hörde inte vad men jag hörde att han svarade att "Hon har ett ärende på Svenska ambassaden och väntar på att de ska öppna". Jag kände mig nästan som en terrorist!

När jag väl kom in på ambassaden tog det hela inte ens en kvart! Och inte ville de ha mitt fingeravtryck heller, vilket är tur det för snart kommer ännu nyare regler och då måste man åka till Canberra först och ansöka om pass, sen måste man åka dit och hämta ut det! Helt galet! Så jag har tur som bara behöver åka dit en gång och kan få det skickat till Adelaide och hämta det där. När det hela var klart var det bara att ringa efter en taxi och åka tillbaka till flygplatsen och vänta en dryg timme på att få åka hem igen.

Och idag var det första dan på nya jobbet, jag var lite nervös men inte så farligt faktiskt, lugnare än jag trodde att jag skulle vara. Jag belv introducerad till de flesta och sån tur är så har de namnskyltar vid skrivborden så jag behöver inte bekymra mig lika mycket att jag ska glömma bort namnen. Efter rundvandringen tillbringade jag resten av dagen framför datorn och läste om Clipsal och alla dess procedurer och kvalitetsmanualer, och det kommer jag fortsätta med resten av veckan. Jättespännande och inte alls sövande... Första magkänslan är att jag kommer att trivas där, och kläderna jag köpte passar in alldeles utmärkt. Jag får dessutom ha klackskor om jag vill, inte stillettklackar och om jag ska ut i produktion måste de vara lägre än 5 cm och ha en diameter på minst 3 cm. Det blir nog att parkera ett par "produktionsskor" under skrivbordet om det skulle vara så att jag har fel skor och måste lämna kontoret och ge mig ut på golvet.

Men nu har jag skrivit alldeles för mycket, får nog se till att uppdatera oftare... Och vi har fortfarande telefonmodemhastighet på vår internetuppkoppling och jag har inte tid att sitta här hela kvällen så det blir bara ett kort på Stephen, eller jag menar Leo...