Med vingliga steg..

..och en online tutorial som Lin hittade så har jag lomofierat lite. Hoppas att det är ok med er Nina och Daniel att ni fick vara modeller, jag tycker att det är ett så himla bra foto. "Före" kortet är längst ner och det photoshoppade är överst om nån nu funderar på vilket som är vilket.

Annars händer här inte så mycket. Det är måndag, en hel vecka kvar på jobbet tills det är helg igen. Aningens negativt sätt att se det på men jag är tyvärr lite negativ när det gäller jobbet. Jag vill att det ska vara helg så att jag kan gå min kurs och fotografera mera. Och så vill jag att det ska vara imorgon eller onsdag så att jag får mitt nya objektiv. Hoppsan, där halkade jag visst in på fotograferandet igen.

Vi pratade lite mer om att flytta till Sverige igår och jag tror nästan att jag är med stressad än Stephen för tillfället. Jag oroar mig för att berätta för hans föräldrar och vi kom överens om att det är nog bäst att vänta tills efter mor och far varit här iallafall, så mammsen och pappsen ni får inte säga nåt när ni är här.

Jag har haft en del folk som har ringt till min svenska telefon som ligger här bredvid teven, den som jag använder om jag behöver messa mor och far nån gång i halvåret =). Iallafall så fick jag ett meddelande igår "Farsan kommer och hämtar dig vid 14.15". Jag kunde inte låta bli att skicka tillbaka att "jaså du, det blir långt att åka för den här telefonen är i australien för tillfället". Imorse så hade filuren på andra sidan svarat "Å fy f-n, Australien, har haft det här numret till min styvfar i så många år inlagt. Vem har numret nu då? Inte för att det spelar nån större roll, bara kul att veta vem som svarade.. Själv heter jag Andreas och är från Uppsala". Jadu Andreas från Uppsala, det kan du ta och fundera på! Ett tips, kolla internet, eniro eller kanske hitta.se. Mer än så får du inte veta.

Det är några nummer som fortfarande, efter 6 månader utan ett svar tillbaka, ringer och ringer och ringer. Ingen svarar eller så lyfter jag luren och lägger på. Kanske det hade varit smartare att svara och säga att de har fel nummer men det kostar skjortan att göra det härifrån och jag vill helt enkelt inte svara. Nu har jag börjat skicka ett mess tillbaka och säga att det är fel nummer, änsålänge har ingen messat tillbaka eller ringt igen, förutom Andreas i Uppsala då förstås.

High tea

Idag har jag och Jenny har varit och ätit/druckit high tea. High tea är som eftermiddagsfika med lite "exklusivare" smörgåsar, små bakelser, och scones, kanske skulle kunna ersätta antingen lunch eller middag, beroende på när man har det. Och det finns säkert många varianter av vad man äter, vi valde den enklaste varianten. Jag som redan ätit lunch vart rejält mätt, särskilt av sconesen med grädde och sylt. Jag tror att jag ska sluta äta vispad grädde, iallafall i såna mängder. Till detta så drack vi te och/eller kaffe. Då kom jag att tänka på min kafferservis därhemma, Maria björnbär från Rosenthal. Jag valde den när jag skulle konfirmeras tror jag och så började mormor köpa alla grejerna och nu sitter den därhemma och väntar på mig, tillsammans med Swedish Grace som jag fick av min kära mor i 25-års present när jag var i Australien innan jag hade träffat Stephen. Jag har aldrig använt den. Maria Björnbär hade jag framme några gånger när jag hade födelsedagskalas i Luleå. Kanske att jag får ordna med high tea hemma i Sverige nån gång, fast då tror jag att jag hoppar över grädden till sconesen.


Jag har börjat tänka på sånt nu på sistone, när jag och Stephen har pratat om att flytta. Jag kommer att tänka på sånt som jag saknar och som jag ser fram emot när vi kommer hem. Lite sentimental nästan. Jag tror att jag kommer att grina massor när vi landar i Sverige för att stanna. Jag börjar nästan grina nu när jag tänker på det. Helt plötsligt så går det liksom att ta på, på nåt sätt. För vi har satt oss ett datum. I närheten av min 30-årsdag. Det kommer att gå så rasandes fort.

Jajamänsan

Då var det klart! Om ett par dagar kommer det i brevlådan, det nya objektivet alltså. På affärn skulle det kosta $750 men på nätet kostade det $600, som hittat! Dessutom sa affärn $650 över telefonen när jag ringde och när jag kom dit sa de $750 så då vart jag lite sur och sa nähädutack, den gubben går inte och så gick jag. Eller kanske inte riktigt, jag sa mer att det var konstigt när jag ringde så gav ni mig ett annat pris, tack men det får vara för den här gången. Han påstod att de betalade mer för objektivet så det priset kunde de verkligen inte ge mig.

Jag har just kommit hem från imminent psychosis senaste spelning, både Jens och Anders vart mäkta imponerade av oljudet. Anders köpte till och med en t-shirt, och Jens har redan luvtröjan, den har han haft på sig sen han köpte den förra helgen, jag tror nästan att han sover i den också, för så skön är den faktiskt. Jag har specialutgåvan, en "limited edition" i rött. Den är limitid till ett exemplar och det exemplaret är mitt mitt mitt. Liksom den rosa kepsen som också endast finns i en utgåva. Den är inte lika välanvänd dock, keps är inte riktigt min grej liksom, inte ens på golfbanan.

Lördag morgon på Melvillet Street

Det har varit svårt att skriva varje dag den senaste veckan, jag får väl skylla på hur viktigt och populär jag är så att alla vill träffa mig. Jag var hemma i måndags kväll och sen har jag varit iväg varje kväll. Men nu sitter jag här och käkar frukost och kollar in vädret för idag på kamerakursen har vi "field trip" om det inte regnar. Kameror tycker nämligen inte om att bli blöta. Innan kursen så ska jag in på kameraaffären inne i stan och snacka objektiv med dem. Får se om det blir en uppgradering eller inte. Men vänta nu här! tänker du, hur många objektiv ska du ha egentligen? Då är det ju så här att jag har 3 kameror som alla har olika objektiv, den gamla gamla har skruvfäste, den andra filmkameran har Canons EF-fäste och den digitala har Canons EF-S fäste, man kan iofs sätta EF objektiv i ett EF-S fäste men inte tvärtom. Så alla objektiv som passar till den nya filmkameran passa i den digitala, men objektiven till min digitala behöver inte nödvändigtvis passa på filmkameran. Ska jag ta det en gång till =) Eller har du redan slutat läsa...

I vilket fall som så är det dags att ge sig iväg så att jag inte kommer försent.

Check this out!

Här är nyaste tillskottet till min kamerasamling, ett 70-200mm zoom objektiv som väger ett halvt ton!

Det landade i min ägo i tisdags kväll. Min kollega Lyndon från ZF höll på en hel del med fotograferande ungeför när jag höll på att lära mig gå =) Hans kamera har gått sönder och han har nog inte heller använt den de senaste 15 åren och frågade om jag ville låna objektivet, och eftersom han åker till Kina om tre veckor och ska vara där i 3 år om allt går som det ska och jag ska flytta till Sverige innan han kommer tillbaka så får jag låna det på obestämd tid. Skitbra!

Hoppsan

För 5 minuter sen var det här en fint inslagen förstavinst i lotteriet på välgörenhetskvällen jag just kom hem ifrån. En välgörenhetsorganisation, jag tror det är för barn med cancer men jag är inte säker, anordnade en "fundraiser" på Highway hotel, de visade Dirty Dancing och hade vin och ostprovning och för en donation på 2 dollar så fick man en liten handpeeling och massage. De sålde även lotter med 4 priser. Eftersom jag satt längst fram på kanten så fick jag hjälpa till att dra vinsterna, och jag var så duktig och drog förstapriset till mig själv =) sen drog jag ett till där det visst fanns 2 lotter med samma färg och nummer, och sistan drog jag till Jenny. Ganska bra utdelning om jag får säga det själv! Jag lovar att jag tittade bort när jag drog vinsterna.

Och ni som känner mig väl vet att jag inte kan hålla mig utan jag var tvungen att kolla in vad det var jag vann, för sent insåg jag att jag glömde ta kort på den innan jag rev ut allt. Iallafall så fick jag lite duschtvålar och nån tvättsvamp, ögonkräm, ansiktskräm och ansiktstvätt och skin tonic, och en "perfumed body spray" som luktar alldeles förfärligt illa så den åker i soporna direkt. Men de andra grejerna är helt klart användbara.

Det var en härlig stämning på puben där vi var, fullt med tjejer som alla har sett dirty dancing 200 gånger var och tjuter högt så fort en av de klassiska kommentarerna kommer. Det var bara stackars Lynda som inte hade sett den förut med mig och Jenny på varsin sida som kunde det mesta utantill. Jag måste erkänna att han är ganska hot i filmen, den där Swayze. Det är nåt extra när de kan dansa alltså! Och lika hot som filmen är, lika iskall är Stephen när det gäller att dansa, typiskt! Det är inte ens lönt att försöka. Ett kylskåp skulle föra bättre än Stephen...

Det blaus!

Jag hoppas att min käre far inte får mardrömmar när han ser fotot på diskmaskinen...

Idag har det varit nåt otroligt blåsigt ute, nästan lite som Gudrun skulle jag vilja påstå. Inte för att jag var i Småland när Gudrun härjade, det var på den tiden då jag bodde i Luleå, så jag vet egentligen inte vad jag pratar om men det blåser som f-n i vilket fall som. Nästan lite otäckt tycker jag, det viner i husknutarna och helt plötsligt skramlar det till från nåt som blåser runt utanför, typ mina blomkrukor eller sopkvasten som trillar ner.

Jag har kommit på nåt som jag saknar här, att bara sitta vid ett fönster och titta ut och kuckelura, utan att se grannens staket eller med persiennen nere så att ingen ska se in. Som lappsjuka fast tvärtom. Jag upptäckte det förra helgen när vi var iväg och sovrummet hade en alldeles storslagen utsikt, fast när jag satte mig ner bekvämt i soffan upptäckte jag att tvärslån mitt på glasdörren var precis i vägen så jag såg ingenting iallafall så jag fick ställa mig upp istället och det tar liksom bort lite av tjusningen.

Jag kommer ihåg hemma i Dörarp när jag och mamma satt och solade på baksidan på balkongen, eller jag och pappa satt på trappen på framsidan en söndag och undrade vad all for efter. Eller när vi satt inomhus i de blå stolarna och drack kaffe och läste en bok och smygtittade på alla som gick förbi. Det saknar jag. Skit också, nu får jag hemlängtan igen.

Titta pappa!

Titta vad jag kan!

Hrmm...

Efter närmare undersökningar om council approvals och annat tror jag inte att Stephen är det största problemet med att bygga ut carporten. Om vi bestämmer oss för att bara ha en segelduk som släpper igenom vatten och vind så behöver vi inte approval från council, vill vi lägga tak på så måste vi det. Om det är en fristående carport/veranda mindre än vissa mått som jag inte orkar rabbla så behöver vi inte council approval men eftersom den kommer att sitta fast i huset så behöver vi det.

Make sense? Jag får alltså bygga till en fristående veranda inom vissa mått med tak på, men jag får inte lägga tak på om den sitter fast i huset, då får jag bara ha segelduk som släpper igenom vatten och vind. Om jag fattade det rätt. Och just nu så lockar inte en massa pappersarbete och ritningar och ansökan bygglov för en sketen lite förlänging som kommer att vara exakt likadan som den som redan sitter där, fast med genomskinligt tak istället för plåt eller vad det nu är.

Emma not happy!

Sakta men säkert?

Idag har jag tagit det första riktiga steget mot att förlänga vår carport hela vägen till skjulet så att vi får tak över vår lilla uteplats. Det borde gå att göra för en ganska liten peng för det är inte mycket som vi behöver, ska bara se till att vi får godkänt från City of Marion som är vårt council, lite som kommun fast mindre. Det är 10-12 stycken councils i Adelaide, tror jag. Och olika councils har olika regler om hur man får bygga och hur nära gatan och vilken stil och bla bla bla. Så det är bäst att kolla med dem först, inget svartbygge här inte. Det knepigaste blir att övertyga Stephen att vi ska göra det, han är inte riktigt lika positiv till det som man skulle kunna önska. Han tycker att det är onödigt att göra det om vi bara ska bo här en sommar till. Det kostar mer än det smakar liksom. Men jag ska se om jag inte kan massera honom in på andra tankar... Måste bara få honom att komma på själv hur bra det kommer att bli, det hjälper inte att jag säger det hela tiden. Nån som har några bra ideer hur jag kan övertyga honom?

Zzzz...

Den här gången är det Stephen som är lite tlött. Han har just försökt sig på att äta 1kg biff med tillhörande potatisklyftor och grönsaker på 30 minuter för att få 50% rabatt och en t-shirt från restaurangen där vi åt. Han misslyckades. Med marginal. Så nu sitter han på soffan och kollar på cricket och pustar och stånkar. "Vad var det jag sa" har jag inte sagt än med det har varit redo på tungspetsen ända sen han fick tallriken framför sig. På meny så stod det 1kg kött med grönsaker och potatisklyftor *conditions apply. Conditions var att det var 400 gram var av potatis och grönsaker och att han måste skrapa rent tallriken i princip vilket stod inte på menyn men som servitören berättade glatt när vi frågade honom, efter att han serverat Stephen den gigantiska måltiden.

Men vi fick iallafall jättegod mat allihopa. Aningens amerikaniserat steak house även om det hette outback Jack. Och servitören berättade också att egentligen så skulle han komma ut med en stor koklocka och göra alla uppmärksammade på att Stephen hade antagit utmaningen. Jag tackade min lyckliga stjärna för att detta inte hände eftersom det hade varit utomordentligt pinsamt för alla vid bordet.

Idag på kamerakursen framkallade jag ytterligare bilder och jäklar vilket pillejobb det är. Det ska testas och grejas och rättas till och torkas av och 2 minuter i ena badet och 30 sekunder i nästa och några bad till och sen ska det sköljas i 15 minuter. Det tar en evighet alltså! På 3 timmar idag så framkallade jag 5 kort och inget av dem är perfekt. Är det inte damm och skräp på negativet som inte syns förrän man spenderat en halvtimme på att framkalla pappret så har nån använt framkallningstången i stoppbadet och så får man vita fläckar på fotot där man petat med tången, eller så råkade jag stöta till negativet i hållaren så att fotot hamnar på sne på pappret... Det enda som går snabbt och enkelt är att torka den färdiga bilden i torkgrejen, fungerar lite som en mangel med varmluft. Stoppa in pappret i ena änden blött så kommer det ut i andra änden alldeles torrt.

Men det är lite terapiarbete över det, lite meditativt liksom. Fast ingenjör som jag är så vill jag göra arbete så effektivt som möjligt, exponera alla papprena, framkalla alla på en gång och skölja dem samtidigt, men det ska man egentligen inte göra för saker och ting kan ändras under arbetets gång. Och så måste man göra ett testfoto för varje foto man vill framkalla annars vet man inte hur lång exponeringstid man behöver. Och det måste genom alla baden först innan man kan ta sig en första titt på det. Och även om jag skrev ner alla olika parametrarna idag för varje kort så är det inte så enkelt att jag bara kan ställa in allt likadant nästa vecka om jag vill göra om ett kort utan jag måste börja om från början för olika förstoringsapparater och olika temperaturer och koncentrationer i de olika baden gör skillnad. Jag tror inte att det blir nåt eget mörkrum här hemma. Aldrig någonsin...

Zzzz...

Shit vad jag har varit trött idag, hela dagen. Kom på att det kanske inte var så smart att ge bort en halv liter blod och sen gå hem och dricka portvin.

Note to myself: ingen alkohol på 24 timmar efter blodgivning!

Date night

Idag har jag och Stephen varit på date. Vi lagade god mat, hyrde en film, åt ost och kex och drack portvin. Jag håller fortfarande på och smuttar på mina sista droppar. Det var portvinet från Whistler Wines som jag köpte när Jonas och Merete var här. Vi köpte varsin flaska medans pojkarna muttrade över priset. Men flaskan var så himla fin och vinet jättegott! Förresten det heter ju fortfified Shiraz, inte portvin. Tror att portvin enbart kommer från nånstans liksom champagne kommer från Champagne. Störtlöjligt!

Jag har även gett blod idag. En gång när jag bodde i Luleå så ringde jag och bokade tid för mig och tjejerna att åka och donera blod. Jag hade tänkt på det ett tag och de andra var intresserade så varför inte. Jag ska tillägga att jag såg fram emot att dra mitt strå till stacken och vara en god samarit. Tyvärr så sa blodgivartanten att mina ådror var för små så att det inte skulle funka för mig att ge blod, jag var ganska besviken. Av nån anledning så har antingen mina ådror blivit större eller så är de desperatare för blod i Australien för här går det hur bra som helst.

Men jag blir alltid lite skeptisk när jag fyller i det där formuläret där man måste deklarera om man har injicerat saker på egen hand eller tatuerat sig osv. Jag vet ju med säkerhet att jag inte tatuerat mig eller injicerat nåt på egen hand, eller bott i England alldeles för länge när galna kosjukan härjade men det är småsakerna som om jag varit till doktorn sen sist, eller om jag käkat några smärtstillande. Jag kommer inte ihåg sånt, och jag vill helst inte att blodgivarpolisen ska komma och ta mig för att jag glömde bort att jag faktiskt var hos doktorn av nån anledning för 3 månader sen som jag förträngt för att jag inte var dödssjuk så det var ingen mening att lägga nån energi på det.

Man skulle ju kunna tycka att de borde veta min sjukhistoria om jag uppger min identitet men icke. I Australien har de ingen central databas över sjukhusvistelser etc. Så man kan gå till en massa olika doktorer och om man vill att de ska dela informationen så måste man begära att ens privata mapp skickas dit man vill. Jag har aldrig försökt att komma åt nån information men jag kan ju knappt ens komma ihåg vilka olika doktorer jag varit till. Jag tror att de håller nån sorts databas för vilka receptbelagda mediciner man får dock, annars skulle ju folk missbruka tabletter "as if there was no tomorrow". Tur att jag inte har såna problem.

Och förresten Lin, jag har en till poäng till Sverige i Sverige vs Australien. Plastpåsar på rulle! Mina fryspåsar kommer alla i en hög vikta på mitten och instoppade in en annan påse. Den lite dyrare varianten har en perforerad kant så att man river av påsarna likt papper i ett kollegieblock. Kanske finns här pengar att tjäna på plastpåsemarknaden!

Men det blir oavgjort vid närmare eftertanke för här kan man köpa återföslutbara påsar "zip lock bags". Och eftersom mamma och pappa köpte såna och tog med sig hem sist så tog jag för givet att de inte fanns att köpa på mataffärn. Och såna påsar är himla bra så där har jag bara en sak att säga, plastfolie släng dig i väggen!

Hoppsan

Jag glömde visst bort att blogga igår, det tog mig flera minuter att komma ihåg varför. Efter jobbet åkte jag och handlade och sen åkte jag hem och lagade middag. Stephen jobbade sent, ända till klockan sju! Inte bra, han blir så stressad och sover dåligt när han har mycket att göra och måste jobba över, och när han sover dåligt så sover även jag mindre bra, även om jag sover bättre än honom. Iallafall så gick jag på bio med Jenny och såg Harry Potter, efter 2 timmar och 15 minuter insåg jag att just det ja sista boken är 2 filmer! Så nu är det bara att vänta på resten. Typisk, jag hade liksom sett fram emot att se sista filmen och få det överstökat men så blev det ju inte.

Idag har jag invigt min nya tripod som är en tidig födelsedagspresent från Stephens familj. Jag tog lite svartvita foton med filmkameran som jag tänkte ha med i min "portfolio" för kursen. Vi har en scanner så när jag gått klart kursen ska jag se om jag inte kan scanna in bilderna och ladda upp dem, så som man fick göra på stenåldern innan alla hade digitalkameror. Men det tar en månad eller så till.

Det är fortfarande lika roligt att fota, jag stannar till och med på vägen hem från jobbet om jag ser nåt jag tror blir bra, för halva lördagen är uppbokad med kursen och resten av helgen försvinner så himla fort och då är det bara nån timme efter jobbet kvar att fota. Fast nu när jag har tripoden så kan jag ge mig ut och ta kort även när det är mörkt! Fantastisk!

Jag fick mail från Nina idag, hon skickade några länkar till lediga jobb i Jönköping, kanske att man skulle skicka in en ansöka och se om de tycker att man är nåt att ha. Tror att jag får ta och ringa till konsuln nån dag och höra vad som gäller med Stephen och visum. Undrar om jag hinner hem innan det är dags att fira de trettio eller inte...

Hipp hipp hurra

Jag är bjuden på födelsedagskalas!

Jess & Jodi have passed the carton & are turning quarter of a century. Come and party with us at the Vic on Saturday 12th September from 8.30pm.

The theme is "When I Grow Up" so think back to your childhood years & remember your heros, dream jobs or just come as a costume you've always wanted to dress up in. We're giving you a couple of months notice so there is no excuse :-)

Jag känner Jess litegranna, inte så att jag skulle bjuda hem henne på en fika men vi träffas på fester några gånger om året och hon brukade "dejta" en av Stephens kompisar och kommer fortfarande med på fester lite då och då. Jag kan inte komma ihåg att jag nånsin träffat Jodi, och jag är inte helt säker på att det har sagt till på "the Vic" att de bjudit in hela sin facebook vänkrets till "dress up party". Tänk om alla kommer dit och så blir de inte insläppta! Behöver jag förresten tillägga att jag inte vill gå?

För det första så avskyr jag att klä ut mig så det kommer inte på tal. Och jag är trött på att slösa tid och försöka umgås med folk jag inte skulle sakna om jag aldrig mer träffade dem och prata smink och frisyrer eller vem som köpt hus vart och hur mycket och vad de ska renovera, eller hur det går på jobbet, (Jotack det går bra, och du då? Jo det är helt ok. Ok, aha, det är ju bra. Mmm, ..., fint väder vi hade idag. Jo fast det regnade ju lite. Ja det gjorde det ju, fast vi behöver ju regnet. Mhmm...). Eller skvallra om vem som sa vad till vem och varför. Och jag har försökt, jag har faktiskt det men det funkar liksom inte. Jag sitter hellre hemma ensam än följer med. Stephen får ju gärna gå och umgås med sina vänner, det går alldeles jättebra, bara jag slipper. Det är nästan som om att ju längre jag är här desto mer vill jag hem för jag hittar mer och mer som bara inte känns rätt liksom.

Jag träffade några av tjejerna i fredags. Stephen var och kollade på en footy match (australiensisk fotboll, nån variant av rugby typ) hos Lisa och Podger tillsammans med polarna och några till flickvänner. När jag kom dit så berättade jag att jag spelar med en orkester och att vi repar på fredagkvällar. Shit vad jag fick höra det! Thats so cute, bla bla, are you going to band camp, hahaha. Bara för att de inte har nån hobby förutom att följa efter sina karlar och vara alla tillags. Nähä, det kan jag vara utan. Min kamera är roligare sällskap, där får jag respons som stimulerar hjärnan litegranna. Jag måste tänka för att använda den liksom, jag behöver inte tänka så mycket med dumbrudarna...

Och sitta där i köket och hänga och försöka verka åtminstone lite intresserad medans grabbarna antingen är ute och röker och pratar om ingenting och visar fåniga videoklipp på varandras telefoner, höhöhö såg du det!, eller sätter igång Xboxen och börjar spela nåt jädra spel där man ska slå ihjäl varandra, höhöhö såg du det!.

Nä, tacka vet jag att umgås med svenskar, där killar och tjejer faktiskt kan prata med varandra utan att det blir konstigt. Vi är aningens mer socialt utvecklade. Ska se om jag inte kan ordna nån egen födelsedagsfest med vettiga människor som jag faktiskt vill träffa och ha kul med. Kanske om jag skickar ut en svensk inbjudan och om man inte fattar så får man inte komma...

Borta bra men hemma bäst

Vi var på en liten minisemester i helgen, till Wirrina Cove. Fantastiska vyer och lite för mycket rödtjut =)

Pojkarna filosoferar i solnedgången

Det blir inte mer än så den här gången för nu är pizzan här och jag är hungrig!

Tadaa!!

Så här blev det med kaklet på plats! Jag måste erkänna att jag vart lite ställd först när jag såg det och tänkte att, shit, det här blev ju inte alls bra! Men nu har jag vant mig och det blev himla bra faktiskt. Frågan är ju vad vi gör näst för nu är köket uppdaterat men resten ligger liksom lite efter. Det blir nog en budgetvariant av badrumsrenovering med ny duschkabin och handfat och kanske lite ny färg på väggarna. Det är liksom lite svårt att vara utan det enda badrummet och duschen.

Snart är det klart!

Är det inte tjat om kameror och fotografering så är det kök och diskmaskin. Och imorgon kommer kaklaren och kaklar (såklart). Kaklet hette faktiskt latte vilket är precis vad jag tyckte att färgen liknade. Kolla in själv vetja. Kakel och bänkskiva passar som handen i handsken!


Ikväll gick vi ut och käkade middag på en pub, the British. Mycket trevligt ställe, jag beställde i princip korv och mos, fast lite snajsigare restaurangvariant då'rå, så korvarna var korta och tjocka och moset var av sötpotatis med rosmarin och red wine jus. Varför kalla det jus! Det låter ju helt otroligt töntigt! Men gott vad det iallafall. Stephen beställde seafood paella, vilket inte var alls dumt det heller. När servitrisen kom ut med maten så tittade hon på Stephen när hon frågade vem som beställt korv och mos. Jag är väl egentligen inte jätteförvånad. För er som känner oss skulle nog de flesta associera Stephen med korv och mos och mig med seafood paella, precis som servitrisen. Men idag var det tvärtom.

Spännande var det här!

Nu har jag haft mamma och pappas gamla kamera laddad med film över helgen och tagit några foton och jag måste säga att det är helt annorlunda att ta kort med den jämfört med de båda andra, man får inte ha bråttom om vi säger så. De andra är båda Canon och har i princip samma funktioner det är bara det att den ena är digital och den andra film. Den gamla Ricoh-kameran däremot är ett helt annat kapitel, ja till och med en annan bok, kanske till och med på ett annat språk. Den väger lika mycket som de andra 2 ihop, gör absolut ingenting automatiskt (de andra 2 gör precis allt åt mig om jag ber dem) och luktar lite unket (sorry mamma, jag skrev det igen, men den gör faktiskt det!). Jag kan inte ens lämna in filmen för framkallning lite varstans eftersom det är "true black and white" som hon på affärn kallade det. Det finns svart-vita filmer som vilken kodakaffär som helst kan framkalla men de är inte de äkta svart-vita filmerna tydligen. Man kan visserligen stoppa i vilken film som man vill i den men i och med att vi lär oss att framkalla och sånt så måste vi ha denna typen av film, ilford FP4.

Trots allt detta så är det en speciell känsla att ta fram den gamla kameran, ljudet när man drar fram filmen och klicket när man trycker på avtryckaren. Det kräver lite mer att ta kort med den, man kan inte bara sätta på automatiskt läge och klicka på. Då kan det hända att allt blir antingen svart eller vitt och det är ju liksom meningen att det ska bli både och, plus alla nyanser däremellan. Och det tar lite tid att fixa till rätt inställningar, kanhända att jag blir snabbare såsmåningom men just nu så är det lite omständigt. Men jag ger inte upp så lätt! Kan jag mästra den här kameran så kan jag ta kort med vad som helst =) Och det är nåt speciellt med en sån gammal kamera...

Det ska bli riktigt spännande att framkalla filmen själv och se hur korten blir, att lära känna kameran liksom. Jag upptäckte idag att 50mm objektivet inte är riktigt runt =) Jag försökte skruva på ett filter, mest för att se vilken storlek som passade så att jag kunde köpa ett nytt för att skydda objektivet men det var stört omöjligt och efter lite svärande upptäckte jag varför, det är inte helt runt. Jag har funderingar på att lämna in kameran för en rengöring och rundsmörjning, den har ju trots allt legat i träda i närmare 20 år, kanske kan de fixa till objektivet också.

Ledsen om jag tråkar ut er med kamerasnack men jag kan inte hjälpa det, jag har fastnat på riktigt tror jag. Iallafall för ett tag framöver. Min lilla trädgård- och orkidee-feber gick över rätt snabbt när allt dog... Men jag skulle kunna prata kameror och fotografering tills jag kräks, och då har åhöraren nog haft kräksjukan i minst en vecka först. Stackars Stephen, jag försökte förklara nåt för honom i helgen när vi åkte bil nånstans och han bara tittade på mig och log, då insåg jag att han inte alls var det minsta intresserad. Jag vill ju bara förklara hur enkelt det egentligen är med det tekniska när man inser hur allt hänger ihop, det är inte alls svårt! Ska bara se om jag kan får ordning på det där med en extern blixt också, och snart får jag ett stativ att leka med!

Bit by bit...

Steg för steg så åker det gamla ut och det nya in, senast så var det taklampan och här kommer bilder som utlovat. Tusen tack till snickaren som hade sönder den gamla! Vi har 2 av dem så är det nån som är intresserad så finns här en komplett kvar för upphämtning...

Lägg märker till detaljerna... För snart är den begravd och historia och kommer aldrig mer vara likt en vagel i ögat på en ung svenska alldeles för långt hemifrån.

Så här swisch är den nya! Same same but different liksom, very different!

Snabba ryck!

Idag har vi köpt kakel till köket, det tog sammanlagt 40 minuter från det att vi åkte till affären, valde vilket vi ville ha, körde hem och kollade att färgen passade, åkte tillbaka till affären och beställde och betalade. I like! Det blev en latte-brun-beige färg, i avlånga bitar 10x30 cm, glaserade eller blanka eller vad det nu kan heta. Foton kommer senare när det är på plats.

Idag framkallade vi första filmrullen på kamerakursen. Sen fixade läraren ett "contact sheet" med miniatyrer av alla korten, typ ett index som man får när man framkallar vanliga kort hos fotoaffären. Skrivaren/scannern är vid andra datorn så det får bli en annan gång som jag scannar och laddar upp, är lite lat just nu. Dessa fotona är tagna med min ebay kamera men från och med nu blir det enbart mor och fars gamla kamera som jag fotar med, jag har stoppat en rulle färgfilm i den andra av nån anledning som jag inte riktigt vet men den kan nog komma till användning nån gång. Det är faktiskt lite kul att fota med film istället för digitalt. Inte för att jag kommer att ge upp min nya fina kamera, det blir så jobbigt att ladda upp bilder då, men det är liksom charmigt på nåt sätt att fota "på riktigt". Ska bara klura ut hur den gamla suntax 9800t thyristor blixten fungerar. Man ställe in den manuellt på baksidan beroende på kamera inställningarna tror jag, och sen får man flytta en knapp på framsidan beroende om man använder den blå eller röda skalan, man kan även flytta den till vit men det vet jag inte alls vad det betyder. Kanske ska ta ett snack med läraren nästa lördag.

Jag har förresten bakat bröd idag igen, en gammal favorit i repris: Kubb. Kommer du ihåg det morsan, det var ett av recepten jag fick med mig från Ryssby. Får se om det blir lika bra här, jag återkommer med det senare. Måste köpa mer leverpastej också, den första korven är nästan slut. Jag visste väl att jag skulle köpt 2, varför gick jag och la tillbaka den andra...

Det kliar i fingrarna!

Jag var och hämtade kameran på posten imorse och jag får nästan binda fast mig i skrivbordet för att inte springa ut i bilen och sätta mig och leka med den. Jag har filmen redo i väskan, ska bara fixa ett batteri också men det kan jag inte göra förrän i eftermiddag på väg hem från jobbet.

Jag har rekat lite på Flickr efter foton som är tagna med samma kamera och det finns en hel del minsann.

Konstigt hur spännande det kan vara med en gammal kamera som luktar lite unket...

Tack och hej, leverpastej!

Vad är väl bättre att inviga köket med än en lettisk leverpastejmacka på hembakad lingonbrödmix från IKEA. Det var alldeles jättegott vill jag lova. Jag bakade brödet i måndagskväll och när jag var en snabbis på affärn för att handla yoghurtdricka med massa bakterier för att hjälpa magen på traven efter antibiotikan jag käkar för min hosta så funderade jag på vad jag vill ha för pålägg till mitt lingonbröd. Då kom jag att tänka på Lin och den lettiska leverpastejen som finns i varje mataffär och sprang genast till ost- och skink-kylen för att se om de hade lettisk leverpastej, och gissa om jag vart glad! Den smakar nästan precis likadant som pastejköket. Tror jag iallafall, jag har ju inte gjort ett kontrollerat smaktest precis...

Förresten...

...min "nya" kamera är här. Ska hämta den på posten imorgon!!! Sen måste jag bara hitta batterier till den.

Aja baja

Sorry, vart ingen blogg igår, jag hade lite karriärrådgivning med Stephen och min käre far igår. Åker lite bergochdalbana på jobbet igen. Men jag börjar se ett mönster nu, jag gräver ner mig och tycker att allt är skräp, sen pratar jag med mina nära och kära och tycker att det kanske inte är så farligt längre och allt går bra igen. Sen börjar det om igen =)

Ikväll ska jag till Annette och dricka te och tjöta lite.

Stackars lilla sjukling

Alla på jobbet tycks tro att jag var dödssjuk i helgen, aldrig har så många frågat hur jag mår och verkligen menat det och inte bara det vanliga how are you. Det är ju iofs trevligt att folk bryr sig men så sjuk var jag ju inte, det vara ju bara för att jag fick infektionen i ögat, som är så himla smittsam, att doktorn sa att jag skulle stannat hemma. Jag var inte mycket sjukare igår än jag är idag. Och hela helgen var vi ute och for runt och letade kakel och gick på fotokurs och köpte nya taklampor. Tur att jag inte stötte på nån olämplig som kunde skvallrat och sagt att jag minsann inte alls var sjuk.

Min nya kärlek

Jag är ledsen om jag tjatar men jag är kär i min nya diskmaskin. Jag hade tänkt från början att jag bara skulle köra glas och tallrikar och bestick och sånt. Mindre grejer för det känns lite som slöseri med vatten att stoppa i 2 grytor och köra en omgång. Det är ju som bekant torka i Australien och vatten är värt sin vikt i guld, iallafall för de stackars bönderna. Att sen gamlingarna kan ansöka om bevattningstillstånd så att de får vattna hur mycket de vill och när de vill medans vi andra får kånka vattenkannor och hinkar utöver våra 3 timmar per vecka på tisdagar och lördag mellan 6 och 9 på morgonen eller 18 och 21 på kvällen och drömma oss tillbaka till en tid när gräsmattor var gröna och sprinklers var mans rättighet är en helt annan historia. Är man gammal och inte har så mycket mer att pyssla med än sin uttorkade trädgård så är det kanske inte mer än rätt.

Tillbaka till diskmaskinen och nu är det ju sån tur att den faktiskt är större än jag trodde och det får plats 2 grytor plus en massa annat. Eller kanske inte en massa men iallafall tillräckligt för att det ska vara värt det. Och inte nog med det, den tar bara 7 liter vatten per disk! Det blir inte mycket diskat under rinnande vatten med 7 liter inte. Och även om man är duktig och häller upp diskvatten och sköljvatten så räcker iallafall inte 7 liter särskilt långt. Så du förstår hur lycklig jag är! Änsålänge delar inte Stephen min entusiasm lika mycket, kanske för att jag inte släppt honom i närheten av min lilla fisher and paykel guldklimp...

Att tvätta vitt

Varenda gång jag laddar tvättmaskinen med vitt tänker jag på samma sak. Min vän Åsa som enbart tvättar vitt, alltså vitt vitt vitt och ingenting annat om det så är 2 par strumpor och en t-shirt. Är det vitt så är det bara vitt. Och varenda gång jag har vitt som ska tvättas så tänker jag att idag, idag ska det minsann bara vara vitt vitt vitt, precis som Åsa. Och när maskinen är halvfull och inget vitt finns kvar i tvättkorgen så tänker jag, varenda gång, äsch bara den ljusgrå skjortan också, den är ju nästan vit. Och Stephens ljusblå skjorta, och min vit och grårandiga myströja, och den där ljusblå tröjan också, det är ju nästan vitt. Och vips så är maskinen full av allt möjligt igen. Sån tur är så tvättar vi ju i kallvatten på den här sidan så det gör inte så mycket, och det är en toppmatad maskin så det blir inte särskilt rent iallafall så det gör ingen om man blandar...

Hoppsan jag glömde

Så här fint hade vi innan vi renoverade. Fina små detaljer i kaklet och en brun spis, den funkade visserligen hyfsat bra för sin ålder men rostfritt skulle spöa skiten ur brunt vilken dag som helst!

Host host host

Jag stannar nog hemma från jobbet imorgon också, jag har ett sjukintyg, jag hostar och har en ögoninflammation, dessutom behöver hela lyan städas över ordentligt efter köksrenoveringen så jag får ha lite dåligt samvete för att jag stannar hemma när jag egentligen kunde jobbat och tvätta rent samvetet med en gammal hederlig vårstädning 1 månad för tidigt.

Jag har aldrig gillat att smita från saker jag har lovat göra eller anmält mig till. Under min studietid i Luleå försökte jag några gånger att strunta i första morgonföreläsningen men det slutade alltid med ett gnagande samvete som jagade mig ur sängen och upp och iväg alldeles försent utan frukost för att hinna in i förläsningssalen på pricken eller strax efter föreläsaren börjat.

Jag tänkte att jag skulle försöka "stitcha" ihop några köksfoton till ett stort så att man liksom får en bättre bild av hur det egentligen ser ut men varken Stephen eller jag vet hur man gör och jag orkar inte sätta mig med photoshop som jag inte har en aning om hur det funkar och leta rätt på nån online tutorial som förklarar hur man gör så ni får helt enkelt använda fantasin. Det är en pytteliten halvtöntig bild längst ner där jag gjort ett collage i Picasa som kanske hjälper fantasin lite på traven, om du hittar ett förstoringsglaset så att du ser den ordentligt, det kan hända att den blir större om du klickar på den.

Under själva renoveringen så råkade snickarna också ha sönder en glaskupa till lampan i vardagsrummet som jag har velat byta i snart 2 år men Stephen tyckte att det behövs väl inte för de funkar ju. Himla otur att de gick sönder så att vi fick köpa nya... Tyvärr så är kamerabatteriet dött så det får bli foton en annan gång. Men här kommer iallafall köket.

Asså...

...jag måste bara säga det, ajm in lööööv wid maj dishwåsher! Det tog inte ens 24 timmar, snacka om kärlek vid första omgången ren disk =)

Annettes mage

Här kommer en uppdatering av Annettes mage, 27 veckor! Tiden går fort.