En bild säger mer än tusen ord

Gud hjälpe mig...

Molnigt är visst bra för svartvitt

Här kommer lite bilder från utflykten till Kangaroo Island (KI) med Marie. Det får räcka med korten för jag ska iväg på "field trip" snart med min kamera kurs. Vi ska fotografera Adelaide by night så det blir att släpa på stativ och vänta på långa slutartider.

På KI hade vi det hyfsat varmt men det var mestadels molnigt så jag gick inte några vidare foton med knallblå himmel och hav men nån på kamerakursen sa att molnigt var bra för svartvitt så jag provade att svartvita ett foto och det blev väl ok. Men det är så himla svårt att uppskatta mina egna kort tycker jag. Jag blir så kritisk, men det är väl det som är tjusningen med fotograferandet, det kan alltid bli bättre.

Phantom of the opera

Om en månad ska jag och lynda gå och se fantomen på operan. Vi har båda samma problem med helt ointresserade pojkvänner så vi bestämde oss för att strunta i dem och gå iallafall, så det så! Their loss, som de säger här.

A positiv

Idag har jag varit duktigt och donerat en halv liter blod till röda korset i Australien. Min blodgrupp är A+, det kommer jag lätt ihåg för jag är ju så himla positiv jämt! "A positive person" liksom, förutom när jag är och påskcampar med Stephen och hans vänner förstås... Då kan jag lätt bli lite gnällig och smått negativ.


Igår var det 4e gången på min kamerakurs och det var väl lika svamligt som vanligt, men han visade några fina foton på slutet och då blir jag inspirerad. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: jag får nog ta och gå med i en kameraklubb!

Det går lite trögt att skriva idag, vet inte varför. Kanske för att jag har lite lätt blodbrist. Det är nog bäst att jag går och lägger mig och kollar på nyheterna, klockan är ju ändå 22.36. Och lite inskränkta Australiensiska nyheter kan man aldrig få nog av, vem bryr sig om den globala krisen när familjen Obama har adopterat en hundvalp...

Vi hade iallafall tur med vädret...

Då var helgens campingäventyr (äntligen) till ända, för egen del så var det både första och sista gången som jag följde med på påskcampingen till Gleesons landing på York Peninsula. Och andra och sista gången jag campade med Stephen och hans vänner. Jag har nog egentligen inget emot att campa men jag vill helst inte bo i en svinstia med krossat glas, överblivna grillrester och lukten av bränd plast efter att nån kastat nåt på elden som inte borde brännas upp. Jag är inte heller särskilt intresserad av att stanna uppe hela natten för att sedan kasta bort en alldeles kanonfin dag på att sova i ett varmt och äckligt tält. 2 gånger fick jag frågan "are you drinking tonight" som om det skulle vara det viktigaste i världen, och en tjej undrade om jag drack innan jag flyttade till Australien. Jag kände att jag nästan behövde komma på en ursäkt varför jag "tog det lugnt".

Men nu till lite mer positivt tänkande! Jag hade såklart med mig kameran och fotade en hel del och försökte mig på klassikern "solnedgång över havet" men det gick minsann inte alls bra, jag vet inte riktigt vad det var men jag skyller på ljuset! Alla vi fotografer vet ju hur viktigt det är med rätt ljus =) Och jag har inte den blekaste aning hur jag kunde gjort det annorlunda... Iallafall så kommer det lite bilder här nedan.

Stephens bil i Minlaton där vi stannade för att tanka.

Storfiskaren fångade nåt som vi fortfarande inte är säkra på vad det var, men det så nästan ut som nån sorts abborre och hade vass ryggfena och tänder.

Solnedgång över havet, titta inte för noga för bilden är inte helt skarp...

Fin utsikt några minuters promenad från där vi campade.

Jag vill nog påstå att Stephen är bättre på att åka vanliga skidor än sandboard. Han trillade och doppade hela ansiktet i sant, 1,5 dygn senare hittar jag fortfarande sand i öronen på honom...

Den australiensiska landsbygden.

Glad påsk

För visst blir man glad av att titta på halvdöda blommor. Här i Adelaide betyder påsken kyla och vinter medans i Sverige så börjar våren titta fram. Imorgon kommer min syssling Robert och hälsar på, och på fredag så sticker jag och Stephen och campar över påskhelgen. Vi ska till Gleesons landing på York Peninsula, det är lite av en tradition för Stephen och hans polare att åka dit över påskhelgen och jag har lyckats undvika det nu i 3 år så det är väl bara att bita i det sura äpplet och åka med, det kan ju faktisk bli jättetrevligt.

Usch...

Helgens fotoalster är verkligen allt annat än bra, lyckligtvis så är Marie allt som oftast ett fotogeni så här kommer hon igen =) Jag hoppas att det går bra Marie!

En välförtjänt drink efter boot camp vid Waterfall gully i Adelaides utkant, Marie valde dock att utesluta Bacardin och köra alkoholfritt.

Helgen var för övrigt fullspäckad från det att jag klev upp på lördag morgon tills jag gick och la mig igår kväll. Det började med bootcamp och brunch efter det, sen hann jag med att hälsa på både Annette och Sheila innan det var dags att åka hem och städa huset och hacka sallad och lite annat smått och gott inför besök av Stephens kusin Vanessa från Queensland och Stephens bror Greg och hans flickvän. Vanessa var i Adelaide för att fira deras farmors 90:e födelsedag och eftersom hennes pappa tycket att det var viktigare att kolla på fotboll än att träffa sin dotter så bjöd vi in henne på barbecue för det inte är så ofta vi får träffa henne. Det var jättetrevligt att ses igen och kvällen slutade inte särskilt sent men med ganska stora mänder rödvin.

Igår var det lyckligtvis dags att vrida tillbaka klockan en timme så vi fick en välbehövlig sovmorgon, sen bar det iväg för att köpa ett grattiskort till farmorn och vara på plats på Kensington Hotel vid kl 12 för födelsedagskalas. Alla möjliga släktingar från hela Australien hade kommit för att fira att Mama Lea fyllde 90 år, och vi hade köpt en sekatör till present vilket hon uppskattade väldigt eftersom hennes egen är från stenåldern och har rostat ihop. Och eftersom hon fyller 90 så tycker hon inte att det är lönt att köpa en ny, hon ska ju inte leva så länge till så hon klarar sig med den gamla om hon bara häller på lite matolja innan hon använder den...

Här är alla kusinerna på Stephens pappas sida, längst till höger står Stephens bror Greg, följt av Jamie, Vanessa och sist så har vi min lille Stephen (liten och liten)! Om man tittar på fotot kan man nästan tro att Stephen och Vanessa är syskon. Genetiskt så är familjen Lea allat annat än småvuxna, Vanessa är "kortast" med sin 180 cm, eller 5 fot och 11 tum som de fortfarande mäter i här, och alla kusinerna är kortare än sina pappor. Själv är jag nästan 5 fot och 8 tum tror jag (170cm) och inte van vid att känna mig kort.

Efter dryga 6 timmars födelsedagskalas var vi hungriga igen och Vanessa följde med tillbaka till vårt för att käka fish'n'chips och kolla på film "forgetting sara marshall", lättittad och varken särskilt bra eller urkass, men lite för lite rolig blev omdömet.

Så jag har en hektisk helg med urkassa foton att skylla på för att jag inte laddat upp nåt de senaste 2 dagarna.

Mojitos!!!

Nu sitter jag och Marie och dricker Mojitos, smaskigt värre! Krossa 12 myntablad, 1/2 lime och 3 msk socker tillsammans, fyll på med is 5 cl rom och toppa upp med sodavatten. Man ska egentlige skaka allt i en shaker innan man häller på sodavatten men eftersom jag inte har nån shaker så fick det gå bra iallafall och det gjorde det. Men det får inte bli för många för då blir det jobbigt på bootcampen, det ska visst bli riktigt hårt imorgon...

Jul jul strålande jul...

När det börjar bli ljust hos er hemma i sverige så blir det mörkare och mörkare här, och nästa helg blir det vintertid här (Ja jag vet, vi byter inte på samma dag, otroligt dumt. Hade jag fått bestämma hade vi avskaffat vintertid för länge sen!). Och även om det är 9 månader till jul så passar adventsstjärnor och ljusstakar bättre när det är mörkt, det blir så mycket mysigare så jag har bestämt att den får hänga framme året runt, och likaså ljusstaken. Att jag sen inte är nån jättehöjdare på att julpynta med ac på för att det är 40 grader varmt ute kanske har lite med saken att göra, men jag var inte så inne på det hemma i Sverige heller. Då berodde det mest på att jag var student och alltid åkte hem över jul och då är det ju knappast nån mening att julpynta massor. Jag är inte mycket för pynt i allmänhet faktiskt, det är så mycket att hålla reda på och damma.

Hot cross buns

Det här är en hot cross bun och det äter man till påsk i Australien. Den på bilden är delad på mitten och lätt rostad för att den ska bli godare. Man äter dem med mycket smör på... Själva bullen är en söt variant med russin i, det skulle du gilla pappsen för du tycker ju om russin i mat =)

Här äter Marie sin första hot cross bun, det kanske inte ser ut som att hon gillar den men hon tog en till så det får väl räknas som godkänt iallafall. Det gäller att passa på att umgås så mycket som möjligt för om 4 veckor så flyttar hon hem till Svedala igen och då kommer det att bli lite ensamt. Sån tur väl är så är Annette och Christina kvar iallafall så jag blir inte alldeles utelämnad. Och även om jag inte har jättemånga australiensiska tjejkompisar här så finns det några som jag inte har något alls emot att umgås med. Och vi får ju inte glömma Jens, han är nästan som en av tjejerna, och hans sambo Lynda som i princip kan kategoriseras som en av svenskarna.