Då var det dags igen

Dags att skriva alltså, jag tänker ganska ofta när jag springer på nåt i vardagen att "Det här, det är perfekt att skriva om på bloggen!". Tex att Stephen och jag mäter och väger varandra varje vecka för att se om vi går upp eller ned i vikt. Eller att australiensarna är aningens rädda för nymodigheter som att betala med kort vid pumpen när man tankar, vilket är skitbra för då är det aldrig nån kö när jag kommer med min lilla bil. Jag skulle även lägga upp ett kort på min lilla bil från när jag var och körde den på stranden i Moana. Och berätta om hur det gick med Stephens farmors bil som jag mest troligt inte kommer att köpa. Inte för att det är nåt fel på den mer än att den är en tråkig vit Corolla Sedan utan nåt som helst spännande, enbart jättepraktisk och i väldigt bra skick eftersom den bara gått 1500 mil på 10 år! Men för att för mig är den inte värd de pengarna som nån som verkligen vill ha en sån bil är villig att betala. Att jag sen tror att de aldrig kommer få de 9000 dollarna som de vill ha för den är en helt annan sak... Men det återstår att se.

Vart jag vill komma är alltså att när jag väl sätter mig ner för att skriva så går det himla bra men det är det där med att ta sig tid att sitta ner och skriva som är det svåra. Och jag gillar att dela med mig med mina, kanske aningens sarkastiska, funderingar och tankar kring livet i Australien.

För tillfället så håller jag på att researcha hur ett liv i Jönköping skulle kunna tänkas vara, inte för att jag har gått och blivit frälst här på andra sidan. Men Jönköping har en massa industrier, ligger nära till Stockholm, nära till Göteborg och nära till lilla mammsen och pappsen. Om man ska tro hemsidan jag har hittat så är Jönköping rena himmelriket. (Där fick jag väl till det!) Men enligt SvD's hemsida så ser det inte särskilt ljust ut tack vare amerikanarna och den här j-a globala finanskrisen. Under årets första 15 dagar så hade i genomsnitt 455 personer per dag varslat från sina jobb. Det skulle bli ännu värre under 2010 med en arbetslöshet på 8%!!! Inte förrän 2011 skulle det börja gå uppför igen, iallafall enligt deras spåtant. Och 2011 är det året jag fyller 31 så då kommer ju jag missa mitt mål att komma hem till min 30-års dag tack var George W f-ing Bush. Jag kan ju iofs fortfarande vara i Sverige men om SvD's spåtant har rätt så kan det vara lite knivigt att hitta ett jobb, och det är ju inte bara jag som ska ha ett. Stephen skulle bli ganska glad om han också fick tag på ett. Visserligen så har han ju ett år till på sig att träna svenska här men med hans nuvarande inlärningskurva så är vi pensionärer innan han kan prata tillräckligt bra svenska för att få ett jobb så det kan vi inte vänta på.

Till sist vill jag bara säga att om 3 veckor sitter vi på ett flygplan på väg till singapore, är det nån som har nåt bra förslag vad man kan göra på flygplatsen mellan fem på eftermiddagen och ett på natten så säg till!

Bränt var det här!

Igår var jag och Marie på stranden och solade men vi badade inte för det var lite för blåsigt. Jag smorde som vanligt in mig ganska noga innan vi åkte till stranden, trodde jag iallafall! Faktor 30 där jag brukar bränna mig och 15 på resten. Tyvärr så glömde jag att smörja inne i naveln och en fläck på vardera knäskål, och på armarna hade en blandning av 15 och 30 och fläckarna med 15 är aningens röda medans resten är helt ok, så jag ser lite flammig ut för tillfället =) Och till min käre far kan jag meddela att jag faktiskt brände mig lite smått även på baksidan där jag endast hade solfaktor 15 så man måste ha 30 i det här landet!!!

Annars har jag hjälpt Marie att flytta den här veckan, hon har flyttat in i lägenheten bredvid den jag bodde i när jag kom hit första gången. En jättemysig liten lägenhet där vi ska sitta på balkongen och dricka vin och lösa världsproblemen. Vi kanske börjar så smått med att ta tag i de vanligaste i-landsproblemen för att sen ge oss på resten av eländet som de håller på med lite här och där i världen, kontinent efter kontinent tills vi slutligen har löst allt. Men det är lite oklart hur länge Marie ska vara kvar i Australien så vi får nog rappa på om vi ska hinna innan hon flyttar hem.

Idag hade jag förresten ett ärende till immigrationsverket igen, jag ville ha min visumetikett i mitt nya pass. Och tro det eller ej men det var alldeles jättelätt, nästan så att jag tror att jag glömt nåt och att de inte kommer att släppa in mig igen när jag åkt ut. Det var bara att ställa sig i första kön och vänta tills jag fick prata med en herre som efter att ha försäkrat sig om att jag hade båda passen gav mig en nummerlapp till nästa kö och sen väntade jag i 10-15 minuter eller nåt och visade enbart mitt gamla och mitt nya pass och damen klistrade gladeligen in en lapp i det nya passet och önskade mig en trevlig dag. Sen gick jag och Marie till central market (typ Göteborgs saluhall) och började handla mat som passar alla nyårslöten och nya kapitel och diverse hälsosamma kokböcker. Även Stephen verkar vara lite inställd på att jobba bort några kilon som fastnad kring mellangärdet för han ska ju snart vara bestman på ett bröllop och då går det inte an att väga in på plussidan av 100 kg.

Imorgon ska vi ge oss iväg till stranden igen för att göra det mesta av ledigheten, jag Marie och Sheila ska åka söderut efter lunch och bränna till fläsket lite igen så att jag kan komma hem och kanske förhoppningsvis för en gångs skull vara den som är brun.